Maria Hagman-Eriksson har flera arabgaloppörer på sin träningslista. I mitten av maj tog hon sin första seger med Al Notos. Ninni Westerlund red.
Maria är mycket framgångsrik inom distansritt, där hon inte bara har vunnit flera SM-guld och nordiska mästerskap, utan även har tävlat framgångsrikt utomlands i fler än tio olika länder och till och med rankades som världsetta 2011! Närmast väntar VM i England den 25 augusti.
Hennes bästa distanshäst är familjens egenuppfödde Power, som faktiskt är en korsning arab-travare, och av den anledningen inte kan starta på galoppen. Men som distanshäst är han suverän: Han vann fem starter 2011 och har vunnit ytterligare två hittills i år, senast det Nordisk-Baltiska Mästerskapet i Finland den 16 juni.
Första tränarsegern
En månad tidigare vann Maria sin första seger på galoppen med Al Notos, men även de andra hästarna i stallet har tjänat lite pengar; Meduz, Wigor, El Dor Tanam, Al Tayar och Nadde.
Hon kom i kontakt med galoppsporten dels genom Christer och Marie-Louise Andersson när de tränade på den gård i Bälinge som nu ägs av Catharina Vång och hennes familj, och dels genom Ingrid Kindh i Gamleby, från vilken hon har köpt några av arabhästarna.
–Marie-Louise kände jag från distansridningen, och jag hjälpte till med deras hästar ett sommarlov när jag fortfarande gick i skolan, berättar Maria, som är 25 år nu och bosatt i eget hus på föräldragården i Järlåsa utanför Uppsala.
Farten en kick
–Jag blev nyfiken på galoppen då, men det dröjde några år till innan jag beslöt att gå utbildningen till amatörtränare. Den stora skillnaden mellan distans och galopp är givetvis att en galopplöpning går så fort, så att hela tävlingen är över på några minuter, medan en distanstävling kan pågå i ett halvt dygn!
–Just farten i galoppen är en verklig kick, men även om mina hästar är väldigt vältränade så är de inte så snabba att de kan hävda sig mot de bästa. De tränas ju främst för uthållighet och rids flera mil om dagen.
Distanstävlingarna pågår framför allt mellan april och oktober, så det passar bra att starta arabhästarna på galoppen på vinterhalvåret, men i år har Maria haft nästan hela stallet till start även under den varma årstiden, såväl på Täby som Göteborg och Strömsholm.
Ingen publiksport
Man skulle ju kunna tro att Maria var fullt sysselsatt med sina sju hästar, som behöver så mycket ridning, men hon har faktiskt tre andra jobb utanför stallet. Distanssegrarna ger inga pengar, inte ens när man tävlar i världseliten!
–Distansridning är ju inte direkt någon publiksport, även om man skulle kunna göra mycket av den med bra TV-bevakning, och det gör att arrangörerna har svårt att hitta sponsorer, så man rider om äran och hederspriser.
–Jag jobbar därför som deltids brandman, och kompletterar den tjänsten med hemtjänst och städning, för att tjäna pengar till att kunna utöva min sport. Där har ju galoppen en fördel; har man en hygglig häst så kan man få den att tjäna ihop till sina egna kostnader.
Försäljning ger grundplåt
Svenska arabhästar har gott rykte utomlands och flera stuterier säljer regelbundet sina produkter långt söderut för höga, men inte officiella belopp. Detta fenomen är Maria väl bekant med.
–Det enda sättet att tjäna pengar inom distans är att sälja bra hästar till ryttarna i mellanöstern, förklarar Maria, som själv har lyckats göra just detta vid ett tillfälle, och som avser att fortsätta försöka sälja en häst per år för att på sikt kunna lägga undan en slant till en egen träningsanläggning.
Och då kanske Maria börjar träna engelska fullblod också?
–Så långt har jag inte kommit ännu, men min tidigare granne Sven Stjerndorff, som har hjälpt mig mycket med träningen av mina hästar, är ju fullblodsuppfödare och talar sig varm om rasen, så vi får väl se.
Vi tror att Maria Hagman-Eriksson är rejält galoppbiten redan och tippar att hon kommer att stå distans som tränare!
Nadja Bellander
