Ulla Gråberg missar sällan en tävlingsdag på Täby Galopp.
Ulla är kanske mest känd som stolt mamma till femfaldige nationelle jockeychampion Per-Anders Gråberg, och det var tack vare honom som Ulla och hennes man Christer kom in i sporten för ett tjugotal år sedan.
I en stuga intill Stensvretens Gård på gränsen till Vaxholm norr om Stockholm har Ullas släkt tillbringat somrarna ända sedan 1920-talet.
– Stugan blev Christers och mitt första gemensamma hem, och numera har vi det som sommarbostad.
Efter att man under många år bedrivit lantbruk och till och med fårskötsel på Stensvreten, flyttade en dag en galopptränare in. Det var Bisse Lundgren, och Ulla, som bara hade sett galopphästar från motorvägen när hon körde till landet, hade ingen aning om vad galoppsport var. Hennes barn, P-A och Pernilla, hade ingen hästvana men fascinerades av de vackra och livliga djuren och började hänga i stallet hos Bisse på somrarna.
– En eftermiddag när Bisse kom hem till stallet, trodde hon att alla hästarna hade förstoppning, för det fanns inte en enda gödselhög i boxarna. Då hade P-A och Pernilla mockat för att överraska henne!
Rätt storlek
Bisse såg snabbt att P-A, som då var 14 år, hade rätt storlek för att bli lärling och erbjöd sig att lära honom att rida. Detta gick för det mesta bra, utom den gången han råkade ut för en flera kilometer lång skenfärd på Vaxholmsvägen.
– Då gick det upp för mig att branschen har sina risker, menar Ulla, som själv har ett förflutet som elitgymnast och som har lämnat mycket av sin vighet i arv till P-A – titta bara hur han tar stigbyglarna i full galopp.
Bisse hade inte möjlighet att anställa P-A som lärling i början av 1990-talet så han red först hos John Huber och senare hos Michael Kahn, och hans föräldrar följde givetvis tävlingskarriären med spänning.
Hästägare också
Familjen Gråberg gick med på en andel i en häst som hette Almetise och som vann två lopp 1990.
– P-A hade inte börjat tävlingsrida då men han träckte, och vi var med och tittade och blev allt mer intresserade, minns Ulla, som sedan dess har haft andelar i flera hästar. Wise Choice hos Patrick Wahl är makarna Gråberg fortfarande med på, och man äger nu Mikado tillsammans med P-A:s familj.
– Man behöver inte ha så stor andel, det är lika roligt att följa hästen ändå. Och när räkningen kommer, är det ju bra om man är flera som delar på den.
Tipster med känsla
Ulla gillar inte bara att tippa loppen, hon spelar gärna själv också och sätter ihop sina system mer på känn än enligt någon matematisk formel.
– Jag skulle inte ha tid att sitta och räkna på det viset, och det finns så många variabler som är svåra att sätta siffror på, säger Ulla, som ”i det civila” är tandsköterska och numera driver en egen tandläkarpraktik i Stockholm.
– Visst får jag tips av P-A men det är inte alltid jag följer dem, utan jag går efter min egen känsla i många fall. Men det har varit klart lönsamt att spela P-A:s ritter, oavsett om han själv tror på deras chanser på förhand.
Ullas dokumenterade förmåga att hitta vinnare har gjort henne populär bland spelare och hästägare, och förutom att man ser henne sälja andelar i V4:or och andra seriespel på tävlingsdagarna, anlitas hon för andra evenemang där spel och sport är i fokus.
– Birka anordnar särskilda trav- och galopp-båtresor som jag brukar följa med på som spelvärdinna. I fjol gick dessa resor från onsdag kväll till torsdag kväll, vilket passade perfekt eftersom det var tävlingar på Solvalla på onsdagen och lunchgaloppen på torsdagen. I år får man ta ett annat grepp på resorna och kanske köra tisdag-onsdag i stället.
Galopp året runt!
Både på båtresorna och vid Ullas många besök hos landfasta spelombud kommer hon i samspråk med sport- och spelintresserade människor och passar då på att lägga ett gott ord för galoppen. Många av Ullas kontakter har på detta vis hört talas om Riksgaloppen och köpt andelar.
– Det är givetvis lätt att sälja in galoppen när personen just har fått in en komb som gav 1.300 gånger pengarna . . .
Eftersom Ulla har tät och regelbunden kontakt med många spelare vet hon också vad de tycker om att galoppsporten ”försvinner från kartan” under en månads tid varje år, från början av mars till början av april.
– Vi tappar spelare på detta uppehåll, och det tar tid innan vi får tillbaka dem. När nu Jägersro fick fler tävlingsdagar, varför kunde man inte lägga dem i mars i stället för i december? Då behövde det inte bli något glapp, påpekar Ulla Gråberg, som tillsammans med kollegorna i Ladies’ Club laddar för Täbys vårpremiär den 10 april, tillika kick-off för Riksgaloppen. Vi gissar att det blir ett nytt spelrekord den dagen!
Nadja Bellander
