– I slutet av 1980- och början av 90-talet gick det också bra, men man vet ju hur det är i sporten – det går upp och ner mest hela tiden, säger Hans-Inge, som sedan fem år tillbaka tränar inne på Jägersro, men som har haft sina stall på många platser under årens lopp.
– Jag har stått på landet i olika omgångar, dels ute i bokskogen där jag började som tränare, dels uppe i Halmstad, och så har jag tränat ett år i Holland också. Det berodde på en ungersk hästägare som ville dit och hyrde en gård där, och det var en härlig tid, när vi hade en del framgångar i Tyskland.
Två dussin lagom
När Hans-Inge kom tillbaka från Holland kamperade han ihop med Peter Jardby i närmare åtta år. Denne är som bekant en av de allra mest framgångrika amatörtränarna och har en verksamhet som kan mäta sig med många proffsstall, både avseende antal hästar och segrar.
Hans-Inge har idag 23 hästar i sitt stall på Jägersro, varav åtta stycken tvååringar.
– Flera av tvååringarna – alla är svenskuppfödda – ser riktigt trevliga ut men de har inte kommit så långt ännu, bara precis börjat jobba och några av dem har fått vila efter det.
– Jag har 23 boxar, så stallet är fullt, och visst skulle jag kunna fylla några boxar till just nu, men man vet ju hur det kan ändra sig över tid och jag tycker att 20-25 hästar är precis lagom.
– Ska man vara med och slåss om championatet behöver man komma upp i 35-40 hästar, men det är inget som jag strävar efter. Jag tycker om att ha personlig koll på alla hästar och då kan man inte ha för många.
– Min målsättning är att stallet ska gå runt och att hästägarna ska vara nöjda.
Sköter markarbetet
Hans-Inge träningsrider dock inte själv längre.
– Dels avstår jag med ålderns rätt, och dels tycker jag att jag har blivit för tung. Jag sköter markservicen i stället och lämnar ridningen till Malin Karlsson, Sara Nilsson, Martin Rodriguez och Ulrika Lundström, som rider extra vid sidan av studier.
Alla hästarna i stallet rids så gott som varje dag.
– Jag har ingen skrittmaskin för jag tycker att det är bättre att leda hästarna för hand, det är säkrare och trevligare för hästarna. Så när de inte rids, leds de ut i stället, till exempel dag efter start.
– När det gäller att snabbarbeta hästarna så är jag väldigt försiktig, och ger dem hellre längre konditionsjobb i ett något lägre tempo.
Detta kan vi konstatera fungerar fint. I fjol blev det 17 segrar till stallet och när bara halva året har gått av 2011 har man redan besökt vinnarcirkeln 19 gånger!
Segerstaplarna har välkända namn som Gauntlett, Windy Gap och Embarkation, och en riktigt spännande Derbykandidat har också vaskats fram i form av The Provocative, som vann sin tredje seger när han på ett övertygande sätt besegrade idel importer i Derbytestet nyligen.
Andas optimism
Hans-Inge andas optimism inför framtiden, med all rätt, även om det finns några stötestenar på vägen.
– Sporten går framåt, det är helt klart. Synd bara att de som sitter i banornas ledningar inte förankrar sina beslut bättre hos de aktiva. Detta gäller inte minst när man renoverar eller bygger nytt – om man redan från början hade gjort de mer rutinerade tränarna delaktiga i sina planer, så hade man inte behövt göra om saker och ting flera gånger i efterhand.
– Exempel på detta är Jägersros nya vinnarcirkel, som har fått göras om flera gånger, och Göteborgsbanan, som har naturliga förutsättningarna att bli en riktigt toppbana men där man inte har nått ända fram.
– Det är också onödigt med allt käbbel mellan tävlingsarrangörerna. Sporten är verkligen inte större än att alla borde kunna dra åt samma håll.
Hans-Inge umgås gärna med sina kollegor över en bit mat då och då. För övrigt blir det inte så mycket tid till fritidsaktiviteter.
– Jag spelade mycket fotboll förr i tiden, men det har jag lagt av med numera, säger Hans-Inge Larsen, som vi hoppas få se i tränarnas aktiva skara länge än.
Nadja Bellander
