Sophia Andersson har upptäckt galoppsporten

Sophia Andersson var fyra år när hon började med hästar, men det var när hon för ett par år sedan träffade Sir Walter som hon blev blixtförälskad.

Efter ett helt liv med hästar upptäckte hon galoppsporten.

– De var det roligaste som jag varit med om i hela mitt liv, sa hon efter premiärturen på ett fullblod i tävlingskondition.

Men vi tar det från början. Hästar har alltså funnits med i hela livet för ”Fia”. I nio-tioårsåldern hade hon en häst som var 75 procent fullblod och ska vi vara ärliga som tävlade hon redan då. Fast det var i fantasin.

– Jag red i full fart i skogen, tänkte mig att det var galopplöp och grenarna som hängde ner från sidorna var publiken.

Vid 14-15 års ålder hade hon tankar på att bli jockey, men då fanns det inte någon bana i Göteborg och tröskeln att ta sig in i sporten blev helt enkelt för stor.

– Tanken på galopp dog liksom ut.

Istället blev det en aning banhoppning, lite fälttävlan men först och främst dressyr. Att ”Fia” – som jobbar som hovslagare – skulle ha ett liv med hästar var liksom givet. Och det var tack vare jobbet som hon återknöt kontakten med galoppsporten.

– Jag var och skodde på en ponnyridskola när jag fick se en liten, liten löpsadel. Jag frågade vad det var och fick veta att det var en sadel för ponnygalopp.

Sophia visste vid den tidpunkten inte ens att det fanns något som hette ponnygalopp. Men hon övertalade dottern Novalie att det skulle vara kul och nästkommande söndag var det dags.

– Det var en liten otränad ponny och Novalie låg väl mest i sanden. Så det gick kanske inte så bra första gången.

Men Novalie tyckte att det var lite roligt i alla fall och när mamma sedan lånade en lite bättre ponny klickade det.

Sophia kom i kontakt med galopptränaren Susanne Sivrup i Göteborg, kontakterna fördjupades och i hennes stall fanns det stora hästar. Så kom den dagen då Susanne tyckte att: ”Varför tar du inte en sväng på Sir Walter?”.

”Fia” nappade, tillsammans med Lotta Eriksson red hon ett snabbjobb och lyckan var gjord.

– Ärligt. De var det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Fast jag trodde förstås att jag skulle dö och jag tror inte att jag andades på hela tiden.

Men Sophia var frälst. Och Susanne Sivrup fortsatte att stötta den nyfrälsta med uppmaningen: ”Du som är så intresserad, varför tar du inte tränarlicens.”

Sophia funderade, pluggade och blev amatörtränare.

Men det var inte helt enkelt. Efter avslutad kurs stod hon där, ny i sporten och kände sig lite vilsen.

– Nu hade jag Susanne Sivrup som hjälpte och stöttade mig, annars hade det varit svårt. Kanske skulle alla nya tränare få en mentor som hjälpte dem den första tiden. Jag tror att det skulle vara värdefullt.

Men det ena gav det andra. Sophia köpte en egen gård i Nol och snart stod den första egna hästen (tillsammans med föräldrarna) i stallet. Det var Mukhaater som hon köpt från Annika Sjökvist.

– Första starten gjorde vi på Klampenborg. Michelle Rosenqvist [Susanne Sivrups dotter] följde med och jag undrade egentligen vad jag gett mig in på. Det kändes som om jag gick omkring med en stor skylt ”Ny på jobbet”.

Men allt gick bra, Sophia beskriver Mukhaater som en gentleman och som en perfekt häst för en ny tränare. Det gick så bra att stallet utökades med Karen from Finance ett par månader senare.

– Nu har vi inte plats för fler, om vi inte bygger ett nytt stall, säger Sophia och hennes tonfall antyder helt klart att det där stallbygget nog kommer igång rätt snart.

– Jag älskar verkligen det här och jag har fått ett riktigt varmt välkomnande i sporten.

Visst drömmer Sophia att en dag få sadla ut en vinnare, men det är inte riktigt där hennes fokus ligger idag. Det handlar mer om att få vara med i sporten, att hästarna ska visa styrka och få vara friska.

– Då är jag lycklig.

Dottern Novalie då? Hon som via ponnygaloppen visade vägen in i sporten.

– Hon har en jättefin D–ponny som hon tävlar med i de fina loppen. Och galoppen är ju ett sätt för oss att ha ett gemensamt intresse. Vi rider och tränar våra hästar tillsammans. Det är inte många sporter som kan erbjuda det.

Vägen har varit lång från fantasilöpen med grenar som publik, till amatörtränare med egna hästar i stallet.

Men för Sophia Andersson har något av en dröm gått i uppfyllelse. Hon har hittat till den sport hon älskar.