Det hela började med att jag fick ett glädjebesked från Hans Engblom som frågade om jag ville representera Sverige i Kina. Jag fick mitt visum några timmar innan planet skulle lyfta från Köpenhamn.
Hanna Mårtensson efter seger i Göteborg
Resan till Wuhan tog ca 15 timmar men förväntansfull som jag var rann timmarna bara iväg.
När jag kom fram till Wuhan efter byte på Arlanda och i Peking möttes jag av två studenter som tog mig till hotellet och visade mig runt i området. De var bara två år äldre än jag så vi blev snabbt vänner och träffades varje dag under mina fem oktoberdagar i Wuhan. Vädret var soligt och ca 25 grader varmt men ganska kvavt.
Dagen efter samlades vi inbjudna ryttare och Mr. Dominic, arrangör av hela eventet, visade banan, stallarna och de övriga lokalerna. Banan var helt fantastisk och jättestor. Stallarna var helt annorlunda än våra. Det fanns sängarvid sidan om boxarna där stallskötarna bodde.
Hästarna som vi skulle rida var en slags fullblodskorsning som kallas mongolisk ponny och i Kina kända som ”The local horse”. Dom hade ett ganska hett temperament och var ganska arga och envisa.
P g a landets strikta regler har de inte tillåtelse att ha spelverksamhet på banan, trots att det har gått tio år sedan banan byggdes. Men ansvariga för banan går fortfarande och hoppas på att det ska bli av.
Inför tävlingsloppet lottade man ut hästar och startnummer. Utöver kinesiska ryttare var det de inbjudna ryttarna från England, Irland, Frankrike, Macao, Malaysia och så jag från Sverige som skulle tävla. Väl under tävlingsdagen kom tränarnain i jockeyrummet och kollade att utrustningen var okej. Alla skulle rida 57 kg - inga extra kilo för väst eller liknande. Startboxpersonalen var effektiv och alla hästar lastades snabbt in i startboxarna. I varje box satt en man och höll
huvudet uppe på hästarna. Under loppet var det ganska tajt och banan var lös så jag hade två par glasögon på de 1200 metrarna. Jag trodde jag skulle behöva dra av ett par men sanden var så torr så den bara svepte förbi som i en öken.
Resultatmässigt hamnade jag ungefär i mitten. Själva tävlingen var ett jätteevenemang med massor av fotografer och journalister. Så på kvällen när man kollade på tv blev man minst sagt överraskad när man såg sig själv.Min resa i Kina har varit helt fantastisk och något som jag aldrig kommer att glömma, med både vänner och minnen för livet!
Hanna Mårtensson
