Trivsel och gemyt bakom Hans-Inge Larsens lyft

– Äh, säger han lite blygsamt. Det handlar mycket om vilka hästar du har. Jag har en del nya hästar och det har ju bidragit till framgångarna.

Nio segrar på 32 starter, ytterligare tio placeringar bland de tre främsta och redan 100 000 kronor mer inridet än förra året. Med sju starthästar är det helt enkelt ett lysande resultat.

• Nevile Chamberlain tre segrar
• Stella Grande tre segrar
• Grey Ascension två segrar
• Spoonful Of Sugar en seger.

Sen är förstås hedershästen Primacor värd en seger.

– Jag hopps att han får vinna på fredag [26 augusti].

Men kanske ligger en del av förklaringen till framgångarna på platsen där vi befinner oss. Sedan över ett år har Hans-Inge tränat hästarna hemma på gården på Mor Marnas Väg. Det är en härlig miljö, nära stan men ändå avskilt. 20 meter från boningshusets trapp till stallet och hagarna når upp mot altanen.

– Det är klart att det är mycket enklare att ha hästarna hemma. Så skönt när jag ska kvällsfodra. Några steg så är jag i stallet.

Han tränar också på hemmaplan. Han har gjort i ordning banorna på Fortuna (en klassisk hästgård bana fem minuters skritt från Hans-Inges stall). Han grävde ur all sten med en lastare och fyllde sedan på med nytt material – sju lastbilar med släp gav banorna ett helt nytt underlag.

Annika Delinder finns på plats och rider hästarna, Cecilia Persson och Angela Cederblad hjälper också till med att rida turer.

En annan del av hemligheten bakom nytändningen är trivseln. Hans-Inge ser det på hästarna – och på ägarna. På lördagarna brukar det strömma in folk, 15–20 personer som i princip alla varit med länge i galoppsporten.

– Det brukar vara riktigt trevligt. Det är folk som kan sporten och som varit med ett tag, visst blir det mycket snack om hur det var förr. Om gamla hästar och lopp.

De flesta är också hästägare idag, Hans-Inge har flera konsortier igång just nu.

– Jag får väl erkänna att jag under många år varit dålig på att ragga nya hästägare, det fick helt enkelt bara rulla på.

Vi har förflyttat oss in i fikarummet, sökt lite svalka. På väggarna hänger en del vinnartavlor, några program ligger slängda på bordet. Det är helt enkelt ett typiskt fikarum på en hästgård.

Vi pratar lite framtid, men kanske mest lite hur det var förr. Hans-Inge tror att han är den tränare som varit proffs längst i Sverige. Han har åsikter om det mesta; om den nya banan i Bara, om anläggningen på Bro Park, om kollegor, om hästar och hästägare, om handicaptalen och mycket annat.

Men vi låter det mesta stanna där i fikarummet där tiden springer iväg. Två timmar bara försvann över kaffe och en bit kaka.

Hans-Inge har hunnit bli 67 år, har inga funderingar på att lägga av – men är lite bekymrad över hur svårt det är att hitta nya hästägare.

– Många av de stabila, de som köpte någon häst varje år hos sina tränare, börjar bli gamla. Och det finns inte så många nya, unga, ägare.

Hans-Inge har annars ett intressant objekt som skulle kunna bli ännu en konsortiehäst. Han känner mamman väl, har inspekterat hästen och gillade vad han såg. Priset är överkomligt. Nu återstår bara att hitta någon eller några köpare.

Och i hästägande hos Hans-Inge Larsen ingår inte bara träning och tävling, som bonus kommer också en hel del goda historier från många år i galoppsporten.