Galoppen är drömmarnas sport
Att som hästägare bli rik på hästsport är få förunnat. I verkligheten har många det svårt att få sina hästar att gå runt. Den matematiska förklaringen kring detta är dock enkel. Återbetalningsgraden ligger runt 25% på en galopphäst, så det säger nästan sig själv att det är ett fåtal som går plus på sitt hästägande. Man kan göra det vissa goda år, men över tid är det en svår matematik att få till att gå ihop. Tänk bara på spelarkåren. ATG:s produkt har en återbetalningsprocent på mellan 65% och 80%. Alltså betydligt högre än den på en galopphäst i träning, men även för spelarna är det är bara en en-siffrig procent som går med vinst över tid.
Har Svensk Galopp, tränare, uppfödare, etc varit för dåliga till att förklare detta för nya intressenter? Det är möjligt, det ger i alla fall ett bakslag om man har en förväntning om, att det ska vara ekonomisk räntabelt att äga galopphäst. Däremot kan det vara kul, det kan vara spännande och tillfredsställande på många sätt, som man inte hittar på några andra ställen i nöjesutbudet. Det vi som sport måste bli bättre på är att sälja drömmarna. Drömmen om en Derbyvinnare, drömmen om en Stockholm Cup-vinnare eller kanske bara drömmen om att komma till vinnarcirkeln.
Den ekonomiska drömmen
I det stora utlandet är galoppsporten en avelssport av dimension. Värdet i fullbloden ligger i att förädla sin fullblodshäst i träning vid att vinna eller placera sig i Black Type-löpningar. Den ultimata galopphästen är värd astronomiska belopp i aveln för att man förädlar hästarna genom starter i Black Type-loppen. Där är vi inte riktigt än i Sverige, men vi gör inte heller något för att sälja den ekonomiska drömmen av olika orsaker.
För de flesta väger äran att vinna storloppen tyngre än att tjäna pengar på sporten. Man vill hellre försöka att vinna Derbyt än att sälja en häst för 2-3 miljoner. Varje år finns det hästar i Sverige/Skandinavien, som man kan tillåta sig att drömma med. Jag vill påstå att ha sett hästar i år, som kunde vinna eller placera sig i Grupplopp i utlandet, men man har stannat på hemmaplan och tjänat prispengar i stället för att förädla värdet på hästarna. Full respekt för detta, men vi måste bli bättre till att se möjligheter och drömma om att konkurrera med de stora länderna. Naturligtvis på vår egen nivå. En överlägsen 2-års debutant med distansförmåga är direkt värd 1-2 miljoner i Sverige eftersom det redan är givet att hästen kommer att spela en roll i nästa års Derby. Antingen packar man in den för vintern eller man kanske går ut i ett par av höstens storlopp. Man kanske till med vinner ett par hundrade tusen i prispengar, men värdet på hästen stiger inte. Hade samma häst varit i träning i Irland, England eller Frankrike hade man direkt gått till ett grupplopp där en seger hade ökat värdet på hästen till ett två siffrigt miljonbelopp. Från tid till annan har vi hästar som duger och det är oftare än vi tror. Försöker vi inte, då lär vi oss aldrig vilken kapacitet som behövs i utlandet.
Svenskuppfödde Volatile var undantaget som vågade sig ut. Han var en gedigen 2-åring, men knappast historiens bästa. Vilket övertygar i alla fall undertecknad om att det går att blanda sig in på den internationella scenen. Risken är dessutom väldig liten. Räcker man inte till går det alltid att komma hem igen. Det är viktigt för alla att vi reser ut och mäter våra hästar, det gör matchningen mycket enklare med tiden, när man vet exakt vad som krävs för att klara sig. De första åren är det en fact finding mission, men efter kort tid kan vi med kirurgisk precision välja uppgifter för hästar som skickas till utlandet.
