– Jag trodde benhårt på Exodus förra året, trots att han var långt ifrån färdigutvecklad. Han visade fartresurser utöver det vanliga och tvärtemot vad jag hade räknat med visade han sig stå 1600 meter redan då.
– Om han kan fortsätta den trenden så kan han bli en giftig kandidat till Jockeyklubbens Jubileumslöpning. Efter det loppet vet vi hur den fortsatta matchningen blir och ett tänkbart nästa steg är Sofierolöpning. Men jag har en plan B också, om vi behöver justera upplägget.
– Exodus är lugn i huvudet och oerhört okomplicerad att placera i loppen, och även om vi matchar honom för längre distans under våren så tror jag inte att det blir några problem att gå tillbaka till kortare sträckor senare.
– Det finns ett lopp den 20 april som kan bli hans årsdebut, men han får själv tala om när han är redo att gå ut och jag kommer inte att stressa honom.
Roligt koncept
– RiksGaloppen är ett roligt koncept och Helena Gärtner på Svensk Galopp ska ha en jätte-eloge för det hästjobb som hon har lagt ner på förberedelserna. Nu är det upp till oss aktiva att göra resten.
– Vi sju som har valts ut att vara RiksGalopptränare under premiäråret tävlar ju alla på lika premisser, och redan att sälja andelarna var i sig en tävling, där vi har konkurrerat i bästa välvilja.
– Det är ju fantastiskt att två av stallen var helt fulltecknade redan innan marknadsföringskampanjen kommit igång!
Galoppen i blodet
Micke Tjernström kan sägas vara uppvuxen på Täby Galopps stallbacke.
– Galoppsporten har varit en del av mitt liv sedan jag kunde gå, då jag följde med pappa som var hästägare. Jag gick den långa vägen genom att kratta stallgången, rida inne i paddocken och så vidare, och blev kvar i sporten när pappa slutade.
Under skolåren tog Micke vissa andra ströjobb men hjärtat fanns alltid inom galoppen och det blev många år hos Bruno Nilsson. Där träffade han också sin blivande fru Maria, född Österberg, med vilken han idag har döttrarna Wilma, 4, och Emily, 1,5 år. Maria deltar förstås i träningsverksamheten, där man dessutom har två anställda, Moa Nelson Larsson och Natalie Johannisen.
Fina siffror
Efter sju år som ”assistant trainer” åt Erna van Doorn tog Micke ut sin första licens i eget namn 2010 och det har rullat på fint.
– Visst hade vi vår beskärda del av mögelangrepp och sjuka hästar men några storlopp tog vi hem, konstaterar Micke blygsamt, när han kan blicka tillbaka på en säsong som gav 15 vinster på 73 starter (21%) och segrar i Breeders’ Trophy Stayer, Nationaldagspokalen, SM Classic och Stockholms Hösthandikap.
Det ser fortsatt fint ut inför huvudsäsongen 2011.
– Vi hade ett litet tapp på hästantalet vid årsskiftet men nu är vi tillbaka till 16 hästar i träning och det är roligt att ha fått in sådana storsatsande ägare som bland andra Mr Ascot och Stefan Friborg.
Viktig grundträning
Micke tror på att grundträna hästarna ordentligt.
– De får gå steeplechasetempo en hel del innan de får gå riktigt fort och jag brukar inte ge hästarna så många jobb före start. När de väl har börjat starta så drar jag ner lite på träningen igen.
– Om det blir lång tid mellan starterna tar jag ner dem till ungefär 75% av full form – då har de en god grund att stå på och är ganska lätta att få tillbaka upp.
– Vi har ett koncept som vi utgår ifrån, men sedan anpassas det efter individen, som får tala om vad som passar.
Mycket utetid
– Vi försöker att ha varje häst utomhus så mycket som möjligt varje dag och har byggt nya hagar i skogen så varje häst ska kunna få ett par timmar i hage som komplement till ridningen.
– Traditionellt har detta med hagvistelse varit lite eftersatt inom galoppsporten men allt fler inser hur viktigt det är för hästarna att få röra sig fritt ute.
– Skrittmaskinen överanvänds inte, utan den har vi mest till att värma upp hästarna före ridpasset, och till konvalescenter, i stället för att handträcka dem.
På väg åt rätt håll
Det talas ibland om att det finns en klyfta mellan sporten i Mälardalen och Skåne, men bland de aktiva tycker Micke att denna är mycket liten.
– Det är alltid en viss sjögång i sporten och det finns många olika åsikter, men i stort sett känns det som om vi är på väg åt rätt håll. Vad man kan sakna som aktiv är längre framförhållning i de beslut som tas om propositioner, svenskprogram och andra faktorer av betydelse för den som är på väg att köpa en häst.
– De som fattar besluten måste spela med öppna kort och främja samarbetet mellan banorna, och gärna även mellan länderna i Skandinavien. Vi lever ju i någon mån i symbios med varandra och om vi alla drar åt samma håll kan vi få en riktigt stark skandinavisk sport, summerar Micke Tjernström.
Nadja Bellander
