Bo Helander var landets i särklass framgångsrikaste uppfödare ifjol.
Åren 1999, 2000 och 2001 dominerade hästar uppfödda på Svista Säteri resultatlistorna och Bo Helander toppade statistiken dessa tre år i rad, men han har som regel funnits med bland de fem mest framgångsrika uppfödarna under hela den senaste femtonårsperioden.
– Från början – 1974 - födde vi upp halvblod för ridsporten, men började även med fullblod i slutet av 70-talet. Från och med 2000 blev det bara fullblod och från och med 2006 enbart svenskuppfödda hästar, berättar Bo, som tidigare även drev ett stuteri på Irland.
– Det är faktiskt på Irland och i England som jag har sålt de dyraste hästarna. Jag fick över en halv miljon för en halvbror till Selous (St Leger-vinnare och sedermera mor till klassiskt placerade Carrousel) som sedan vann fyra lopp i Emiraten, och nästan lika mycket för en häst som sedan vann både i England och USA. Ytterligare en häst blev mycket framgångsrik med flera Stakes-vinster och 110 i Timeform.
– Jag tycker att vi har fördel av att ha fött upp halvblodshästar även om det är några saker som skiljer sig mellan raserna. Inom fullblodsaveln siktar man på att få fram stjärnor, medan man inom ridsporten vill ha en jämn, hög klass på alla sina produkter.
– Några av de halvblodshästar som vi födde upp har tävlat på OS-nivå, och inom ridsport, såväl som inom travet, går det fortfarande att förbättra rasen i stort, medan fullbloden har nått någon sorts tak för sin förmåga och inte springer fortare idag än de gjorde för 50-60 år sedan. Däremot kan vi få fram fler individer av hög klass och på så sätt förbättra populationen.
Förnyar materialet
Bo har några ledstjärnor i sitt avelsarbete som han delar med sig av.
– Jag försöker att förnya stomaterialet ganska ofta och byter ut de ston som inte lämnar tillräckligt bra avkommor. Visserligen kan det hända att jag är lite för snabb med detta ibland, eftersom det plötsligt kan komma en riktigt bra häst efter några mediokra.
Ett exempel på detta är förstås Uppercut Action, som sannolikt kommer att utses till Årets 2-åring 2010 efter 6 segrar på 8 starter och nära en miljon insprunget, inklusive Svenskt Kriterium, SM, Derbyserien Juvenile Sprint och SFAF/SÅEF:s Auktionslöpning. Han föregicks av tre segerlösa syskon som tillsammans tjänat drygt 15.000 kronor . . .
– Jag är inte rädd för att använda ostartade ston eller ston som har löpt jämnt och bra men kanske inte i högsta klassen. Det visar sig gång på gång att de på papperet bästa stona inte alltid är de som förärver bäst.
Egen hingst
– En annan sak som jag gör, är att jag använder hingstar som står utanför Skandinavien så långt ekonomin tillåter, berättar Bo, som dock inför säsongen 2010 investerade i en egen hingst, Sakhee-sonen Zaahid.
– Jag har letat mer eller mindre aktivt efter en egen hingst i flera år och när jag hittade Zaahid föll bitarna på plats. Härstamning, prestation och exteriör var precis som jag ville ha det, och att han sedan dessutom har visat sig ha ett förträffligt temperament och mycket god fertilitet var ju en extra bonus.
Trots att Zaahid kom till Sverige efter Hingstkatalogens tryckning och man knappt hann marknadsföra honom alls, kom det ett tiotal ston utifrån och han betäckte totalt 17 märrar.
På Svista finns nu 23 egna ston, varav cirka 17 kommer att betäckas 2011.
– Jag vill gärna använda Zaahid flitigt, men inte till alla mina ston, utan kanske till ett tiotal av dem. Två av stona kommer att gå till hans pappa Sakhee, själv Prix de l’Arc-vinnare, som har lämnat både snabba och uthålliga hästar och som är mycket prisvärd med tanke på hans mycket goda förärvning. Här i Skandinavien har vi till exempel sett Kriterie-vinnaren Wellness.
Idéer om avel
– Jag har en del idéer om härstamningar och tycker att det kan finnas skäl för släktskapsavel om individerna är tillräckligt bra. Och då inte bara hingstar, utan det kan vara ston som kommer igen i flera led också.
– Man ska inte heller försumma att göra en individuell bedömning av exteriören när man matchar sto och hingst, samt även stämma av distansförmågan.
