Maj-Lis med sin favorit Waquaas
Maj-Lis brann både för hästarna och för galoppsporten. En vänlig och kompetent person som vigde många år av sitt liv till galoppsporten. Tyvärr gick Maj-Lis, alldeles för tidigt, bort under hösten.
Många som var aktiva inom galoppsporten i början av 2000-talet kommer nog ihåg Maj-Lis som Waquaas skötare. Waquaas var en av Skandinaviens bästa sprinters och han började sin karriär hos tränarparet Ewy och Gunnar Nordling. Ägd av Göran och Harriet Hesse vann Green Desert-sonen hela 17 löpningar fem listed och en med grupp 3-status. Han kom till Sverige från England 1999 och han blev snabbt Maj-Lis ögonsten.
Ewy Nordling minns:
-Waquaas var väldigt osäker när han kom till oss och vågade inte gå bredvid andra hästar. Annars var han fin att rida men det var mycket jobb för att få honom trygg. Maj-Lis jobbade hårt med Waquaas och det var hennes förtjänst att han blev så fin och okomplicerad till slut.
Maj-Lis fortsatte att sköta om Waquaas och var alltid den som träckte honom i ledvolten inför loppen.
-Maj-Lis var en av de mest gediget kunniga jag har mött inom vår bransch. Vi var oerhört lyckligt lottade som hade hjälp av henne under så lång tid, hon kom till oss runt 1988 och stannade ända tills vi slutade att träna och åkte till England. Då flyttade hon med Waquaas till Roy Arne Kvislas stall, fortsätter Ewy Nordling.
När även han flyttade till England hängde hon med sin favorithäst till Bedik Bö som var den sista som tränade Waquaas innan han pensionerades.
Waquaas med Fredrik Johansson i sadeln efter seger i Täby Vårsprint. Från vänster Göran Hesse, Maj-Lis, Harriet Hesse och på andra sidan av Waquaas står Roy Arne Kvisla som tog över som tränare av Waquaas när Nordlings slutade att träna.
Foto: Stefan Uppström
-Hon älskade verkligen hästarna och tillhörde den gamla stammen som hade lärt sig häst från grunden av de riktiga "hästkarlarna" (och självklart även kvinnorna). Det man lärde sig av dem kan man aldrig läsa sig till utan det var ett unikt sätt att skaffa sig erfarenhet inom sporten. Dessutom var hon alltid på gott humör och såg det positiva i alla hästar. Hennes största tillgång som arbetsryttare var att hon var oerhört lyhörd för hästen och hur den rörde sig. Kändes en häst inte bra så hade hon en suverän känsla för vad det var som var fel. Hon kunde pricka in om problemet satt fram eller bak och oftast hade hon rätt. Hon var väldigt intresserad och en person man gärna diskuterade hästarnas problem med och hon var duktig på att hitta lösningar.
Maj-Lis arbetade dock inte heltid i stallarna på Täby Galopp. Hon jobbade natt på hemtjänsten i Täby Centrum och åkte direkt till stallet för att rida turer. Totalt blev det över 30 år hos hemtjänsten.
Full koncentration ombord på Waquaas under ett träningspass på Täby Galopps dirttrackbana
Maj-Lis började att rida hos Åge Paus i början av 70-talet. Hon var även hos Sam W Friberg där hon bland andra skötte om derbyvinnaren Kansas. Med Terje Dahl blev det en sejour i England när han var där med sina fina hästar Dalby Mustang och gråa Dalby Jaguar. Maj-Lis blev sedan kvar i England en tid och arbetade hos ett par tränare. Sedan blev det många år på Täby Galopp hos olika tränare.
-Det märktes att hon hade arbetat med riktigt bra tränare. Hon hade tagit det bästa från sina tidigare arbetsgivare och fick därmed mycket rutin och olika synvinklar på hur man tränar galopphästar. Hon var också väldigt allsidig som ryttare och dessutom en skicklig amatörryttarinna, säger Ewy Nordling.
Hans Engblom från Amatörryttarklubbenhar lite statistik att bidra med om Maj-Lis:
-Hon red 514 löpningar mellan 1976 och december 1998. Av dessa var 26 hinderlöpningar där hon som bäst red hem tre andraplatser. Hon var segerrikaste ryttarinna i Sverige 1987 och 1990.
Maj-Lis hade en egen häst, Skippers som startade i Stall Lusens grön-gula färger. När han flyttade till Nordlings hade han 70 i handicap och han var inköpt för att gå i amatörlöpningar med sin ägare på ryggen.
Ewy Nording minns:
-Skippers blev bättre och bättre. Handicaptalet ökade markant och när Maj-Lis var sjukskriven en period på grund av en operation 1994 så vann han Fredlunds Memorial till dryga 11 gånger pengarna. Ett relativt stort lopp på den tiden med 50 000 kronor i förstapris vilket gjorde att handicaptalet höjdes rejält, han hade som bäst 84 kilo under slutet av sin karriär. Vi hade lite roligt åt det där och Maj-Lis skojade ofta om att vi hade förstört hennes amatörhäst, skrattar Ewy som minns sin vän med stor värme.
Lotta Malmborg
lotta.malmborg@svenskgalopp.se
