Terje Dahl
Foto: SRB Arkiv
Terje Dahl, Tolånga i Sjöbo, är död. Han blev drygt 81 och efterlämnar hustru Kirsti Starboe, två flickor och en son från sitt första äktenskap med Ann Lindholm. Den äldsta dottern, Cecilie, följde i pappas fotspår och red ca 300 löpningar som jockey på Övrevoll 1986-1993, inkl 25 vinnare.
Nu medelålders och äldre ”galoppare”, associerar direkt namnet Terje Dahl till GALOPP med stora bokstäver. På en fråga om namnet idag får du sannolikt ungefär detta svar:
–Terje Dahl? Jo, jag tror det är helt korrekt att ge honom betyget stort A, och det med guldkant, genom alla tider här i Norden.
Terje, som grundlade sitt hästintresse i barnaåren genom att klättra upp på arbetshästarna hos grannbönderna, förstod snart att det fanns mer. Fartens tjusning lockade, och blickarna vändes mot galoppstallarna på Norges enda galoppbana, Övrevoll. Som 14-åring debuterade han som amatörryttare i ”riktiga kapplöpningar” och sedan pekade allt spikrakt uppåt.
Snart kom han att först koncentrera sig på hindersporten (häckar, steeplechaser) både som ryttare och tränare. Ett bra exempel på hans hinderframgångar är hans facit i Svenskt Grand National på Strömsholm: 22 hästar i hans träning gjorde tillsammans 30 starter. 18 av dessa slutade bland de tre första, inkl 8 segrar. Själv red han 7 gånger och vann tre (Rodan 1974 och 1975 och Star Cross 1978).
Även Terjes karriär på ”slätt” blev framgångsrik långt utöver det vanliga, särskilt under 70-talet. Själv utnämner denne skrivare som hans krona på verket, den mörkbrune, nästan svarte, Noble Dancer. Terje hade hittat honom på auktion i England som unghäst. Som 2-åring blev det seger i den enda starten. Som 3-åring fick Noble Dancer visserligen stryka på foten i Norsk Derby, men vann sedan Norges största lopp, Oslo Cup, och klassiska Norsk St Leger. Sedan han som 4-åring året därpå vunnit alla sina tre starter i Norge (inkl Oslo Cup för andra året i följd), tog ägarna Stall Nero och tränare Dahl sats och skickade ned honom till Paris och Europas största löpning alla kategorier, Prix de l’Arc de Triomphe. Året var 1976.
Terje Dahl med legendaren Lester Piggott
Foto: SRB Arkiv
20 hästar ur Europas galoppelit startade och efter en svag ryttarinsats, blev han fyra i mål. Enligt expertisen på plats skulle han minst ha blivit tvåa. Inom parentes tog ryttaren, då ofta på Täby Galopp gästridande, Geoff Lewis, på sig skulden för att ha underskattat Noble Dancer som internationell toppgaloppör.
Som oberoende tillägg till uppgifterna om Noble Dancer i Terje Dahls träning, kan tilläggas:
Noble Dancer imponerade dock så mycket att han blev inbjuden till världens första internationella inbjudningslopp i branschen, Washington DC International i USA. Han blev fyra där också.
På förslag av nye delägaren som hade gått in med 60% i ND som blivande avelshingst i USA, norske skeppsredaren Haakon Fretheim i New York, placerades han dock först i träning för nästkommande säsong, 1977 som 5-åring. Tränare då blev Tommy Kelly i New York. Som 5-7-åring vann sedan Noble Dancer över 1 miljon USD och blev den populäraste ”publikhästen” i hela Nordamerika under 70-talet. Han har fått 5 (!) sidor i samlingsboken ”Decade of Champions”, med undertiteln ”The Greatest Years in the History of Thoroughbred Racing, 1970-80”, publicerad a Fine Arts Ltd, New York, och med världsberömde konstnären Richard Stone Reeves med galopp som specialitet, och aktade galoppjournalisten och engelsmannen Patrick Robinson, som bild- resp textredaktörer. Boken är i liggande A3-format och väger över 2 kg, samt innehåller mer än 100 porträttmålningar och skisser av 70-talets topphästar i den äldre eliten, såväl USA som i Europa.
Noble Dancer (Gunnar Nordling) vinner Oslo Cup för andra året i följd, som 4-åring 1976 och slår Trainers Seat (Derek A Lacy).
Foto: SRB Arkiv
Ur den digra texten om Noble Dancer som ingår som avslutning i kapitlet ”Opportunities – have saddle will travel” vill jag gärna citera följande inledningsord på originalspråket:
Noble Dancer brown horse (1972), by Prince de Galles – Helen Traubel, by Sing Sing. Bred by Mr I Werry (England). Owned by Mr G Schjelderup and Mr T Weidang (Norway), who later sold a controlling interest to Mr Haakon Fretheim. Trained by Mr Terje Dahl (Norway) and by Tommy Kelly (United States).
“When Noble Dancer of Norway finished fourth in the 1976 Arc de Triomphe, it provided a major element of surprise in Europe, particularly since he should have been second given a clear run. But his merit was there, quite clearly, and Mr Haakon Fretheim, the Norwegian shipbroker who is domiciled in the United States, was so impressed he immediately made an offer to buy the horse. It took several weeks, but a few days before Noble Dancer ran in the 1976 Washington International, Haakon Fretheim acquired a 60-percent interest. Like all shipping men, he is reluctant to reveal exactly what the purchase cost him, but whatever it was, it turned out to be a bargain. Fretheim, upon signing that check, walked quietly into a little corner of American racing history. For Noble Dancer shortly thereafter set off on a rampage of victories that concluded three yers later when the american press announced, “The Iron Horse Finally Goes to Stud . . .”
Som kanske den största publikfavoriten i USA under hela ”Decade of Champions”, från kust till kust, Santa Anita i Kalifornien, till Aqueduct och Belmont Park i New York och Hialeah i Florida, kallades Noble Dancer snart av den amerikanska galoppubliken för ”The Horse of the Midnight Sun”.
Självklart måste också Terje Dahls roll som den som upptäckte och utvecklade Noble Dancer ”in the first place” till en champion i Norden, nämnas som en bidragande faktor av avgörande betydelse även för karriären i USA.
Tavla av Terje Dahl
Foto: SRB Arkiv
Så blev Terje Dahl invald som medlem i Jockeyklubben, en merit i sig och träffade Kirsti Starboe, populär sångerska och mångsidig artist i norsk ”showbusiness” och avslutade galoppkarriären. Kirsti blev hans andra hustru och paret fann sitt drömställe i Tolånga, Sjöbo. Terje fick nu tid att ägna sig åt sin andra passion, måleriet. Hans tavlor gav betraktaren mycket av intensiva hästperspektiv och det blev flera utställningar.
Undertecknad, som ofta kämpade sida vid sida ”på turfen” med Terje Dahl, minns honom som genuin yrkesman med varm känsla för sina bästa kamrater, hästarna, ständigt beredd att alltid hjälpa till med att öka intresset och respekten för, galoppsporten med stort G.
Sist men inte minst var han en god vän.
Björn Zachrisson