– Jag gillar att föda upp hästar som står distans, men det gäller att göra en avvägning där. Man vill ju även ha snabba hästar och tidiga hästar. En häst som Erroll, till exempel, står inte 2800 meter och kanske inte ens 2400, men han är en riktigt god miler.
– Vi vill gärna ha tidiga föl, men inte för tidiga, utan helst i mars-april, och de flesta av våra föl föds också då. Vi betäcker aldrig på fölbrunsten om det inte finns synnerligen starka skäl för det.
– Det händer att jag låter ston stå över betäckning ett år för att slippa resa långt med föl vid sidan, och även förstås om hon skulle ha fölat väldigt sent.
Stora ytor och stora flockar
– Det är oerhört viktigt med stora ytor när man föder upp hästar, därför har förvärvet av gården kommit i första hand, både här i Sverige och när vi köpte gården på Irland, och sedan får man köpa hästar för de pengar som blir över.
– Det är också mycket värdefullt att man kan låta hästarna gå i stora flockar som föl och åringar, det härdar och stärker dem när de rör mycket på sig.
– Vi har även hingståringarna tillsammans i stora grupper; visst leker de våldsamma lekar och det kan till och med hända att någon skadas, men på sikt är det värt det, för de fördelar det ger.
– Vår stuteriveterinär sedan decennier tillbaka är Ewa-Marie Lewin, och så har vi hovslagaren Rose-Marie Clark som verkar fölen redan från allra första början för att kunna hålla efter och rätta till eventuella avvikelser i benställningarna.
– Vi hanterar våra hästar mycket innan de säljs på auktionen på hösten. Det underlättar förstås för köparen vid den efterföljande inridningen.
2010 ett mellanår
– Av 2010 års kull skulle vi ha haft 12 föl, men det finns bara 7 kvar, varav 6 är ston, och ingen av dem är efter någon utländsk hingst, så det är en lite svagare årgång än de senaste åren då vi har haft flera moderlivsimporter.
Fölen försvann av helt olika orsaker. Ett dräktigt sto dog plötsligt någon månad innan hon skulle ha fölat, och ett föl föddes som en ”dummy” och måste tyvärr avlivas. Tre andra föl blev sjuka helt oberoende av varandra.
Men inför 2011 års fölsäsong ser det spännande ut. Man väntar 15 föl på Svista, varav två undan nyimporterade ston med riktigt bra internationell härstamning.
– Jag hittade ett sto efter Kris S, och jag har länge letat efter Roberto-blodet. Kris S kostade 150.000 dollar att betäcka med i slutet av sin karriär, och det enda skälet till att det gick att köpa det här stoet är väl att hon är ostartad.
– Hennes mamma är Northern Trick efter Northern Dancer, själv Champion 3-årssto med segrar i Franskt Oaks, Prix de Vermeille och ytterligare ett Grupp 1-lopp, och var tvåa i Prix de l’Arc. Hon har lämnat black type-avkommor, som även de har lämnat black type, så det är ett mycket starkt möderne.Hon är dräktig med Kheleyf.
– Det andra stoet är efter Danehill och med Caerleon som morfar. Hennes mormor var Champion äldre sto i Tyskland och vann ett antal Grupplopp. Hon är dräktig med Pivotal-sonen Virtual, och har en avkomma född 2009 efter Three Valleys som jag också köpte.
Aveln på väg att återhämta sig?
För svensk avel i stort har det sett mörkt ut ett tag.
– Ja, det ser lite dystert ut nu med fallande föl- och betäckningssiffror och flera av de största stuterierna är under avveckling. Men det är glädjande att det kommer nya uppfödare som är villiga att satsa trots de nedslående resultaten på de tre senaste årens auktioner.
– Många har varit väldigt besvikna över priserna på åringarna och det finns ju gränser för hur länge man kan vara entusiastisk när det bara kostar pengar år efter år.
– Men det fanns flera svenska uppfödare på plats vid auktionen på avelsston i England nyligen och sju ston köptes till Sverige då. Initiativet av Stefan Friborg att låta ställa upp Dubai World Cup-vinnaren Gloria de Campeao i Sverige kan också bli en vitamininjektion för svensk avel, menar Bo, som själv har anmält intresse för hingsten.
Det nya bonussystemet för svenskuppfödda hästar kan också hjälpa till att skapa en efterfrågan på inhemska förmågor när man väl har förstått det, och det nya konceptet RiksGaloppen kan skapa tusentals nya delhästägare som så småningom vill ha en egen häst. Sist men inte minst gör lagen om tillgång och efterfrågan att när föltalen sjunker, blir det bättre betalt för dem som fortfarande satsar på uppfödning.
Nadja Bellander
