Tassmania och Malin Holmberg efter segern i Dansk 2000 Guineas. Till vänster tränare Paul Fitzsimons
Foto: Burt Seeger
Malin Holmberg kom för första gången i kontakt med galoppsporten via ponnygaloppen. Då tävlade hon sin shetlandsponny Batman. Men Batman förstod inte att man skulle springa fort på en galoppbana och Malin övergick istället till att tävla hoppning med honom. Efter det följde flera större ponnyer som tävlades i både dressyr och hoppning. Senare köptes C-ponnyn Chicko IV in som tidigare hade tävlat i ponnygalopp och Malin gav galoppen en ny chans. Det föll väl ut och efter ett tag var Malin igång och tävlade både sin egen och andras ponnyer.
- Mamma tyckte att jag borde testa galopp på riktigt så jag åkte till British Racing School i Newmarket, England där jag gick en arbetsryttarkurs. Den innefattade nio veckors utbildning på själva skolan och sedan nio månaders praktik hos en tränare. Jag hamnade hos tränare Michael Bell som ganska omgående erbjöd mig att bli lärling.
Det blev, med facit i hand, inte speciellt många lopp för Malin under sina totalt åtta år i England. 2015 flyttade hon hem till Sverige igen och tanken var att hon skulle arbeta som nagelterapeut och fransstylist som hon är utbildad till. Men ödet ville annorlunda.
-Av en slump hamnade jag, redan två dagar efter att jag hade landat i Sverige, hos Marc Stott i Danmark. Han frågade om jag var intresserad av att rida lopp och jag sa ja.
Malin fick en flygande start och vann direkt i sin första ritt i Odense, Danmark.
Sedan rullade det på med en hel del segrar på de danska banorna. Något som tränare Hans Adielsson uppmärksammade och erbjöd Malin en plats som lärling i hans stall på Jägersro i Malmö.
-Det var tidiga morgnar och hårt arbetet hos Hans. Men jag fick rida fina hästar och lärde mig mycket, säger Malin.
I januari 2016 gick flyttlasset till Stockholm. Hon började att arbeta hos Julian McLaren i hans stall på Täby. Men redan efter ett par veckor bröt Malin handen.
-Det var precis innan vinteruppehållet vilket var tur i oturen. Jag var snabbt på benen igen och fick ganska omgående en del ritter och det gick ganska bra.
Samma år invigdes den nya galoppbanan Bro Park den 19 juni. Det reds en kvinnlig jockeyturnering under dagen med ett svenskt och ett internationellt lag och Malin ingick i det svenska laget. Något gick något fel då hon skulle hoppa upp på en häst i ledvolten och hon tog emot sig snett med handen och bröt olyckligtvis upp samma hand hon skadade i början av året.
-Jag red ändå loppet och även de två ritter jag hade kvar under dagen. Jag ville ju inte missa att fullfölja turneringen, menar Malin.
En ganska vanlig syn genom åren, Malin med handen i gips. Men naglarna är ändå snygga vilket är självklart för en utbildad nagelterapeut
Sedan följde ytterligare konvalescens och när hon kom tillbaka i tävlingssadeln igen så tappade hon ganska omgående sin viktlättnad.
-Tiden i England som jag hade haft min lärlingslicens räknades in och jag tappade viktlättnaden på grund av detta. Det var oerhört tufft. Det var tillräckligt svårt att komma tillbaka efter skada men att dessutom tappa viktlättnaden samtidigt gjorde det riktigt svårt. Jag hade ju inte tillräcklig erfarenhet egentligen för att rida utan viktlättnaden. Men det var bara att bita ihop och kämpa.
Man tycker att Malin redan här har fått sin beskärda del av skador men i början av 2017 var det dags igen. Då bröt hon den andra handen och här kan man gissa att inte livet direkt lekte. Men skam den som ger sig. Handen läkte och efter 2,5 månad var det var dags att rida lopp igen.
-Under den första tävlingsdagen blev jag omkullriden och fick en kraftig hjärnskakning. Det var så segt, men jag gav ändå inte upp, säger Malin.
Den gången var det lättare att komma tillbaka och hon började att få bättre och bättre ritter.
-Det blev en del fina placeringar och under 2019 började det att lossna. Jag fick tillbaka mitt självförtroende och blev starkare. Jag har jobbat hårt för att gå upp i vikt nu under vintern och visst var det lite vinn eller försvinn när säsongen började. Det har varit tufft att ta sig tillbaka och det är så roligt att det har visat sig i resultatlistorna.
Tassmania och Malin Holmberg (orange dress) stormar mot mål i Mowerinalöb
Foto: Burt Seeger
För släppt, det har det verkligen gjort. Det började med att Malin fick chansen att med kort varsel ersätta Sara Slot, som hade skadat sig, på Tassmania i klassiska Mowerinalöb. Paul Fitzsimons gjorde rätt val som gav Malin sin spare ride och ekipaget vann loppet och Malins första klassiska seger var ett faktum. Veckan därpå lotsade hon sedan Freed From Desire till seger åt Kahlil De Burca i Upplandlöpning. Av bara farten red hon sedan hem sin andra klassiska vinnare då Tassmania även vann Dansk 2000 Guineas. I år har det hittills blivit sju segrar, lika många som under hela 2019.
-Det är otroligt roligt och jag är så tacksam över framgångarna. Men det är hård konkurrens och det gäller att fortsätta att kämpa så man inte svävar iväg. Man kan inte bara luta sig tillbaka och vänta. Det gäller att visa framfötterna genom att ringa på ritter och visa intresse, man får ingenting gratis. Jag är så tacksam att många olika tränare ger mig chanser. Jag red ju Ginmann i Scandinavian Open Championship (Gr3) till en femteplats och rider samma häst nu på söndag i Stockholms Stora Pris (Gr3). Tassmania siktar närmast på Norsk 1000 Guineas och Dansk Derby och Paul har sagt att jag får fortsätta att rida henne. Jag fick precis ett sms från Paul där han skriver att Tassmania känns ännu bättre nu så det är ju väldigt peppande, säger Malin.
Till vardags rider hon ut åt ett gäng olika tränare på Bro Park. Det brukar bli turer åt Julian McLaren, Ylva Brandt, Maria Johansson och åt Aase Marie Brown. Men ibland är det även någon av de andra tränarna som behöver hjälp och då kan Malin hoppa in.
För att hoppa in och ta en spare ride, det kan ibland vara ett vinnande koncept!
Lotta Malmborg
lotta.malmborg@svenskgalopp.se
