Lotta Lien har på kort tid etablerat sig som en av landets mest framgångsrika amatörtränare.
Lotta rider sina adepter själv varje dag och har dessutom ett civilt heltidsjobb på Professionell Säkerhet, där hon bland annat ritar larminstallationer.
– Det fungerar bra med träningen, med så få hästar. Skulle jag ta in fler, så skulle jag bli tvungen att jobba kortare dagar på kontoret, förklarar Lotta, som har svårt att tänka sig att träna hästar utan att själv rida dem.
– Jag gillar verkligen ridningen och även om det är full snöstorm så rider jag gärna ut på långtur till Gillinge. Det blir mycket ridning i skogen, och en hel del markarbete på någon äng också, som komplettering till banträningen.
Träning som ger resultat
Resultaten har inte låtit vänta på sig. Redan under den tredje hela säsongen som tränare (licensen togs ut på senhösten 2007) finns Lotta på tioitopplistan av amatörtränare, trots det lilla antalet hästar och starter.
– Det viktigaste för mig som tränare är att hästarna får vara friska och sunda så att man kan träna och tävla med dem. När de sedan presterar så bra som de har gjort är det givetvis jättekul, och ett kvitto på att träningen fungerar.
Lotta har passerat de 40 men är fortfarande något av en doldis för många.
– Folk känner igen min hund bättre än de känner igen mig, skojar tränaren och syftar på Signe, blandrasen som har funnits med henne i snart elva år.
Anita ordnade galoppjobbet
Galoppkarriären inleddes för drygt 20 år sedan, då Lotta red på Östermalms Ridhus och där lärde känna Anita Björnhult, mångårig medarbetare på Hästsportens Hus på Solvalla.
– Anita hade ett fullblod som hette Ouvertyr som jag fick rida. Hon tyckte att jag skulle satsa på galoppsporten och ordnade så jag fick jobb hos John Huber på Hägerneholm, berättar Lotta.
– Det var en lärorik tid och jag fick rida några kvallopp som lärling hos John, och fick senare en handfull ritter även för andra tränare, men jag kände inte att det riktigt var min grej att tävlingsrida.
Åkte till Nya Zeeland
Efter en sejour hos Margareta Wettermark på Vasaholm i Skåne var Lotta redo att resa ut i världen och jobbade ett par år med galopphästar i Nya Zeeland. När hon hade kommit hem igen satte sviterna av en ridolycka stopp för ridningen för ett tag.
– Läkarna sa att jag aldrig skulle rida mer, och jag höll mig borta ganska länge, för jag hade ganska ont i ryggen.
Det blev ett uppehåll på nästan tio år, men så en dag kom väninnan Eva Lemon och drog med henne till Tommy Gustafssons stall, ”bara för att rida en enda tur”. Det blev ett antal år där, med högreste Ganelon som favorithäst.
Nu var lärlingstiden preskriberad och Lotta red några amatörlopp, fortfarande utan att bli särskilt biten av tävlingsmomentet. Däremot hade hon, efter att ha jobbat kortare eller längre perioder hos de flesta av Täbytränarna, börjat fundera på att ta ut egen tränarlicens.
Hästarna bara kom
– Planen var att ha bara en egen häst som en hobby, minns Lotta.
Men när hon väl hade flyttat in i stallet på Angarn, som rymmer 6 hästar, dök det upp fler. Novalace, Bazooka, My Pretty Rose och Security Girl är bekanta namn för Täbypubliken, men inte i lika hög grad som de hästar som Lotta har nu.
Symphonias Maximus, som delägs av Lottas arbetsgivare, Professionell Säkerhet, har nått 82 i formtal och bland årets segrar finns Tre Kilometer och en annan Guldhandikap.
– Han kommer att få ett två månaders tävlingsuppehåll nu, men måste ändå ridas regelbundet för att inte hoppa ur skinnet.
Symphonias Wilmar och Lotta tillsammans med delägare Charlotte Dillner efter segern i Breeders' Trophy Trial. Ninni Westerlund skötte tyglarna.
Symphonias Wilmar, som Lotta har tillsammans med uppfödarna Charlotte Dillner och Wilhelm Berge, står i 80 kg efter 2 segrar samt tredjeplats i Swedish Champion Classic och fjärdeplatser i både Norsk Breeders’ Prize och Svenskt Breeders Trophy.
– Han får vila och växa till sig i vinter; han är ganska ranglig just nu och behöver grovna.
Hardy Norseman, som delägs med Pegas Massage och Laser, har vunnit 3 av sina 8 årsstarter och rankas i 77 efter två raka segrar i november med Emilie Backlund.
– Han kommer att få starta på under vintern. Han är en riktig lärlingshäst och trivs fint med Emilie.
Återväxten är säkrad
Lotta är stolt uppfödare också, till ett årsföl efter Dustoori och My Pretty Rose, så återväxten i stallet är säkrad. Lotta har moderstoet kvar men hon är inte ombetäckt.
– Jag har inte råd att föda upp föl varje år så jag ska försöka sälja eller låna ut henne. Visst har hästarna sprungit in en del pengar i år, men man vet ju hur det är i den här sporten – goda och mindre goda perioder avlöser varandra.
Och det är inte pengarna som gör att Lotta trivs som tränare.
– Det som gör att man fortsätter är kärleken till hästarna, och att det är så roligt att rida och träna hästar. Unghästar eller äldre spelar ingen roll, utan det är när man ser att de utvecklas på rätt sätt och ger tillbaka på det man har satsat, då känns det bra, sammanfattar Lotta Lien.
