Det är inte så lätt att slå sig in i tränargardet utomlands, men Pia Brandt har efter bara ett par år lyckats etablera sig väl i Chantilly, mitt ibland tränare som André Fabre och Criquette Head.
– Det är en mycket god stämning här mellan tränarna och alla runt omkring är väldigt glada för vår skull när det går bra, berättar Pia.
– På drygt 20 årsstarter har vi 6 segrar och cirka 120.000 Euro hittills, så det känns bra. Vi har också blivit rekommenderade till hästägare från de stora tränarna.
Bättre hästar och svenskt foder
Att det nu har börjat lossna på riktigt tror hon beror på ett antal faktorer.
– Vi har fått in nya hästägare i stallet och har lite bättre hästar nu. Besättningen i stallet är väldigt ung, bara fyra av de trettio hästarna är äldre än 3 år, men ett antal 3-åringar som inte startade i fjol kommer ut nu.
– En annan sak är att vi bytte foder förra året, och fodrar nu faktiskt med Krafft, vilket fungerar väldigt bra. Hästarna kan starta oftare än tidigare.
– Och så har vi tränat på duktigt hela vintern, inga semesterresor till Dubai eller liknande…
Långa gräsjobb
Träningsupplägget i Frankrike är annorlunda mot det som är standard i Sverige.
– Man sitter inte och nöter i långsamma canters, men går oftare långa jobb på gräset. Gallops på 1600-1800 meter är vanligt och hästen ska vara ökande hela vägen.
– När man cantrar är tempot precis under steeplechase, lite som ”Török-canters”, ler Pia och påminner sig sin forne arbetsgivares träningsupplägg.
– Man vill ha en häst med hög ”cruising speed” som går lugnt i loppet tills det är dags att öka, och här finns ju framför allt hästar med stayerblod och inte många sprinterlopp.
Storloppshästar
Pia har såväl franska hästägare som dito från Skandinavien. Mette Andenäs Campbell har en spännande häst som heter Eighty Eight Red.
– Han är anmäld till fyra Grupp 1-lopp hittills, bland annat franskt Derby.
Ett tydligt tecken på den respekt som ”Ecurie Brandt” har vunnit bland de franska kollegorna är att Pia numera tränar häst åt – och äger häst tillsammans med – Jean-Pierre Dubois. Denne är en av verkliga giganterna i fransk travsport och dessutom uppfödare och ägare till ett antal framgångsrika galoppörer.
– Givetvis är det stimulerande med ett sådant samarbete. Jag känner mig verkligen stolt när Jean-Pierre berömmer mig för att hästarna ser fina ut. Hans sto Miss Liberty – som jag tränar – vann som tvååring i sitt livs andra start, har vunnit två lopp till sedan dess och står kvar i Franskt 1000 Guineas.
Ett annat treårssto, Berniere, som redan har vunnit två lopp, siktas in mot Prix Diane, vilket är franskt Oaks.
– Hon har samma ägare som Derbyvinnaren Le Havre, så det är ju roligt att ha fått in en sådan ägare i stallet, och att ha storloppshästar till flera olika ägare.
Konsortier på gång
Konsortie-tanken har inte slagit igenom på bred front i Frankrike ännu, men det är på gång.
– Det finns Racing Clubs, som påminner om Easy KB i Sverige, och jag har svenska ägare som äger andelar hos mig.
– Vi har bara 25 minuter till flygplatsen och lika långt till Paris med tåget, så ett besök i stallet går lätt att kombinera med shopping i sta’n…
– RiksGaloppen i Sverige är en fantastiskt bra sak, som de kanske kommer att ta efter här nere så småningom. Hästägare kan vi ju aldrig få för många av!
Svenskar i personalen
Pias man Joakim Brandt deltar förstås fullt ut i träningsverksamheten.
– Han gör allt från att slå i spik till att köra hästar till tävlingar och, mycket till sin egen förtret, så rider han fortfarande in stökiga ettåringar.
I personalen ingår också Jessica Hammar, som tidigare arbetade hos Yvonne Durant och numera äger sin mångåriga favorithäst därifrån, Arcus, som gnetar på till brödfödan.
– Han trivs bra här och placerar sig i varje start, konstaterar Pia, och detsamma kanske kan sägas om tränaren, som klättrar allt högre på både lokala och nationella tränarlistor.
Nadja Bellander
