Utblick från styrelsen: Demokrati och dialog

Svensk Galopp har många viktiga frågor framför sig. Det råder enighet i styrelsen om att tre områden kommer att kräva extra uppmärksamhet.

• Välskött ekonomi och gemensam, verklighetsförankrad bild av våra resurser
• Långsiktigt hållbara tävlingsbanor; en för var region i Skåne, Göteborg och Stockholm
• Organisationskunskap, värderingar, beteenden och relationer  

Tyvärr har vår ekonomi inte den styrka som tidigare styrelser eller ledningar kanske har trott. Insatserna för att få vår ekonomi i balans måste fortsätta och det innebär troligen att en del obekväma beslut väntar oss. När det gäller tillgången till tävlingsbanor så är prioriteringen uppenbar. Den nybildade arbetsgruppen för ny bana i Skåne har glädjande nog, bl.a. tack vare engagemanget från Jockeyklubben och dess möjlighet att bortse från den exklusivitetsklausul som upphörde först den 1 juli i år, fått en bra start på sitt arbete.

Både ekonomin och ”ny bana-processen” kommer det givetvis mer information om så småningom men den här första utblicken handlar om det område där jag själv tror att jag kan bidra mest: Organisationskunskap, värderingar, beteenden och relationer.

Jag börjar med frågan om vilken typ av organisation SG är och varför den varianten valdes? Här bör man utgå från att föreningsorganisationen med representativ demokrati, alltså att sällskapens medlemmar utser fullmäktige som röstar på SG:s årsmöten, har valts eftersom den gör det möjligt för den med intresse för galoppsport att engagera sig, bli medlem i ett sällskap och påverka sportens utveckling. Alla individer har en likvärdig möjlighet till inflytande oavsett vilket fack man placerar sig själv i, eller placeras i av andra.  

Det finns andra sätt att organisera sig men än har jag inte sett ett hållbart argument för att byta ut den rättframma ordning som den ideella föreningen innebär. Faktum är att föreningsmodellen besvarar en grundläggande fråga som ofta är ganska så laddad: Vilka bestämmer vem som ska bestämma?

Här passar jag på att nämna en sak jag har grunnat på, nämligen om det kan vara så att det har funnits en blind tro inom den svenska galoppen att majoritetsbeslut gäller och att det är bara att tugga i sig om man står på den förlorande sidan? För egen del menar jag att det utmärkande för en riktig demokrati inte är att majoriteten bestämmer utan att den tar hänsyn till och försöker förstå sig på minoriteter. Här kan det absolut finnas utrymme för samtal till exempel om hur stort SG:s fullmäktige ska vara eller om hur regler för omröstning ska utformas, men jag hävdar att det finns långt fler fördelar än nackdelar med en normalt fungerande föreningsmodell.

En annan underkategori inom det här stora området rör värderingar och beteenden. Det har varit turbulent inom SG de senaste åren och vissa anser att det återkommande har varit små eller stora bråk, även innan galopputredningen och den efterföljande organisationsförändringen. Jag har själv ofta fått höra att ”särintressen styr” den svenska galoppsporten och har sett flera exempel på tveksamma för att inte säga oacceptabla inlägg i sociala medier om både stort och smått.

Olika åsikter och bra möjligheter att diskutera dem är ett måste för en organisations utveckling. Ett annat måste är en inbyggd överenskommelse om vad som är ok och inte. Man brukar tala om en gemensam värdegrund som påverkar allt vi gör, inte minst när det kommer till samtal, debatt och beslut. En kultur som vår måste dessutom gillas av andra, som vi vill ha att göra med. Varje gång vi riskerar att en möjlig ny hästägare, fullmäktigeledamot, anställd, blivande företagspartner eller önskad långivare tappar sugen på grund av andras dåliga beteende så skadar det oss. Vår gemensamma värdegrund och samsynen på vad som är ok beteenden i vår sport behöver stärkas, anser jag.

Jag vill avsluta med den goda nyheten att det går öka kunskapen om organisationen och förändra kulturen, och att en bra start på det är att vi jobbar på att normalisera våra relationer. Det har då och då bubblat upp missnöjesyttringar och uttalanden i stil med ”Vi kanske inte ska ha ett gemensamt Svensk Galopp, det är dags att dela upp allt i tre sällskap som får sköta sitt”.  Var och en och en har rätt till sina egna åsikter men jag är övertygad om att en splittring utan gemensamma resurser och gemensamma mål är ett första steg mot delvis eller hel utplåning av den svenska galoppsporten som vi känner den.

Dagens samhälle kräver i än större utsträckning än tidigare en sammanhållen galoppsport där vi hämtar kraft från varandra och vårt gemensamma engagemang. Och ja, vi är en del av ett samhälle som vi behöver leva i samklang med och bli en faktor i. Jag vill gå så långt som att säga att det antagligen är avgörande för sportens framtid att vi håller ihop, visar respekt för varandra och skapar sunda relationer mellan alla aktörer, likväl som med vår omgivning

Jag och mina kollegor i SG:s styrelse ser fram mot att tillsammans med sällskapens ordförande inleda samtal om relationerna och galoppsportens framtida kultur. Vi återkommer självklart med rapporter om hur vi tycker att det går.

Anders Jonsson, styrelseledamot Svensk Galopp