Det finns plats kvar för Pusjkin bland de stora

– Pusjkin är på väg dit, säger Francisco och tittar runt på alla bilderna och collagen från de stora segrarna. Han är en lite sen häst, men han utvecklas hela tiden och glöm inte att han inte gjort så många starter ännu.

Francisco Castro har vunnit nästan allt som går att vinna på galoppbanorna i Skandinavien. Han har hunnit bli 66 år, fast det kan man inte tro – han ser otroligt fräsch och vältränad ut – och har sysslat med fullblod i över 50 år.

– Jag har varit mer än 30 år i Sverige. Men jag var tränare i Chile också innan jag kom hit och innan jag hade egen licens jobbade jag för min pappa i Chile som hade ett stort stall på 180 hästar.

Idag har han bara elva hästar i träning, är sorgsen över att hästägare har så kort minne och inte värdesätter hans framgångar.

– Jag har hittat hästarna, tagit fram dem och vunnit massor med stora löp. Pramms har jag vunnit tre gånger och har fyra–fem andraplatser. Jag har vunnit Derbyn i flera olika länder, Voterlöpning, Jockeyklubbens och tretton gånger har mina hästar vunnit Lambada Cup. För att få fram en elit måste du ha en bredd och jag hade gärna haft 28-30 hästar i träning.

Men det finns glädjeämnen. Nästan hälften av hästarna i stallet är två år och stjärnan i stallet heter Pusjkin och kan vara en av Skandinaviens bästa hästar på medeldistans.

– Det är en otroligt fin häst som svarat på alla mina förväntningar.

Pusjkin ägs av Inger Linell som sedan många år är en trogen hästägare hos Francisco. Pusjkin var i sammanhanget inte någon dyr häst, han kostade 35 000 euro som åring på Goff’s Orby Sale.

– Det är ju där jag oftast brukar köpa mina hästar. Jag fastnade för exteriören, sen har han papperen i ordning. Pappan Muhaarar är en bra hingst som lämnat flera black type-vinnare |vinnare av särskilt stora och viktiga lopp] och hans morfar Sadler’s Wells var unik.

Väl i Sverige så visade Pusjkin att han var talangfull, men inte särskilt tidigt utvecklad. Han gjorde två starter som 2-åring och slutade trea båda gångerna i tuff konkurrens.

– Vi upptäckte ju att han inte var någon sprinter utan en miler-plus, som Castro uttryckte hans distansförmåga.

Tvåa i Voterlöpning, tvåa i Hurricanelöpning och fyra i Svenskt Derby [de tre prestigelöpningarna för en 3-årig galoppör] etablerade honom i eliten.

– I Derbyt trampade han av sig en framsko i sista sväng, förklarar Castro och antyder mellan raderna att det var en ännu finare placering som försvann där.

Vinster i Peas and Carrots Mile och Valley Chapel Memorial samt en andraplats i Pramms Memorial placerade Pusjkin i den yppersta eliten.

– Jag tror att det finns ännu mer utveckling i honom. Vi har matchat honom väldigt försiktigt och lugnt.

Idag är det också Francisco Castro själv som rider alla jobben på stjärnan. Med så få hästar i stallet, och med problemet att hitta personal, är det en nödvändighet.

– Det ger mig mer konkret information om min häst och jag har precis kantrat honom och han kändes som en dröm. Han är som en unghäst och tycker verkligen om att springa.

Det är ju ändå så att man hajar till, 66 år ung och rider 5-6 hästar om dagen.

– Jag har alltid försökt hålla mig i form, jag tycker att det är viktigt i mitt yrke. Jag är ofta på gymmet, 4-5 dagar i veckan springer jag 9-10 kilometer på ett löpband. Sen hoppas jag förstås att jag kan öka antalet hästar och ha en bra ryttare knuten till stallet. Under mina 50 år med hästar har jag ju lärt mig hur en häst ska röra sig och se ut.

Och hur ska den då INTE se ut?

– Den ska inte hänga ut, inte hänga in. Den kanske inte byter galopp.

Francisco Castro vet vad han talar om, han vet hur en häst ska se ut och hur det ska tränas. Han poängterar också vikten av att ha ett team som alla känner stallets hästar.

Det är den kunskapen som skapat alla vinster, alla minnen och tavlor som hänger runt väggarna på stallkontoret.

Men det finns förstås en och annan ledig plats kvar; kanske för Pusjkin.