Bosse Neuman
Ulf Zeider:
-Bosse var inte bara en lyhörd och skicklig yrkesman som älskade att träna hästar, utan också min närmaste vän sedan mitten av 1960-talet. Efter en långvarig och framgångsrik karriär fick han med "glimten i ögat" avsluta sina dagar med två raka segrar på Bro Park, vilket samtidigt visar att "gammal är äldst".
Med stor saknad
Ulf
Patrick Wahl:
-Bosse och jag var stallgrannar de sista åren på Täby Galopp. Vi pratades vid varje kväll och vi kunde prata om allt. Det fanns alltid något att prata om. Det blev en vana och även när vi flyttade till Bro Park och inte längre var stallgrannar så stannade han till vid mitt stall varje eftermiddag för att byta ett par ord.
Bosse var en väldigt snäll man. Han var livrädd för att bli så dålig att han inte skulle kunna leva sitt liv som vanligt. Hans största önskan var att dö snabbt, vi pratade mycket om det. Därför är jag i min saknad väldigt glad att det faktiskt blev som han ville. Att han sedan fick avsluta som tränare med två raka segrar var jätteroligt!
Tack för alla stunder!
Patrick
Hans Adielsson:
-Bosse och jag red lopp tillsammans på 60-talet och sedan dess har vi hållt kontakt per telefon nästan varje vecka under alla år, även de 20 år jag ägnade mig åt travsport. Jag hade stor respekt för Bosse som tränare och vän och kommer att minnas honom med värme och saknad.
Hans
Björn Björkman:
-Jag lärde känna Bosse redan 1965 då skolan jag gick i låg vägg i vägg med Arvidssons Livs. Bosse körde ut varor varje eftermiddag och jag fick åka med ibland. Han satt och red finish medan han körde ibland och fick mig intresserad att följa med till Täby Galopp där han red på förmiddagarna som lärling/amatör. På den vägen kom jag
in i galoppsporten - tack Bosse!
Sedan dess höll vi ständig kontakt som sen utvecklades till att träffas och äta god mat
(Bosse var en riktig gourmet hela livet) och en gång under 80-talet när jag hjälpte Bosse köpa dom goda men billiga hästarna Mustika, Maazi, Anarchist och Red Tapis alla på ett bräde ville Bosse vi skulle åka till London på vägen hem och äta en brakmiddag på restauranten "Wheelers" som han visste var bästa fiskrestauranten i London. Grillad hummer och sjötunga Walewska var nog det bästa jag ätit. Han var också en välkommen gäst ute på Svinninge Gård lata dagar framför poolen på somrarna.
Under 90-talet när jag tränade i Skåne stod jag oftast som gäst i hans stall på Täby när mina hästar startade där.Sen tog vi alltid en god middag före jag övernattade som gäst hos honom. Senare år har vi ofta träffats och jag som har eget kräftfiske brukade ta med ett lass när det var fisketid.
Jag pratade med Bosse senast för några veckor sedan då vi beslutade att ta en semesterresa till Mallorca när jag kommit hem från Thailand. Den resan blir nu inte av tyvärr och jag kommer sakna honom mycket! Bosse var en godhjärtad
och fin människa som aldrig gjort en fluga förnär. Han dog på topp med två raka segrar efter en lång karriär.
Tack för alla goda minnen och stunder, vila i frid!
vännen, Björn
Helena Gärtner:
-Jag lärde känna Bosse i början av 90-talet. Bosse behövde hjälp med att sälja några hästar som skulle bli ridhästar och som relativt ny amatörtränare var jag tacksam för alla råd jag kunde få om galoppsporten. Bosse var en mycket varm, välkomnande och godhjärtad person som det var enkelt att samarbeta med.
Han var en utpräglad stadsmänniska, pratade gärna mat och om vad han hade handlat på Östermalmshallen. Trots att han tyckte att jag bodde väldigt långt ”ut i spenaten” som han alltid uttryckte det, körde han själv hit med hästar då och då som skulle vila eller säljas. Han hade då alltid med sig ett noggrant utvalt vin och uppskattade verkligen att äta en viltstek.
Vi var många som gladdes med Bosses båda segrar nu i januari på Bro Park. Det känns overkligt att han nu är borta. Det var ju bara några dagar sedan han pratade om att resa till Mallorca. Vi är många som är tacksamma för att ha lärt känna Bosse och som nu kommer att sakna honom.
Helena
Elisabeth Oldengren:
-Jag började hos Bosse 1984 och red mitt första lopp ett år senare. Tack vare att Bosse menade att det var bra reklam om såväl stallets amatörryttare som lärling och jockey var framgångsrika fick jag under åren alla chanser att rida verkligt fina hästar i både träning och tävling. Detta tog mig vidare ut världen och möjligheten att rida Fegentri, EM mm samt grundlade min livslånga passion för galoppsporten.
Det var en hård skola men utvecklande och lärorikt att få vara en del av Team Neuman. Många som varit knutna till Bosses stall genom åren är ju fortfarande sporten trogen i andra roller. Vi är många som kommer minnas Bosse med värme och ett leende när vi tänker tillbaka på något speciellt som vi fått vara med om att uppleva tillsammans.
Elisabeth
