Jag och min arab Soumaoro ox (FR) vinner på Täby Galopp.
Foto: Elina Björklund/ Svensk Galopp
Hej mitt namn är Liloo. Jag är 17 år och börjar 2:an på gymnasiet till hösten, där jag studerar på linjen naturvetenskap. Jag bor tillsammans med min familj på en hästgård strax utanför Norrtälje.
Jag kom in på galoppsporten, då min mamma Jill Fransson jobbat med galopphästar i många år. Men min första riktiga knuff in i sporten var nog när jag började med ponnygalopp. Det var på hösten 2012, som jag red mitt fösta ponnylopp på min c-ponny Linquin. Nu har jag ridit en hel del lopp, både framgångsrika och lite mindre framgångsrika lopp. Men just nu tävlar jag för det mesta med min arab Soumaoro ox (FR) och vi har haft stora och fina segrar tillsammans.
Jag och Soumaoro på ett galopp- och terräng läger på Varbygård,
Foto: Mathilda Nyman
Ifjol vann jag ett stipendium till ett tvådagars träningsläger i Newmarket på British Racing School. Så den 13 juli så begav vi oss av mot Newmarket, där vi installerade oss på rummen. Därefter så åkte vi in till själva staden Newmarket, vi gick in i flera butiker men min stor favorit var nog Gibson butiken.
Jag och min arab Soumaoro OX (FR)
Foto: Jill Fransson
Dag1:
Vi startade dagen med att hälsa på hästarna som vi skulle få rida. Så när hon går fram till ett sto som heter Worth the Wait så säger hon att denna häst behöver en ”strong rider” vilket fick bli jag. När alla fått en varsin häst att rida så har vi en genom gång om vad vi vill träna på, en PowerPoint om balans och jockey sitsen.
Direkt efter genomgången så var det bara att ge sig in till gymmet/ simulator tränings rummet. Där vi fick träna riktigt hårt, med många intervaller och finish uppridningar.
När vi tränat färdigt var det dags för ridning på hästarna. Vilket startade i ett ridhus där vi fick lite mer information om hästarna och hur vi kunde rida de på bästa sätt. Vi hade också fått öronsnäckor som var kopplade till en radio, så att tränaren kunde hjälpa oss, när vi satt till häst.
När vi varit i ridhuset en stund så begav vi oss ner till rundbanan där vi värde upp hästarna i trav och i slow canter. Det var då jag fick känna på min häst ordentligt. Hon hade lite busigheter för sig, vilket hon tydligt och stolt ville visa upp. Haha, men när man fick lite små knep och tips utav tränaren så fungerade det bättre.
En bild på en av tränings banorna i Newmarket
Foto: Liloo Rygaard
När vi väl hade fått känna på våra hästar på rundbanan så begav vi oss bort mot rakbanan som är ca 1200 meter lång, där vi skulle få gå en och en i canter. Däremot så blev det kanske inte det lättaste då min häst gick flat out istället, hon gjorde allt med sina busiga knep.
Det roligaste men ändå det mest jobbiga var nog ändå att kolla på genomgången, då de filmade allt vi gjorde. Men som tur gick ju det rätt bra ändå. Så till sist så hade vi fallträning med Steve Smith Eccles, vilket startade på mattor inne på gymmet, där vi fick lära oss mer om falltekniken när man trillar av en häst. När vi trodde att vi var klara så sa han att vi skulle följa med honom in till den mekaniska avkastarhästen. Där vi blev avkastade fyra gånger var och det räckte inte med det utan vi blev även filmade, och dessa filmer visades för att vi skulle se vad vi kunde förbättra till nästa gång.
Min häst under kursen, Worth The Wait,
Foto: Liloo Rygaard
Dag 2:
Dag 2 började vi tidigt på morgonen, för att bege oss ut till Newmarkets berömda träningsbanor och kolla på när fullbloden tränades. Vi åkte även till ett stort träningsstall och kollade hur hästarna såg ut, hur de tränades och hur allt var uppbyggt för bästa möjliga träningsverksamhet.
Därefter så blev det gymmet och köra hårdräning på de mekaniska galopphästana, men även på simulator hästarna. Jag fick även träna på hur jag skulle kunna få kontroll på ”min häst” när hon hittade på sina tricks.
Efter det så gjorde vi i ordning hästarna in för ridning och började denna gång direkt på rundbanan, och denna gång hade jag en mycket bättre kontroll över hästen och hittade en stadig sits som passade för oss. Så när vi denna gång gav oss ut på rakbanan så skulle vi gå två och två. Men denna gång så hade jag en mycket bättre kontroll och hon gick aldrig flat out, utan hon kunde hålla sig till en snabbare canter istället.
Statyn utanför muséet på Hyperion
Foto: Liloo Rygaard
När dagen var till ända så hade vi en sista genomgång och där visade de att vi hade visat en stor förbättring hos var och en. Vi fick mycket beröm och träningsvärk efter dessa dagar.Men dock så tyckte hon inte att var färdiga, då vi hade över en timme kvar tills taxin skulle komma. Så det var bara att bege sig till gymmet och träna ännu mer.
Det har vart fantastiska och lärorika dagar, med roliga och skratt fyllda kvällar. Jag känner att det är nu man ska fortsätta träna på det man fått lära sig.
Liloo Fransson Rygaard
