Björn Björkman är en man som inte lämnar någon oberörd. Han har aldrig varit rädd att säga sin mening och han har haft en mycket framgångsrik karriär som galopptränare med 416 segrar. Hans hästar har totalt tjänat drygt 15,7 miljoner kronor, ett imponerande resultat speciellt med tanke på att Björn i vissa perioder har haft ganska få hästar i träning. Nu har han bestämt sig för att lämna in licensen och som vanligt tillbringar han vintrarna i Thailand och somrarna i Sverige.
Hur hamnade du inom galoppen?
Eftersom jag bodde i NäsbyPark och gick i skola i Tibble var närmaste vägen att gå till och från skolan genom Täby Galopp. Jag stannade till mer och mer intresserad. En klasskompis hade Tommy Gustafsson som inneboende och jag bestämde mig för att prova på. Galoppen tog mer och mer av min tid och jag tillbringade en hel del skoltimmar på Täby Galopp. Jag köpte min första häst på auktion av Stall Saratoga, Pindaros, när jag var 16 år och efter det blev det hästar för hela slanten.
Vilken var din roligaste seger?
et är svårt att plocka ut en specifik men för att nämna några; Svensk Grand National med Star Cross, SFK Jubileumslöpning och Tudor Store Pris med Gunmetal Blue, Täby Vårsprint med Sea Dane, Jägersro Cup med Dynamism, Zawavi Sprint och SM med Glenlivet samt Morten Klaveness och Altamiralöpning med Pickabo Street.
Du importerade många hästar från England. En del sålde du och en del behöll du, berätta!
Sea Dane, en av Björkmans fyndhästar, efter segern i Klampenborgs Store Pris 1999 med Joakim Brandt i sadeln.
Ja, jag har importerat mer än 200 hästar från England genom åren. De flesta kan köpa en bra häst om man betalar mycket pengar men att köpa en bra häst för bottenpris är inte lätt. Jag köpte en hel del framgångsrika galoppörer för £ 1000 vilket är drygt 10 000 kronor. För att nämna några; Side Winger, Le-Dix-Sept, Golden Lad, Hyver Hill, Ghazibay, Northern Trust, Sea Dane, Side Winger, Tallballe och Pickabo Street (som föl). Den som var aktiv på den tiden vet att det här var hästar som skördade stora framgångar på galoppbanan.
Jag åkte över till England, köpte transporten full med hästar och åkte tillbaka till Sverige. Sedan sålde jag en del av hästarna till andra tränare och resten behöll jag själv.
Du har aldrig fått böter inom galoppen trots att du har varit aktiv i nästan 40 år, kommentar?
Det är lätt att svara på; jag gör aldrig fel och tycker det kan undvikas om man som
tränare uppträder korrekt, planerar och har en checklista före start, speciellt när
man är ute och reser med hästarna. Att ha varit galopptränare i 40 år och aldrig gjort fel (fått böter) måste dock vara ett svårslaget världsrekord då jag totalt sadlat ut över 3000 hästar till start. Jag har dock alltid undrat vart alla bötespengar går.
1989 flyttade du från Sverige till Macau, hur kom det sig?
Segerbild från Macau
Jag såg en annons i Sporting Life och skickade in en snyggt framställd ansökan med meriter och intyg. Jag blev en av 18 utvalda, det var totalt cirka 400 sökande. Eftersom jag prioriterar hästen väl och ve före odds och tips så stannade jag bara 1 år.
Asiaternas känsla för djur är väldigt låg och banområdet innehöll bara själva banan, en sandpaddock och en asfaltsväg runt, precis som ett fängelse. Inget gräs eller träd vilket var väldigt tråkigt. Man led med hästarna och allt var bristfälligt i början. Men det gick mycket bra för mig som tränare. Första tävlingsdagen vann jag tre lopp och tog en tredjeplats med totalt fem starthästar. Totalt efter åtta månader hade jag tränat 23 vinnare och stallets hästar hade tillsammans sprungit in 2.8 miljoner HK dollar. Det var lika mycket i svenska kronor och bra även i dagens läge och jag blev till slut tvåa i ligan när jag åkte hem. Ägarna var mycket frikostiga med dricks både till mig och personalen så ekonomiskt sett var det bra.
Har du någon anekdot värd att nämnas från tiden i Macau?
