För Lennart Jarvén är kapplöpningshästar den stora passionen som fyller hans vardagsliv. Här med trotjänaren Pecoquin, 13 år, som fortfarande startar på galoppbanorna.
Foto: Lisbeth Hedberg
Två vinster som jockey sista tävlingsdagen på Åby galoppbana1976, och två som tränare när galoppbanan i Säve invigdes 2002. Nu är Lennart Jarvén, med över 50 aktiva år inom sporten, glad att nedläggningshotet avvärjts och att det blir galopp på den fina gräsbanan i Säve ännu en säsong.
Redan som liten fick Lennart Jarvén följa med sin pappa till Jägersro där denne bredvid sitt jobb som typograf på Lunds Dagblad bevakade trav- och galopptävlingar.
– Till en början var det väl mest tågresan som lockade, men så småningom tog hästarna över som huvudattraktion.
Att Lennart sedan började rida som sexåring berodde på att en kamrat skulle börja i ridskolan på Lunds ridhus, och hans föräldrar gärna ville att han skulle få sällskap. Efter några år tröttnade kamraten, men Lennart förblev ryttare.
Han har tävlat i hoppning, varit nordisk mästare i fälttävlan, kavallerist och amatörjockey, och sedan snart 30 år är han proffstränare. Och att han fastnade för just galoppsport har sin förklaring.
– Den som vant sig vid fullblod är såld. De är kvicka i huvud och kropp, de visar ganska snabbt vad de duger till, och bidrar till sin försörjning genom att kunna få prispengar, säger Lennart som köpte sin första kapplöpningshäst när han var 23. Det var Gigi, en bra häst som fick ord om sig att vara den ständiga tvåan.
– Under en av våra säsonger tillsammans tror jag vi hamnade på andra plats sex gånger. Det var min orutin som fällde henne.
Under 67 år som ryttare har Lennart ridit mer än 400 hästar. Några av dem har han ägt själv, och danska stoet Gigi var den första i hans ägo. Här på Åby 1966.
Foto: Privat
Som amatörjockey har Lennart haft fler framgångar än de flesta inom svensk galopp. På den långa meritlistan finns bland annat sju svenska amatörchampionat och tre sammanlagda världscupschampionat. Och han toppar listan över de segerrikaste amatörryttarna på svenska galoppbanor med totalt 104 segrar. Till det ett 50-tal segrar utomlands. Och listan över hans tränarframgångar är nästan lika lång.
– Men det är inte bara segrarna som räknas, det är också kontakten med hästarna. Jag känner så mycket för mina hästar och behåller dem längre än det är ekonomiskt försvarbart.
Som mest hade Lennart 13 kapplöpningshästar i träning. För tillfället tränar han tre – Pecoiquen 13 år, Lucky Lucioni 11, och Lista Lightning 8. Ambitionen är att alla tre ska starta i år, förhoppningsvis någon av dem på premiärkapplöpningen på Säve 1 juni.
– Säve femton mil här hemifrån är en favorit. Gräsbanan där håller mycket hög klass, och jag är väldigt glad att Svensk Galopp fattade beslutet att låta tävlingarna fortsätta där, säger Lennart som också gärna tar med sina hästar till Øvrevoll Galoppbane i Oslo.
Trots sin ålder träningsrider Lennart i stort sett varje dag. Och givetvis blir det galopp på skogsvägarna hemma på Brunnshemsberget bakom gården.
– Men numera har jag alltid mobilen med mig, och min hustru Birgitta vill att jag ska berätta vilka vägar jag tänker ta – om det skulle hända något. Och det gör det ju ibland.
– Mina ofrivilliga avsittningar under åren torde väl ligga på minst 200. Och jag har fått en del skador som avhållit mig från ridning några dagar, men inte värre än att jag kunnat gå ut till stallet.
Även om kroppen fått sina törnar, så var den värsta smällen när Lennarts astma försämrades för drygt tio år sedan. Enligt doktorn hade han bara 50 procents lungkapacitet – och han fick inte bli förkyld!
Detta startade en febril aktivitet i familjen, och efter lite sökande på nätet förstod de att ayurveda, den tusenåriga indiska läkekonsten, kunde ge positiva effekter på astman. Och så småningom hittade de en ayurvedisk klinik i Kerala i södra Indien där Lennart får behandling två veckor om året.
– Varje år i januari ger vi oss iväg, i år var det nionde året. Och jag mår mycket bättre. Utan behandlingarna hade jag nog varit mer eller mindre handikappad.
Lennart och hans hustru Birgitta har också andra starka band med Indien. Deras tre barn, Kalindi, Peter och Lena, är adopterade därifrån.Barnen har gått i pappas fotspår och har ridit i princip sedan de lärde sig gå. Och alla tre har varit framgångsrika på galoppbanorna. Även om Peter alltmer gått över till travsporten och gjort sig känd som en av Sveriges mest framgångsrika inom monté.
Lennarts tre barn har gått i hans fotspår. Här vinner dottern Kalindi Jarvén med Pecoquin på Jägersro i augusti 2011.
Foto: Stefan Olsson/Svensk Galopp
– Det är jätteroligt att barnen är intresserade, säger Lennart som redan två gånger i vår lastat transporten och gett sig iväg till Oslo tillsammans med dottern Kalindi. Han njöt när han på skärtorsdagen kunde sätta sig i bilen och disponera Kalindi en stund. Normala tävlingstorsdagar är det svårare eftersom det inte är lätt för henne att kombinera sina två jobb som distriktssköterska och jockey. Att vara jockey är numera mer en hobby för henne. Liksom tränarsysslan är för Lennart.
– Med ålderns rätt har jag hästarna som hobby och motionskompisar med ett visst prestationskrav. Som en slags terapi för att hålla mig fräsch och komma ut och träffa likasinnade. Både jag och hästarna är pensionärer, och vinner de varsitt lopp i år är jag mycket nöjd. Det finns fler hästar än löpningar så segrarna räcker inte till alla.
Lisbeth Hedberg
---
FAKTARUTA:
Lennart Jarvén, 73 år
Familj: Hustrun Birgitta, barnen Kalindi, Peter och Lena, fem barnbarn
Gör: Galopptränare, guidar ibland på Axevalla travbana, tidigare ryttmästare och major
Bor: På gården Örkullen, Stenstorp i Falköping
Intressen: Hästarna, kultur, långresor
