Catharina Vång – läraren som bytte spår

Catharina Vång huserar ute på landet, i Jumkil strax utanför Uppsala på gården Ullbolsta. I över 20 år har hon tränat galopphästar och det har blivit mer än 200 besök i vinnarcirkeln. Det var dock inte självklart att hon skulle bli galopptränare. Vägen dit har onekligen varit lite krokig.

Fullblod har länge varit en del av Catharinas liv – men först var det fälttävlan som gällde. När hon var 17 år så köpte hon fullblodet Bloomeraire.

– Jag köpte henne för 18 000 kronor då jag såg en annons i Gula Tidningen. Hon var då tre år och hade okänd härstamning. Jag kallade henne för ”Cleo” bara.

Mysteriet kring ”Cleos” okända härstamning skulle lösas på ett högst oväntat sätt.

– Jag var och tränade i ett ridhus. Det satt en flicka på läktaren och sade ”den där känner jag igen!” Det visade sig att hon hade skött Bloomeraire åt uppfödaren Kjell Sjöberg. Han ville inte att hon skulle starta för hon hade lösa benbitar utan hon såldes med startförbud.

Bloomeraires mormor var självaste Bloomers, som gett namnet stolöpningen Bloomers' Vase (L) som rids på Bro Park varje år. Tillsammans med Bloomeraire gjorde Catharina en härlig fälttävlansresa och de deltog bland annat i SM tillsammans.

Tv-hästen gjorde att galoppkarriären tog fart

Galoppkarriären tog ordentligt fart med en välkänd tv-häst – nämligen Graf Zeppelin. Han deltog i över 20 ”Lördagskomber” och för er som inte minns så sändes detta lopp på lördagar ihop med V75-loppen. Hur hänger det här ihop?

– Jag höll ju på med ridsporten. Jag var runt 25 år när jag råkade köpa Graf Zeppelin av Claes Björling. Jag fick honom oerhört billigt och jag skulle ha honom till fälttävlan. Claes ägde honom men hade inte tränat honom själv utan det var Stig Carlsson som gjorde det.

Efter lärarstudier och examen arbetade Catharina som speciallärare i svenska för invandrare. Claes Björling ringde Catharina och undrade om hon kunde arbeta i hans stall på lördagarna. Det var så hon började att rida fullblod på bana. Efter ungefär två månader hos Claes på lördagarna så tyckte han att hon kunde ta med Graf Zeppelin till banan och gå ett snabbjobb när hon ändå skulle dit och arbeta och det var så det hela började.

– ”Jag skall inte rida löp. Jag skall rida fälttävlan på honom”, sade jag. Hur som helst så tog jag med honom in och så gick vi ett snabbjobb.

Att det skulle bli galopp för paret som tog den där snabbjobbsturen var alltså inte någon självklarhet. Men träningspasset gick alldeles utmärkt och det dröjde inte länge innan amatörryttarlicensen var löst efter uppmaning från Claes. Snart nog syntes Catharina i startlistorna med sin Graf Zeppelin. Efter att de vunnit sina första två lopp ihop och varit tvåa i det tredje insåg hon att fälttävlanskarriären var över.

Catharina hann själv med 47 ryttarsegrar på 728 ritter så löprutin finns det gott om. Det är något som hon har fördel av nu som tränare i kontakten med de som rider hennes hästar i löp.

– Jag vill kunna ha en rak dialog med de som rider åt mig och vill gärna ha konkreta svar. Jag har ju ridit lopp själv så jag vet vad det handlar om. Man måste handla på en hundradels sekund. Så fort kan det gå därute.

Stig Carlsson, mångårig proffstränare på Täby Galopp, fortsatte träna Graf Zeppelin innan Catharina till slut var mogen att ta ut egen licens 1998.

– Graf Zeppelin älskade verkligen att springa, var kärnfrisk och alla kunde rida honom. Bara det att han som elvaåring åkte ner till Jägersro för första gången och vann vittnar om det, berättar hon.

Graf Zeppelin hann med 13 segrar på 114 starter. Han var dessutom tvåa och trea 14 gånger vardera och sprang in över 600 000 kronor – på den tiden en ansenlig summa. Han fick också en lång karriär och startade varje år mellan 1995 och 2004.

Lycklig lottad

År 2001 sadlade Catharina om till proffstränare och några år senare bosatte hon sig på gården Ullbolsta tillsammans med maken Torbjörn. På gården har de fina boxar, hagar och ett eget ridhus och en 1200-meters dirttrackbana. Där är de än idag och de stortrivs med livet.

Året efter flytten föddes sonen Ludwig och 2010 kom dottern Ellie till världen. Det är full fart alltså, även om paret har dragit ner lite på verksamheten under de senaste åren. Att sköta en gård, ridhus, träningsbanor och djur i ur och skur är inget som fixar sig självt. Det kan nog alla som provat på skriva under på.

Att omges av ett bra team är enormt viktigt och Catharina talar varmt om personerna runt omkring sig. En nyckelspelare i tränarrörelsen är Therese Bergström.

– Jag kan inte nog understryka hur lyckligt lottad jag är som har Therese hos mig.

Therese Bergström jobbar deltid och är tränarens högra hand. Hon har fina meriter i sadeln som amatörryttare och därefter lärling. Hur Therese kom in i sporten? Jo, hon höll på med ponnygalopp – denna viktiga inkörsport till galoppsporten. Hon fick idén att börja träna sitt gotlandsruss med stallets galoppörer och kontakt mellan Catharina och Therese etablerades.

Russet i all ära men snart dök det upp en annan läromästare och det kanske inte är så svårt att gissa vem som fick det jobbet? Graf Zeppelin var namnet.

