Själv hade jag dålig koll och väl hemma efter tio omtumlande dagar i Kyoto och Tokyo upplevde jag att många här hemma kände likadant. Så varför inte skriva ner några rader om intryck och fakta från en galoppvärld som är fjärran från våra problem.
Till att börja med finns det faktiskt några likheter.
Historien om ”modern” horseracing i Japan börjar 1906 då regeringen tillät spel till de tävlingar som arrangerades i Yokohama. Och precis som i Sverige vid samma tidpunkt förbjöds betting två år senare för att komma tillbaka 1923, precis som hos oss.
ATG i Japan
Japansk racing administreras av Japan Racing Association (JRA), alltså motsvarigheten till ATG. Om ATG startade sin verksamhet 1973 bildades JRA 1954 och har sedan dess med järnhand styrt både den ekonomiska OCH sportsliga utvecklingen.
Med tanke på att landet efter andra världskriget låg i ruiner och en framgångsrik uppfödning av hästar i princip utslagen är det onekligen en imponerande utveckling som skett.
Uppfödningen av galopphästar låg under många år stadigt över 10.000 föl per år, men har sedan 1995 sjunkit och ligger idag på runt 7.000 per år.
JRA arrangerar under året 36 ”meetings”, som består av 288 tävlingsdagar och runt 3.500 lopp. Det är alltid tävlingar under helgerna, lördagar och söndagar och såklart helgdagar.
Att gå på galopp i Japan är verkligen ett nöje för hela familjen.
Tio ”huvudbanor” ligger spridda över landet med två av de största i anslutning till huvudstaden, Tokyo Racecourse och Nakayama Racecourse, som ligger nära flygplatsen Narita Airport. Även banan i Kyoto håller samma bländande standard som Tokyo Racecourse och jag fick intrycket att den räknas som landets andra huvudbana.
Japan Racecourse Tokyo Foto: Peeo Ploff.
Inte enbart JRA
Vad min mycket vänlige värd från JRA, herr Nagaru Fujisawa, glömde nämna för mig är att det finns ytterligare en organisation som bedriver verksamhet. National Association of Racing (NAR). Denna organisation administrerar uppåt 20 banor runtom i landet och här bedrivs numera en ytterst professionell verksamhet.
Dock hanterar uppenbarligen JRA spelet även på dessa banor.
Spelet på de stora banorna (JRA) beskattas av staten, tio procent av omsättningen, medan spelet på NAR:s banor beskattas av ”local governments”. Att det är JRA som håller i tyglarna råder det dock inget tvivel om.
Träningscentra
Två träningscentra, Ritto- och Miho Training Center byggdes 1969 respektive 1978 och är mäktiga anläggningar som jag gärna hade besökt och är ”ett måste” om en delegation från Sverige skulle få för sig att åka och titta på vad som händer i övriga världen.
Här tränas i princip alla hästar av betydelse. Det är dessutom ett krav att häst som skall starta befinner sig på någon av träningsanläggningarna tio dagar före start (15 dagar för hästar som gör sin första start). Här finns naturligtvis även veterinärkliniker med mycket personal, bland annat cirka 30 veterinärer. Samtliga självklart anställda av JRA.
Japaner gillar att spela på hästar
Japan är det land som betalar ut mest prispengar i världen. Även om förstaprisen i loppen kan överträffas i andra länder är det i regel åtta priser i de flesta loppen i Japan. Allt såklart tack vare att japanerna gillar att lira på toton och att spelet precis som i Sverige (ATG) och Frankrike (PMU) administreras centralt.
Inte minst viktigt är att staten kriminaliserat spel hos utländska spelbolag eller hos bookmakers. Knappast möjligt att genomföra i en europeisk gemenskap, men en skön tanke i vår värld där regeringen gynnar utländska spelbolag på bekostnad av sin egen verksamhet.
Om vi i Sverige har närmare 2000 spelombud inskränker sig våra japanska vänner till ett femtiotal, men det är å andra sidan riktiga ”speltempel”, strategiskt placerade runt folktäta områden. Dessutom finns det tre miljoner japaner som har ett spelkonto hos JRA. Alla tio banorna har öppet under tävlingar oavsett om dom själva arrangerar loppen.
Gentildonna, vinnare av Japan Cup (Gr1) 2014
Otrolig omsättning under Japan Cup-dagen
Söndagen den 24 november omsattes enbart i huvudloppet Japan Cup 17.321.878.200 Yen, totalt under söndagen 33 miljarder Yen. För 1000 Yen får man knappt 70 svenska kronor, men även om man alltså måste ta bort några nollor är det givetvis imponerande.
För skojs skull kan jag nämna att den totala omsättningen på galopp i Japan 2012 uppgick till 2.400.039.939.200 Yen. Svindlande… Liksom antalet besökande. Enbart JRA:s tio banor räknade under 2012 in över sex miljoner åskådare. För att vara exakt 6.190.296. Och hur vet man det så exakt?
Jo, - alla som besöker en galoppbana betalar entré enligt devisen ”allt som är gratis är inget värt”. Sålunda pyntar alla 200 Yen, lika med 12-13 kronor när man går in på banan. Inte så dumt, eller hur.
Japan Cup är landets största lopp med en total prissumma på 35 miljoner kronor och är ett inbjudningslopp. Derbydagen i maj är publikt större, vanligtvis uppåt 200.000 besökare, men Derbyt har ”bara” en prispeng på runt 30 miljoner kronor. Lika mycket pengar har Grand Prix som avslutar säsongen i Nakayama.
Årets Japan Cup besöktes av nästan 98.000 åskådare. Samtidigt var dom 26.000 på ”saxbanan” i Kyoto. Men det kändes faktiskt ändå inte trångt, jo kanske när vi skulle hem om jag skall vara ärlig… Detta beroende på att banan har två tunnelbanestationer med anslutning från två olika håll. Själv behövde jag tre byten för att ta mig dit – och hem.
35 minuter mellan loppen, 40 minuter inför huvudloppet, inga intervjuer och sådant tjafs, folk hade fullt upp med att umgås…
Tävlingarna började klockan tio på förmiddagen (alltid!) och slutade med Japan Cup vid fyratiden på eftermiddagen. Mycket spektakulärt med solnedgången bakom Mount Fuji i bakgrunden.
Vem som vann Japan Cup?
Gentildonna, sto fyra år, vann för andra året Japan Cup och för andra gången med minsta möjliga marginal. Det anmärkningsvärda var att hennes ordinarie jockey Iwata Yasunari, ledande ryttare i Japan, sattes av i det här loppet. Han hade förlorat med Gentildonna i hennes tre tidigare starter i år, bland annat i genrepet i slutet av oktober, och ersattes av Ryan Moore som flögs in för uppgiften.
Ryan Moore, som haft en sagolik säsong och kom från två Breeders-segrar i USA, red ett perfekt lopp. Det gjorde även William Buick, som flugits in för att rida 100-oddsaren Tosen Jordan som blev trea.
Det trevliga med Gentildonna är att denna heljapanska topphäst med engelsk bakgrund skall fortsätta tävla nästa säsong. Vi lär få se henne i Dubai i mars där hon är ute efter revansch efter andraplatsen i årets Sheema Classic. Målet kanske sedan är Prix de l´Arc de Triomphe på Longchamp i Paris i oktober.
Något att hoppas på och se fram mot. Ni vet – det finns alltid en framtid. Även för vår galoppsport hemma i Sverige.
Hans G Lindskog
