Nathalie Mulle Johnsson och Certo Cito
Nathalie Johnsson är 25 år och både amatörtränare och amatörryttare. Hon kallas alltid för Mulle eftersom hennes mormor, som är danska, hade svårtatt uttala hennes namn när Nathalie var liten.
-Jag har faktiskt kallats för Mulle hela livet och det kallas jag till och med på
mitt arbete i cafét på Malmö Airport.
Mulle började sin hästbana inom ridsporten och köpte faktiskt ett fullblod, Celtic Realm av Katharina Stenefeldt 2006.
-Med honom tävlade jag upp till 120 i hoppning. Jag äger forfarande Celtic Realm men han är utlånad nu då jag har valt att lägga all min tid på galopphästarna.
efter avslutad grundskola gick Mulle på Bollerupsgymnasiet. När det var dags för praktik hamnade hon hos tränare Karola Larsson och där praktiserade Mulle i fem veckor.
-Jag ville egentligen gå Hippologprogrammet efter gymnasiet men jag kom aldrig in och
därför la jag de planerna på hyllan.
Lite coola och självsäkra tävlingsbyxor....
Då började Mulle arbeta i stallet hos Karola istället och där stannade hon i 2,5 år.
-Under den tiden gick jag Ryttarlicenskursen och tog min amatörryttarlicens.
Karola gav mig min första ritt på hästen Lacelle och det var i april 2010. Han hade
Inte vunnit på två år och han stod i 17 gånger pengarna men vi vann loppet.
Det var helt sagolikt, vilken känsla!
Trots den flygande starten med seger direkt så var det segt i början att få ritter.
-Jag red ytterligare ett par lopp åt Karola och så red jag åt mamma,(amatörtränaren Lisa Johnsson, förf. anm). som hette Braveman.
-Jag lärde mig mycket på Braveman. Han var definitivt ingen stjärna som galoppör men
en perfekt läromästare. Jag lärde mig att bedöma tempot i loppen, blev duktigare på
att hoppa av från startboxarna och fick chansen att rida olika distanser. Det var helt
ovärdeligt för mig även om vi aldrig fick någon framskjuten placering, säger Mulle och
fortsätter:
-Jag vågade inte ringa på ritter på den tiden då mitt självförtroende inte var det
bästa. Men så fick jag ett par ritter bland annat av Karin Tedesund och jag började
sakta att bli säkrare. I fjol fick jag höra att Hans-Inge Larsen inte hade någon ryttare
till Don Marco och jag tog mod till mig och ringde på ritten. Jag var toknervös. Ska
jag klara av att rida åt en proffstränare, fixar jag detta? Men allt gick bra och vi vann
loppet. Med framgångarna har jag byggt upp mitt självförtoende och nu ringer jag
på ritter så fort anmälningslistan kommer ut, säger Mulle med ett skratt.
Mulle och Don Marco efter segern på Jägersro
Första egna galopphästen köptes 2010 och han hette Red Cat Go.
-I den vevan gick jag tränarkusen och i maj 2011 sadlade jag ut min första
starthäst som tränare på Göteborgs bana. Red Cat Go var ingen stjärna och han vann inget lopp i min träning men han stannade hos mig i tre år innan han såldes som ridhäst.
Nästa häst som köptes till stallet var Certo Cito.
-Jag köpte honom för ”fikapengar” på Roslövsholms åringsauktion. Han var verkligen
fula ankungen. Han hade en hovböld och haltade när han gick runt i ringen. Dessutom
var han liten och ganska oansenlig. Men min pappa tyckte att stammen var intressant
och att jag borde slå till och köpa honom. Självklart är jag så tacksam för det rådet.
Certo Cito och Nathalie Johnsson efter seger i amatörloppet på Stockholm Cupdagen. Vid tygeln mamma Lisa.
Certo Cito har till dagens datum vunnit fyra av fjorton lopp. Han har slutat bland de tre första i nio av dessa och han har sprungit in drygt 254 000 kronor, Inget dåligt facit för en häst som ingen ville ha på auktionen.
Förutom Certo Cito finns treåriga stoet Islay och Certo Citos mamma Pinwinnie i stallet hemma på gården i Torna Hällestad. Där finns perfekta träningsförhållanden med egen galoppbana och bra träningsförhållanden bara 20 minuter från Jägersro.
-Pinwinnie är dräktig med Helsinki så det ska bli riktigt spännande att se vad det
kan bli av den avkomman. Islay är en stor häst som ska kvala på onsdag. Henne
köpte jag också som åring och hon visar bra fart i träning fast hon är tyvärr ganska skör.
Vad är då planerna framöver?
-Jag kommer nog att hålla mig som amatör. Främst för att jag inte får rida amatörlopp
om jag tar ut en proffstränarlicens. Jag är en glad amatör och jag trivs bra med
upplägget som det är och skulle faktiskt inte vilja utsätta mig för att rida proffslöp.
-Jag hoppas att det fortsätter att gå bra framöver och man vill ju vara högt upp på listorna. Det vore också väldigt roligt och spännande att få rida Fegentrin. Vilken grej att få representera Sverige utomlands, avslutar Mulle.
Lotta Malmborg