Therese och Catharinas ställföreträdande tränare och make Torbjörn drar förstås ett stort lass, men Catharina betonar också betydelsen av resten av teamet – och i det ingår förstås hästägarna.

Det är ingen enkel historia att hitta ägare till galopphästar – särskilt inte i pandemitider. Det kan lejonparten av alla tränare skriva under på. Catharina har totalt ett trettiotal ägare till sina hästar.

Utan ägare så finns det ingen verksamhet – åtminstone inte i professionell regi. Det är den tuffa verkligheten som de flesta proffstränare lever med varje dag. Trav- och galoppsporten har ju kunnat fortsätta sin tävlingsverksamhet men publik och hästägare har inte haft möjlighet att följa tävlingarna på plats. Catharina är väldigt glad för sina hästägare och flera av dem har varit med i sporten ett bra tag nu.

– Jag har hästägare som varit med mig länge – som upplevt motgångar och vet vad det handlar om.

Hon tycker det är viktigt att hästens ägare knyter an till varandra – att de hittar en kemi och bygger en relation.

– Att vara tränare hjälper en att också bli människokännare. Jag försöker hitta ägare som jag tror skall passa ihop med hästen. Hästen skall så att säga knyta dem samman. De skall ha kul tillsammans och de skall känna en form av gemenskap.

Konsten att plocka fram nya förmågor i talangfabriken

Lärare Vång har alltid tyckt om att lyfta människor och ge de som vill chansen att lyckas. Flera duktiga ryttare har gått i Catharinas skola. Förutom Therese Bergström så skall Raphael De Oliveira, Jessica Ohlsson och Lisa Staples (f.d. Bivermark) nämnas.

– Raphael De Oliveira började sin skandinaviska ryttarkarriär hos mig efter att ha ridit många lopp i Brasilien. Han arbetade i Norge hos Niels Petersen som arbetsryttare och var intresserad av att flytta till Sverige. Jag hjälpte honom med alla papper och inom kort så hade han sin licens. Han red mycket åt mig i början av sin skandinaviska karriär och fick mycket ritter. Han bodde dessutom i ett och ett halvt år i vår gårdslägenhet och blev som en medlem i familjen. Vi har kontakt än idag och jag följer hur det går för honom.

Raphael har nu vunnit flera skandinaviska storlopp. Jessica är numera proffstränare i Skåne och Lisa flyttade, efter 60 vinnare i Skandinavien, till Australien där jockeykarriären fortsatte.

– Lisa skulle titta på Alician Sunhill som ridhäst och hon red väldigt bra och jag frågade; ”Om du vill så kan du bli lärling hos mig för jag kan se att du kan rida?”. Hon var sedan min lärling i två och ett halvt år och vann mycket lopp åt oss.

Varför är du så duktig på att ta fram andras talanger?

– Om man ser på någon att det finns en talang för något så är det jättetrist att se det försvinna i tomma intet. Många gånger vet folk inte ens om det själva. Lisa var exempelvis bara ute för att köpa en ridhäst – inte för att rida upp för mig direkt. Det är inte så många som förstått att man kan livnära sig på att vara jockey – att det faktiskt är ett yrke!

Catharina försöker ständigt att ”snoka” reda på nya talanger och vem vet vem står på tur? Kanske är det någon av alla praktikanter som får chansen hos Catharina.

– Jag har tagit emot praktikanter i femton år från olika ridgymnasier.

Hästvälfärd i centrum

Catharina är ständigt på jakt även efter nya fyrbenta förmågor. Karaktäristiskt för Catharina är hennes förmåga att hitta lite billigare importer med fina stammar. Det har varit en affärsidé som givit tränare och ägare många roliga stunder.

– Min filosofi när jag köper hästar från stora tränare i England är att jag skall förändra något för den hästen. Jag köper helst tunna hästar från England som äter dåligt och inte har presterat som förväntat. De skall ha bra stam och således vara bra på pappret.

Hennes specialitet är lite mer individuellt ”tänk” och mer tid för den egna individen. Det är allsidig träning som gäller och ridhuset kommer också väl till användning när man tränar markarbete, hoppning eller bara ger hästen ett lösgörande arbetspass.

Med stor värme skildrar hon stallets arbete med hästarna. Varje dag sker en grundlig hälsokontroll innan träning.

– Det är ju ganska bortkastat att sadla upp en häst och träna om de inte är friska. Vi gör hälsokontrollen när de är lugna och jag vill se dem varje dag travandes 10–15 steg och detta sker oftast på ett enkelt sätt efter att de gått i skrittmaskinen.

Tävling ska alltid vara på hästarnas villkor och det är viktigt att de är väl förberedda för uppgiften.

– De skall vara väl förberedda för tävling. För mig är det också jätteviktigt att de ser bra ut – att de ser välskötta ut! Vi tycker om att knoppa hästarna. De skall vara fina när de startar och det skall synas att man lägger ner sin själ i varje häst. Jag ser gärna att de kan starta i flera säsonger och får göra många starter.

202 tränarsegrar har det blivit hittills och snart väntar huvudsäsongen för ännu ett spännande galoppår i Catharina Vångs liv. Att det kommer att komma nya segrar är givet – frågan är hur många? ­­­­­­­­­­­­­

Catharina tyckte om att arbeta som lärare och som hon själv säger så skulle hon naturligtvis kunna gå tillbaka till detta men så är det ju det här med hästar – hon brinner för hästarna i allmänhet och galoppen i synnerhet. Det är hon dålig på att dölja under intervjun. Det sjuder och sprudlar av entusiasm när hon beskriver sitt livskall.