En glad Andreas Andersson tar emot Assiaf och Fanny Olsson i vinnarcirkeln på Täby Galopp i söndags
Andreas Andersson, 30 år, kom från början in i galoppen via sin hovslagare Martin Möllegård. Han hade ett gäng galopphästar för inridning och uppträning och Andreas var i hans stall och hjälpte till. 2007 sökte Andreas till The British Racing School, BRS, och gick arbetsryttarutbildningen på nio veckor.
-British Racing School var helt fantastiskt. Man får verkligen mycket kunskap med sig i bagaget. Det var många som hoppade av under kursen, de klarade inte av det strikta schemat och de långa dagarna. Det är hårt men oerhört lärorikt och en jättebra skola som jag verkligen rekommenderar.
När kursen var klar gjorde han sin praktik hos tränare Marcus Tregoning i Lambourne på Kingwood House Stables.
-Hos Marcus Tregoning fick jag otroligt mycket erfarenhet. Jag fick, förutom det vanliga arbetsryttarjobbet, även resa med hästarna till tävlingar, vara med på auktioner och rida in åringar. Det var faktiskt lite av ett hedersuppdrag att få rida in åringarna, det var långt ifrån alla som fick göra det. När det var dags för snabbjobb kom det oftast ett gäng jockeys till gården för att rida med oss. Det kunde vara Martin Dwyer, Tadhg O’Shea, Pat Dobbs och Richard Hills för att nämna några.
Andreas träcker hästen Hall He med Martin Dwyer i sadeln.
-När jag fick rida jobb med någon av dessa toppjockeys var jag inte kaxig direkt, jag vågade knappt röra mig på hästen. Men de var oerhört trevliga och gav mig tips och råd. Jag lärde mig bland annat mycket tempobedömning vilket var väldigt lärorikt. Överlag så är vi svenskar väldigt uppskattade i galoppstallen utomlands. Vi är kända för att vara engagerade och duktiga så det är inte svårt att få jobb om man är sugen på att åka ut i världen och arbeta med galopphästar, menar Andreas.
Efter två år hos Tregoning gick flyttlasset hem till Sverige igen. Han arbetade en kort tid hos Lennart Jr Reuterskiöld och flyttade sedan till Kristianstad. Men Andreas vill närmare familjen och köpte en gård i Nittorp, tre mil söder om Borås där han bor med sin sambo Daniel.
-Vi har åtta hästar på gården. Två arabgaloppörer; Assiaf och Red Sham och ett engelskt fullblod, Fattori. Sedan har vi ett avelssto, araben LL Gabi, en ardenner, en tinker och två hopphästar. En salig blandning, skrattar Andreas.
I nuläget håller de på att bygga upp gården för en lite större hästverksamhet där tyngdpunkten kommer att ligga på arabgalopp och avel.
-Vi har en ridbana, en gräsåker som är som en rundbana samt oändliga ridvägar. Vi kan träna hästarna här hemma men det sista jobbet rider vi oftast på Göteborgs galoppbana. Vi håller på att bygga ut både stallet och lösdriften så att vi ska kunna ha fler hästar här på gården, allt ska bli större.
Bild från Andreas första amatörlopp. Han red hästen Firefox och totalt har han ridit 16 lopp med två tredjeplatser som bästa resultat
Målet är att spara pengar för att åka utomlands om köpa araber. Andreas vill satsa på både tävlings- och avelsbiten. Han kombinerar arbetet på gården med att jobba på ett gruppboende inom LSS för att få ihop ekonomin. Men någon proffstränarlicens är inte aktuell.
-Nej, jag känner att jag behöver mer erfarenhet i så fall. Jag vill inte stänga dörren helt men det ingår inte i mina planer i nuläget.
I oktober var Andreas och Daniel på Arquanas auktion i Frankrike. Då köpte de arabhingsten Assiaf. Han hade då bara startat en gång men har samma mamma som Grupp 1-vinnaren Lahoob. I söndags startade han för andra gången i Sverige. Han vann då en säker seger, Andreas allra första tränarseger.
-Det var helt otroligt, det går knappt att beskriva. Vilken känsla att se honom passera mål! Jag bara skakade och jag kommer inte ihåg något från segerintervjun. Det är helt blankt. Folk har varit så snälla och hört av sig och gratulerat. Det är jättestort för mig och jag kan fortfarande inte sluta att skratta, bubblar Andreas.
-Assiaf är anmäld igen till Täby den 20 december. Han behöver lite mer rutin inför huvudsäsongen 2016. Det blir det sista loppet innan han får lite välförtjänt vintervila.
Lotta Malmborg
