70 år i sportens tjänst

Antagligen hade han förr eller senare blivit biten och fascinerad av galoppsporten, men sporten är nog ändå skyldig Claes Björlings mamma Astrid och hennes väninnor, som alla tre arbetade på SFK:s sekretariat, Rut Tengblad, Anna-Lisa Sandberg och Ingrid Järre ett stort tack. De tillhandahöll dessutom fribiljetter. Det var nämligen den dagen, den alldeles speciella derbydagen mitt under kriget 1943, när Stall Bassanos Heres segrade i Svenskt Derby under Gösta Pålsson, som Claes blev biten ordentligt och han har varit sporten trogen sedan dess.

– Den dagen beslutade jag mig att jag skulle ägna mig åt det här. Jag gick med min mamma och hennes väninnor och det var vackert väder. Det är nu 80-årsjubileum för mig.

Claes var dock ingen novis på hästar.

– Jag hade ridit i ridhuset i Malmö hos Malmös Civila Ryttarförening – MCR, sedan jag var elva år gammal.

Han kom också att göra sin militärtjänst ihop med sina fyrbenta vänner.

– Jag gjorde min värnplikt på K2 i Helsingborg och jag fick rida varje dag. Som skvadronschef hade jag ryttmästare Gunnar Bernström. Han var ordförande i skiljedomstolen på Jägersro under hela 50 -talet. Skolchefen hette Greger Lewenhaupt och han red i Olympiaden i London 1948.

Claes började alltså rida ut 1953 hos den från Irland hemkomna Carl-Magnus Isaksson. Han arbetade på ett rederi i Göteborg och bodde också inne i staden. Det är en rejäl bit ut till Åbyfältet med cykel så det krävde en hel del och beskriver väl hur biten Claes egentligen blev den där derbydagen 1943.

Stall OP:s Zara och Trip On, Hasse Kahns Forget Me Not, Bengt Forsmans Harris och Henning Krafts Brisette hade en sak gemensamt och det var att de stod där...i stallet på morgnarna...där Claes satt upp på sina första galopphästar det där året för nästan exakt 70 år sedan. Han red lopp samma år och slutade femma i sitt första framträdande. Han fick dock vänta till 1955 innan första segern kom och han minns den som i går.

– Little Ann tränades av "gubben Killick" (George). Att jag fick rida den berodde på att Bobbie sa till sin pappa att han gott kunde sätta upp mig. "Gubben" hade två hästar i loppet: Madagaskar, som Karl Martin, det årets nationella amatörryttarchampion, skulle rida, och Little Ann. Jag fick order av "gubben Killick" att sitta mitt i fältet fram till mitt i sista sväng och sedan ta fronten och rida så mycket jag kunde. Jag red enligt instruktionerna och vann loppet. Det blev en stalldubbel då Madagaskar, som var favorit, kom tvåa.

Han vann totalt åtta lopp (78 starter), men det är ju förstås svårt att trumfa den där speciella känslan när han var först över mållinjen med Stall Skånes Little Ann.

– Känslan var himmelsk. De bjöd på ett glas champagne och jag hade inte druckit champagne så jag blev på lyran där, skrattar Claes.

Stor betydelse för lärlingar och amatörryttare

Claes Björling har varit professionell tränare i Sverige, Italien och Spanien och tog ut sin tränarlicens 1973. Han firar således 50 år som tränare. Endast Lennart Jarvén, som Claes berömmer mycket, har haft sin licens längre i obruten följd, nämligen sedan 1964.

– Han och Lars Swärd var de smartaste ryttarna att möta.

Otaliga är de importer som Claes Björling köpt och som tjusat publiken, men lika viktig är den insats han gjort, och fortfarande gör, för att lyfta unga ryttare – lärlingar såväl som amatörryttare. Det är många som har fått chansen på hans hästar. En som fick chansen var jockeyvirtousen och legendaren Fredrik Johansson, med över 1800 segrar på kontot.

– Han har alltid varit en gentleman och en fantastisk person. Claes är väldigt duktig och han vet vad han har för hästar och vilka lopp han ska placera dem i. Som lärling betydde det mycket att få chansen på bra hästar, berättar Fredrik Johannson och fortsätter:

– Jag glömmer aldrig när jag red i Milano för Claes på fina Cure The King, om jag minns rätt, och vi kom in på upploppet med Richard Quinn på insidan och "Frankie Dettori" på utsidan. Jag trodde jag skulle åka av på grund av vinddraget när de kom på varsin sida och "slickade stövlarna". Jag tyckte jag var stark, men där lärde jag mig verkligen något som ung lärling, skrattar Fredrik Johansson, som också berättar att han fortfarande har kontakten med både Richard och "Frankie".

– Både Fredrik Johansson och Rebecca Colldin fick börja rida som lärlingar för mig. Jag minns när hon vann sitt första lopp och då hade hon sin egen fanclub med sig på Jägersro, säger Claes som strör lovord över henne.

Rebecca har arbetat hos Claes i många år och gör så fortfarande. Det är hon och Leonard Rios som rider hästarna i träning.

Sedan 1984 sponsrar han det prestigefulla amatörloppet Hipp's Whip och förklarar betydelsen av en livfull amatörsport.

– De flesta "proffsen" går via amatörsporten. Att just jag sponsrar löpningen beror på det första loppet jag vann och som hette Whips Whip, därav namnet på amatörloppet. Whips Whip hänger fortfarande på min vägg och härstammar från en journalist på GP som hette Whip.

Många är de ryttare som Claes gett både chanser och förtroende genom åren vilket inte nog ska betonas i dessa tider då rekrytering av nya aktiva, hästägare och publik kanske är viktigare än någonsin.

Uträttat oerhört mycket

Claes Björling har betytt oerhört mycket för galoppsporten, både för två- och fyrbenta, och har uträttat mer än de flesta. Han har, förutom att ha varit ryttare och tränare, också varit ordförande i Täby Galopps tränarförening i flera omgångar samt suttit med i många styrelser, inte minst i Jockeyklubbens, och 2021 tilldelades Claes Björling Jockeyklubbens förtjänstmärke. Svensk- och skandinavisk avel är också honom många tack skyldig för att han var en stor drivkraft och initiativtagare till Breeders' Trophy-serien.

Just det, det var det här med "förtroende" igen; ett starkt ledord och självförtroendets främsta byggsten som många ryttare är tacksamma för att den alltid lika sympatiska gentlemannen Claes Björling står för.

Många bra hästar genom åren

Det är väldigt många hästar som varit i Claes ägo och träning genom åren. Bland de många så måste bland annat Prairie, Anbari, Banzhaf, Mr David, Free Zone, Cure The King, River Sleeve, Elie Marine, Robin John, Stonefield Flyer, Theocritus, State Of Caution, Blusher och Young Andrew nämnas.

– Young Andrew var min första import – han "claimades" från ett hinderlopp och gick både och för mig – han var minst lika bra på den släta banan.

Han har ofta hittat rätt när han "hämtat hem" sina importer och det är förstås en kombination av skicklighet och talang, men också ett oerhört hårt arbete. Därför kan listan ovan göras ännu längre och är en hel bok i sig själv.