Sedan Vivaldi skrällde tillsammans med Nathalie Mortensen på Jägersro i början av augusti har amatörtränare Öllegård Gren hunnit göra ytterligare sju besök i vinnarcirkeln.
–Talisker vann sedan dessutom hinderloppet på Blommeröd den 12 augusti med Juan Pinto i sadeln, inte en officiell tävling, men jag räknar den ändå. Då blir det 8 segrar!
–Jag flyttade mina hästar till ett annat stall i juni, och det har ändrat lite på förutsättningarna för träningsridningen, berättar Öllegård dagen efter ännu en dubbelseger på Göteborg.
–Hästarna står nu hos tränarkollegan Maria Olsson i Billesholm, och stallet ligger intill Söderåsen, så man måste klättra med hästarna uppför den för att komma till ridvägarna. Det har ju blivit en hel del backträning i och med det!
–I synnerhet Trombino fick klättra mycket, och han verkade bli ganska trött, så jag trodde att han kanske tagit i för mycket, men sedan vann han den första av tre raka, så det har nog snarast stärkt honom.
Segerrikt stall
–Trombino är ju den yngste av mina hästar och den som man kan hoppas att det finns lite utveckling i, medan de andra två sedan länge har visat vad de kan.
–För Vivaldis del hade jag planerat att han inte skulle starta så mycket på Jägersro utan vara med på Göteborg varje gång i stället, men så gick han så dåligt där i början av säsongen, så förhoppningarna sjönk. Men nu har han ju kommit igång också!
–Talisker kan vara ganska besvärlig att rida och han är en väldigt stor häst som använder sin storlek för att dominera och ta över, så jag hade tänkt ge bort honom, skulle bara pröva honom över häckarna en gång till.
–Jag hade räknat med att det skulle bli ett häcklopp på Göteborg i maj/juni som förra året, men det blev det inte, och till loppet den 3 juli kom han inte med. Och sedan gick han och vann i början av augusti! Så nu måste jag förstås ha honom kvar ett tag till.
Läste i stället
Öllegård har haft amatörtränarlicens sedan 1999, men vägen dit var inte spikrak. Hon var väldigt hästintresserad som barn men i brist på egen häst slukade hon hästböcker.
–Svarta Hingsten var en favorit och hans dress har inspirerat mig till den dress jag har – jag vågade inte ta precis samma, fast jag hade gärna velat . . .
–Min åtta år äldre syster arbetade som kokerska på ett ridläger i Hallsberg när jag var 12 år, och hon ordnade så jag fick en plats på lägret, trots att jag i princip aldrig hade ridit, bara suttit på en häst kanske två gånger.
–Det blev 12 dagars intensivkurs, och jag lärde mig jättemycket och fick sedan så småningom börja rida på ridskola. I tonåren tog jag hand om hästar åt folk, och jobbade även lite med travhästar hemma i Örebro.
Vid 17 års ålder hoppade Öllegård av skolan och fick jobb hos Niklas Lovéns föräldrar Tove och Nalle, som drev ridskola i Kvistofta utanför Helsingborg.
–Där fick jag även rida deras fullblod, men jag fick aldrig rida några snabbjobb eller så, det var mest skogsturer.
Köpte ett fullblod
Öllegård köpte sedan ett fullblod, Northern Fiddle, av Tommy K Nilsson, för att ha som hopphäst. Stoet betäcktes också, de två första gångerna med halvblodshingst, men det blev ingen succé. Den första avkomman fick Öllegård avliva när den var 1,5 år, och den andra dräktigheten resulterade i döda tvillingar.
–Tommy sa att jag skulle betäcka henne med Steve’s Friend, så kunde jag välja senare om det skulle bli en ridhäst eller galoppör, eftersom både hingsten och stoet var godkända för halvblodsavel.
Fölet namngavs till Sarastro och sattes i träning först hos Rolf Ohlsson, och på vintern hos Michael Kahn, men trots att Öllegård hade bildat ett konsortium för att få ihop till träningsavgiften, fick man så småningom ge upp detta, då det inte kom in några prispengar.
–Jag gick Steg 1-kursen när jag var gravid, mest för att ha något att göra, men sedan sa vi att om jag går Steg 2 också så kan jag ju träna själv!
Första starthästen
När det var dags för Steg 2 hade Öllegård just fött sitt andra barn, som därför fick vara med på kursen, säkerligen den yngsta deltagaren hittills.
–Jag tog ut min första licens sommaren 1999 och satte igång att träna Sarastro, och året därpå, när han var fem år, lossnade det för honom och han vann tre lopp.
Northern Fiddle fick ytterligare två föl, Simson och Lasarus, men ingen av dessa nådde ända fram till vinnarcirkeln, även om den sistnämnde hade sex totoplaceringar och rankades i 63 kg.
–Ett tag funderade jag på att bli proffstränare och gick Steg 3-kursen också, men när hästarna inte gick så bra, så la jag ner de planerna.
Och nu då, när hästarna går så jättebra?
–Nja, nu är det bra som det är. Man ska hinna med, och det ska vara roligt, och hästarna ska tycka att det är roligt också. Jag tror att det är svårt att hitta hästägare och knyta dem till sig, och jag har inget stort kontaktnät.
Prioriterar familjen
Öllegård har ett civilt heltidsjobb som systemutvecklare på ett datorföretag, och på fritiden vill hon ägna så mycket tid hon kan åt sina två barn, 12 och 14 år gamla.
–Den yngsta rider och har till och med suttit på Vivaldi några gånger, men 14-åringen är inte intresserad av hästar. Jag har hjälp i stallet några dagar per vecka så jag kan vara mer hemma.
Själv har Öllegård tänkt om lite vad gäller typen av häst hon köper in.
–Tidigare köpte jag unga och oprövade hästar och fick lägga mycket tid på inridning och startboxträning, och det blev en hel del avramlingar. Numera köper jag helst en 3-åring på hösten, när många hästar är till salu. Man kan då få tag på en häst som har viss rutin och har visat en del kapacitet.
–Jag rider mina hästar som ridhästar rids, jag bara galopperar lite fortare och längre sträckor, men jag vill absolut att de rids i form, på tygeln.
–Ibland är det tungt att hinna med både hästar och familj, men när hästarna går bra är det definitivt värt det, sammanfattar Öllegård Gren.
Nadja Bellander
