-Verksamheten har vuxit vartefter och vi har nu ganska många delägare till hästarna, så det var dags. Jag har haft tanken i några år men det har varit svårt att få tid med det sista steget i utbildningen, som tills nyligen innebar att jag skulle vara tvungen att vara hemifrån i tre veckor, förklarar Peter.
Proffstränarkursen, Steg 4 i Svensk Galopps utbildningstrappa för tränare, har numera kortats ner och delats upp på två tillfällen för att underlätta för dem som söker in, och det bidrog till att Peter kunde göra slag i saken.
Gedigen galoppfamilj
Peters familj har alltid varit engagerad i galoppsporten och hans farfar Sven Jardby födde bland annat upp Gold som vann Svenskt Derby 1957. Farbrodern Einar Jardby tillhör ju också de stora namnen inom sporten med en lång och framgångrik gärning som tränare och hästägare med två Derbysegrar och otaliga andra storlopp på meritlistan.
Peters morfar Gunnar Nyström var också verksam som tränare under en period och fadern Bo Jardby är även han välkänd som hästägare och föreningsaktiv. Själv har Peter ridit i princip sedan innan han kunde gå.
-Jag red ponnygalopp, och jag red även hoppning, dressyr och fälttävlan. I tonåren blev det några amatörlopp, och jag red faktiskt några lopp så sent som 1992-1993 också, men jag red inte under 72 kg, förklarar Peter, som ju har en imponerande längd, vilket gör att man kanske inte i första hand tänker på honom som tävlingsryttare.
I början av 1990-talet tog Peter även ut amatörtränarlicens, och verksamhetens omfattning växte sakta men säkert och har till dags dato kunnat räkna in 6 stycken lokala amatörtränarchampionat. 2012 blir han för första gången nationell champion med 1,6 miljoner kronor intränat, vilket är drygt en miljon mer än tvåan på listan.
-De första åren hade vi bara ett fåtal hästar men ganska snabbt var vi uppe i 10-12 stycken, och idag har vi 24 hästar i träning. Det är ytterligare några på gång in i stallet, men jag tror inte att vi kommer att ha fler än ett 30-tal.
-Jag har faktiskt en vilande B-licens på travet också och har kört ett tiotal travlopp, men just nu har jag inte tid att hålla på med båda sporterna.
Klättra i klasserna
Det har inte bara varit stallarbete under årens lopp, utan Peter har även jobbat med försäkringar och drivit lantbruk, och så har han ju transportfirma, som kör hästar mellan Malmö och Stockholm varje vecka. Dessutom kräver den egna gården i Trelleborg sitt av skötsel och underhåll. Att föda upp hästar på den är Peter dock inte intresserad av.
-Det är svårt att kombinera avel och träningsverksamhet, och det tar lång tid att få fram nya hästar. Vi har nischat in oss på att köpa hästar som är bra nog för klass ett och två i vardagsgaloppen; hästar som har visat form och kapacitet men av någon anledning har börjat löpa sämre.
-Om man kan få en sådan häst fräsch igen, så har man en häst som tjänar fina pengar snäppet under den yppersta eliten, förklarar Peter, som dock inte skulle ha något emot att vinna storlopp.
-När vi vann Rosengårdlöpning med The Penny Horse i höstas var det faktiskt första storloppssegern, även om vi har nosat lite på black type med en femteplats i Pramms Memorial och en tredjeplats i Nickes Minneslöpning. Nu har vi också ett knippe åringar som ser mycket lovande ut, så det blir nog en del storloppsanmälningar under de kommande åren.
-Det är ju naturligt att sträva efter att klättra i klasserna och hela tiden höja standarden på stallet, påpekar Peter.
Fler konsortier på gång
The Penny Horse ägs av Stall Doncaster, ett konsortium med åtta delägare som tillsammans äger fem hästar, vilket är ett framgångskoncept som kommer att få efterföljare inom stallet.
-Det har varit mycket lyckat, och vi tror mycket på konsortier. Vi startar ett nytt nu, med tio andelar, som ska äga fyra hästar tillsammans. Det är tufft att köpa in hästarna först, och sedan försöka sälja dem, men hästägare kommer inte av sig själva, utan dem måste man fånga upp genom att ha en häst att erbjuda delägarskap i.
-Det är mycket viktigt att vi värnar om hästägarnas ekonomi, och detta minst lika mycket i vardagsgaloppen som i storloppen. Det måste löna sig att köpa in en bra häst, och det gäller att prispengarna kan hållas uppe på en god nivå och inte måste sänkas på grund av för stora administrativa kostnader.
Peter är lite orolig över att man tänker för vidlyftigt angående den nya banan på Önsta i Bro, norr om Stockholm, när man planerar att lägga gräsbanan ytterst.
-Med tanke på vad det kostar att driva och underhålla en anläggning av Täby Galopps storlek, så kan man ju bara fråga sig vad det skulle kosta att anlägga, driva och underhålla en ännu större gräsbana, med den tilltänkta rakbanan, tunnlar och allt vad som nämnts. Risken är att det bara blir kaffepengar kvar att springa om!
Hästägarna måste prioriteras
Annars ser Peter ljust på framtiden.
-Det verkar som om läget har stabiliserats på Jägersro nu, och det känns ju bra. Något som både tävlingsarrangörer och tränare måste tänka på är att prioritera hästägarna mer. Det måste vara roligt att äga häst, och helst ska det kunna vara lönsamt också. Hästägarna måste lyftas fram i olika sammanhang och vi får inte belasta dem ytterligare. Alla kostnader stiger hela tiden, så det är väsentligt att prispengarna följer med, annars mattas hästägarna ut, och då har vi snart ingen sport.
Återväxten av arbetskraft hemma på gården är i alla fall delvis tryggad. Peters fru Gisela – tidigare amatörryttare och jockey – arbetar halvtid i verksamheten, och dottern Madeleine, 14 år, tävlar ponnygalopp med stor framgång. Sonen Filip, som är 19 år, har dock lagt ridstövlarna på hyllan.
-Han har ridit en del, men nu studerar han vid Lunds Universitet och kommer knappast att välja en karriär inom hästsport, spår Peter, som ju själv har gjort just detta.
Den etablerade tränarkåren är härmed varnad – en uppstickare är på gång, och om trenden håller i sig så hittar vi Peter Jardby på tio-i-topplistan när 2013 års säsong summeras!
Nadja Bellander