Sidovinsten
Man kan fråga sig själv vilken roll det egentligen spelar, men det finns en sidovinst. Vi måste föra Sverige upp till en nivå, där det är acceptabelt att köpa ett avelssto, en åring eller en tävlingshäst från Sverige. För att öka värdet på våra hästar generellt. Historien har visat att ex-skandinaviska ston har lämnat Gruppvinnare på rad i utlandet. Senaste exempel är Suedois, som vann Shadwell Turf Mile (Gr-1) på Keeneland och nu går mot Breeders Cup Mile (Gr.1) eller Australiensiska sprinterstoet Black Caviar. Det finns mängder av exempel på ovanstående, men vi måste bli bättre på att göra omvärlden uppmärksam på hästarnas kvalitetet i svensk galoppsport. Svensk Galopp på informationsbasis och de aktiva vid att försöka sig på utländsk mark oftare.
Positiva tal på flera håll
Ibland är vi människor bra på att hitta fel och det är väl som en konsekvens av att man ständigt söker förbättring. Per 1 oktober hade vi 930 hästar i träning i Sverige. Det är självfallet ett oroväckande lågt tal. Det är dock 14 hästar mera än vid samma tidpunkt 2016. Om man nu ska titta positivt på det, då har vi flera 2- och 3-åringar i träning än i fjol och det är trots allt de hästarna som är framtiden de kommande åren. Litet av en besvikelse är det att inte flera uppfödare köpte in dräktiga ston 2016 efter en bra auktion samma år och det drabbar som omtalat på annat ställe fölsiffrorna i år. Vi ska i övrigt tillbaka till 2012 för att se flera 2-åringar i träning än just nu.
Korttidsminnet vill säga till oss att två begivenheter har drabbat antal hästar i träning negativt på senare åren. Självfallet den ekonomiska recessionen och sedan sparplanen i 2012. Det drabbade främst storloppen och det fick konsekvenser för inköp av åringar inom landet och från utlandet. Den trenden har ett starkt unghästprogram vänt. Nu gäller det att inköp av åringar fortsätter att öka och att unghästarna också kan hållas i träning utöver 3-års säsongen. Som blev beskrivet i inledningen, så kan galopphästar generellt inte springa in sin försörjning. Minskade kostnader med att ha galopphäst kan dock vara medverkande till, att hästar kan hållas längre i träning. Därför ska det också bli intressant att se vilken effekt startpengen, som vi kommer att införa, påverkar på hästantalet i stort.
Av andra positiva tal finner man att totalomsättningen på galopplopp i Sverige pekar upp. Den är till en stor del bestämd av placeringen av tävlingsdagarna i relation till spelkoncepten. I denna process är vi dock bara delvis bestämmande. Speciellt våra huvudkoncept DD-dagarna som är positiv läsning. På de nio DD-dagarna som vi redan har avhållit omsätter vi en i genomsnitt över 8,8 miljoner. Det är högre än någonsin! Historiens högsta omsättning var det också på Stockholm Cup-dagen med 14,4 miljoner i totalomsättning. Det måste även ha överraskat ATG?
Ett tal som säkert också överraskar många är antalet av hästar i loppen. ”Det finns inga hästar i loppen” hörs ofta. Faktum är dock ett lite annat. Per 1 oktober hade vi 8,83 hästar i loppen mot 8,71 och 8,35 i respektive 2016 och 2015. Det har varit ett mål att fylla bättre upp i loppen och en framgång på ”en halv häst per lopp” är rätt så reell. Det har mestadels gjort vid att anpassa propositionerna så varje lopp anpassar sig till flera hästar. Det går naturligtvis inte alltid att göra, men överlag har de flesta hästar flera startmöjligheter än tidigare. De som hamnar i kläm är hästar som är specialister som måste ha sin exakta distans och bara går på en typ av underlag. Det är omöjligt utifrån våra förutsättningar att tillsmötesgå den typen av hästar.
Tävlingskalendern under produktion
Tävlingskalenderen för 2018 med de preliminära tävlingsdatumen offentliggörs på hemsidan onsdag klockan 14.00. Vi har redan offentliggjort propositionerna till den 1 januari, men resten av året ligger dagarna inte helt klara ännu. Stordagarna kommer i stora drag till att likna den innevarande säsong, så som det ska vara för att hålla kontinuiteten i storloppsprogrammet.
Dennis Madsen
Sportchef Svensk Galopp