Uppslag ur tidningen Macau Racing
Ja men tyvärr en tråkig sådan. Min bästa häst hette World Win och han vann fyra av sex lopp, inklusive Macaus största stayerlopp. Han var väldigt skör så han värmdes alltid upp ordentligt i ungefär 20 minuter före vi sadlade upp honom. Jag sa till ägaren, i det sista loppet han gick för mig, att jag är glad om han kan starta men har ingen chans att vinna. Men han vann till slut lätt och ägaren blev förbannad att jag "lurat honom". Han hade gett avslag till hela sin klan och inte spelat. Jag gladde mig ändå mycket åt den sportliga prestationen då det var Macaus största stayerlopp. Två dagar senare flyttade han hästen. Nästa gång den startade, för nya tränaren, bröt den ett ben i loppet och där borde den naturligtvis inte ha startat.
När jag kom ner till Macau fanns det alldeles för få hovslagare så jag fick sätta mig på planet till Sverige och ta med mig hovslagarlådan tillbaka till Macau och själv sko mina hästar. Ett tag fanns det inget hö och då fick vi ge hästarna vass blandat med melass. Det var sådana omständigheter som gjorde att jag absolut inte ville vara kvar som tränare i Macau.
Har du någon rolig anekdot från din tid som tränare i Sverige?
Bild från Övrevoll där Lester Piggott ska rida ett lopp åt en nybakad tränare Björkman.
Det finns faktiskt flera. Vi börjar i juli 1994 då Lester Piggott var på besök på Täby. Eftersom jag hade en häst, Liffey River, som Lesters fru Susan tidigare tränat och Lester Piggott både ridit i träning och lopp i England så satte jag upp honom. Han hade tre-fyra ritter innan det var dags för mitt lopp som var dagens sista. Då meddelade han skiljedomstolen att han inte "kunde, ville eller orkade" rida mer. Jag ombads därför av skiljedomstolen att hitta ersättare.
Det var lite irriterande så jag bad skiljedomstolen att få återkomma. Lester hade ridit 2-3 gånger för mig tidigare och jag kände honom lite grann genom hans fru. Jag tyckte att det var lite snopet att han inte skulle rida så det gällde att tänka till snabbt. Jag gick in i vågrummet och såg Lester börja packa ihop sina saker. Jag tänkte att här gäller det att vara smart och humoristisk. Så jag sa till honom; om du inte rider nu får du aldrig rida åt mig mer. Alla runtomkring gapskrattade, även Lester som blev så paff att han faktiskt log. Han blev nog så överrumplad att ha sa att okej jag får väl rida då, vilket han gjorde, dock utan större framgång.
Dynamism i vinnarcirkeln efter segern i Jägersro Cup, i sadeln Joakim Brandt.
Foto: Stefan Olsson
Den andra roliga anekdoten var 2002 när min häst Dynamism skulle starta i Jägersro Cup med 240 000 kronor till vinnaren. Inför loppet behövde jag någon som red hästen i träning och jag frågade Per Anders Gråberg. Jag sa till PA att jag redan hade bokat Joakim Brandt för ritten i Jägersro Cup. PA red Dynamism i träning kanske 20 gånger och när vi skulle göra upp ekonomiskt för hans arbete så tänkte jag vara smart. Jag sa att antingen får du ersättning per ritt du gjort åt mig, vilket kanske var runt 2000 kronor, eller så får du 10 % av vad Dynamism tjänar i Jägersro Cup. Han var en riktig outsider och stod i ungefär 30 gånger pengarna så jag tänkte att här kan jag komma undan billigt. PA antog erbjudandet om 10 % av insprungen summa i loppet. Dynamism gick ut och vann loppet lätt med fyra längder. Det var bara att ta upp plånboken och ge PA 24 000 kronor….
Kerstin Åker till vänster och Björn Björkman själv i sadeln på nedan nämnde travare
En tredje och sista anekdot får bli den när tränade en travhäst som jag tog in i mitt stall på Täby. På den tiden hade jag en väldigt bra häst i träning som hette Red Hare som, precis som travhästen, var ganska stor. Gunnar Nordling frågade mig, när jag red förbi på min travare, vad det var för häst och jag sa att det var en bror till Red Hare. Gunnar blev självklart intresserad och vi bestämde att han skulle prova hästen på banan någon dag senare. Sagt och gjort. När jag skulle slänga upp Gunnar sa jag att han måste stötta hästen runt svängarna. När Gunnar kommer tillbaka sa han att den här hästen är absolut inget att satsa på. Nej det är klart svarade jag, det är ju en travare!
Ja, det är ingen tvekan om att han har en räv bakom varje öra, Björn Björkman.
Lotta Malmborg
