När okunskap om fullblodens hovar får allvarliga konsekvenser
23 januari 2026 13:15
Bristande kunskap om fullblodens hovar kan i övergången från galopp till ridhäst leda till allvarligt lidande – i värsta fall avlivning. Galoppsportens tränare och Svensk Galopp larmar om ett dolt men växande hästvälfärdsproblem.
Denna insändare, undertecknad galoppsportens tränare, samt Svensk Galopp, publicerades på hästsportsajten Hippson tidigare i veckan.
Fullblodshästen kan ha flera olika karriärer, många börjar sin bana som galopphäst. Det innebär att unghästen redan vid ett års ålder kan få skor på sig. I galoppsporten där det är höga farter så tävlar hästarna med lätta aluminiumskor för att inte få belastning med tunga skor i onödan.
Fullblodet är en ras som är lättare i typen, som ofta har mindre storlek på hovarna och därmed även tunnare hovväggar. Detta ställer höga krav på kunskap hos hovslagarna och galopphästarnas hovslagare behöver ha stor vana av att sko just fullblod/galopphästar.
När fullblodet avslutar sin karriär som galopphäst och påbörjar en ny karriär exempelvis som ridhäst så upplever vi ett enormt stort problem gällande hovvården. Detta är ett problem som sällan uppmärksammas utanför galoppsporten, men som får allvarliga konsekvenser för hästvälfärden när fullblod byter karriär.
När hästarna säljs till nya ägare är vi tränare tydliga med att fullbloden har tunna hovväggar samt är vana att gå med lättare skor än vanliga ridhästskor. Ibland skickar vi med extra skor (det finns mycket bra lättare järnskor som fungerar utmärkt) och tunna sömmar för att den nya hovslagaren ska kunna utföra en första skoning.
Trots detta övertalas den nya ägaren alltför ofta att sätta på tunga ridhästskor med sömhål som sitter för långt in och kräver grövre söm – skor som inte är anpassade för en fullblodshov.
Det här är en mycket oroväckande situation och resultatet av bristande kunskap om fullblodens hovar kan leda till mycket lidande hos hästen. Det finns fall där det gått så långt att hästen till och med har behövt avlivas. Detta på grund av bristande kunskap som leder till att hovarna inte alls klarar omställningen. Det är väldigt tragiskt och ett stort hästvälfärdsproblem.
För att förhindra onödigt lidande krävs ökad kunskap, ödmjukhet och samarbete kring fullblodens särskilda behov. Fullblod har utmärkta förutsättningar att bli underbara ridhästar och framgångsrika tävlingshästar inom exempelvis dressyr, hoppning och fälttävlan. Men ordspråket ”ingen hov, ingen häst” är mer relevant än någonsin - och behovet av ökade kunskaper om fullblodens särskilda behov kan inte nog understrykas.
