Christophe Lamy - fransmannen som tagit den krokiga vägen till vinnarcirkeln

Att livet tar oväntade vändningar ibland, det kan jockeyn Christophe Lamy bekräfta. Jämfört med många av sina jockeykollegor har han gått en krokig väg framåt i karriären.

Den 34-åriga fransmannen ser nu fram emot 2021 års svenska galoppsäsong, men låt först spola tillbaka bandet tio år i tiden. Vi börjar 2011, då Christophe bestämde sig för att lägga jockeystövlarna på hyllan. Han hade då ridit ett fyrtiotal hinderlopp utan framgång i Frankrike och kände att det här med att vara hinderjockey inte var hans grej.

Christophe sadlade istället om till assisterande tränare och jobbade under fyra års tid i ett litet galoppstall utanför Paris, innan han bestämde sig för att sluta arbeta med hästar. Han testade därefter några andra yrken utan att riktigt landa i vad han skulle göra.

Sedan gick flyttlasset – till Sverige.

– Min pojkvän Jeremie fick ett jobb i Stockholm som dansare på Kungliga Operan. Det var självklart för mig att följa med till Sverige, förklarar Christophe på engelska.

Hans franska brytning kan man inte ta fel på. Han inflikar:

– Nu förstår jag allt på engelska men det tar lite tid för mig att hitta orden ibland.

För två år sedan var tanken på ett samtal på engelska helt främmande för Christophe. Lika främmande var tanken på att bli jockey igen. Att hitta ett arbete i Sverige visade sig dock vara lättare sagt än gjort för Christophe när han inte kunde göra sig förstådd på varken svenska eller engelska.

En stor fördel med hästar är att de inte bryr sig om språkkunskaper. Christophe hade egentligen inte planerat att jobba i stall igen men i februari 2019 skrev han ett meddelande till Bro Parks Facebooksida och undrade om något stall sökte personal. På så sätt fick han kontakt med tränare Roy Arne Kvisla.

– Då hade jag inte suttit på en häst på tre år men det gick snabbt att komma in i det igen. Det är som att cykla, har man en gång lärt sig så sitter det i ryggraden.

Han trivdes med att sitta på hästryggen igen men hade inte några planer på att börja tävlingsrida.

– Jag tyckte att jag var för lång och för tung.

Med sina 180 cm är Christophe huvudet längre än flera av kollegorna i vågrummet. I juli 2019 satt han ändå upp i sitt första lopp i Sverige – åtta år efter att han gett upp drömmen om att bli jockey.

Om det här hade varit en saga så hade Christophe förstås vunnit det första loppet i Sverige men riktigt så lätt gick det inte.

– Den första ritten här var katastrof. Jag red med alldeles för korta stigläder och gjorde inte alls bra ifrån mig, minns han.

Christophe accepterade att det loppet sannolikt både var början och slutet på jockeykarriären i Sverige. Hans framtid fanns inte på tävlingsbanan utan bakom kulisserna i stallet.

– Några månader senare frågade Ylva Brandt om jag ville rida ett lopp för henne och det ville jag förstås. Det gick bättre och vi slutade femma och efter det så fick jag fler och fler ritter.

I slutet av året vann han ett lopp tillsammans med hästen Tiny Tom. Det var det första besöket i vinnarcirkeln för Christophe, som under sin ryttarkarriär i Frankrike fått nöja sig med en andraplats som bästa resultat.

– Efter att man vinner sitt första lopp, då vill man bara vinna och vinna. Det är som en drog, det går inte att sluta.

I början av 2020 blev det fyra segrar i kort följd och när året kom till sitt slut hade fransmannen totalt 18 segrar på sitt cv. 17 av dessa var under 2020 vilket räckte för att bärga titeln som lärlingschampion i Sverige.

Under 2020 red Christophe flera lopp varje tävlingsdag. Men under 2021 års första tävlingsdagar på Bro Park syntes han nästan inte till alls. Vad hände?

Anledningen stavas ”unghästar”.

– Jag gillar verkligen att arbeta med åringar. Det är så roligt att få vara med från början; att utbilda dem och se hur de utvecklas.

Under vintern red Christophe in åringar för flera tränare på Bro Park. Men att rida unghästar också sina nackdelar – inte minst risken att trilla i backen med jämna mellanrum. En träningstur på en åring på Bro Park några dagar före julafton slutade med en resa till sjukhuset.

– Typiskt nog ramlade jag av under den allra sista ridturen innan jag skulle ta ledigt några dagar för att åka hem till familjen för att fira jul. Jag skadade en ryggkota och kunde inte rida på flera veckor.

Han kom tillbaka, red tre lopp på Bro Park i februari och hamnade sedan på avbytarbänken igen med handen i gips.

– Jag skulle rida en träningsrunda på en tvååring. Han blev rädd för en annan häst och så… ja…

Nu är gipset borta och Christophe laddar inför en ny galoppsäsong. Han inser dock att det kommer bli betydligt tuffare för honom i år. Nu rider han som professionell jockey och har därmed inte någon lärlingslättnad.

– Det kommer bli svårare att få ritter och om jag får ritter så har jag inte råd att göra några misstag. Jag vann för många olika tränare förra året, så jag hoppas att de inte har glömt mig. Det blir något nytt och vi får se hur det går men jag kommer att göra mitt allra bästa, avslutar Christophe Lamy.