Gary föddes 1963 i Lambourn, England. Hans pappa arbetade som head lad i ett galoppstall och familjens hus låg mitt i smeten, inklämt mellan olika galoppstallar. Han fick tidigt lära sig rida genom att pappan slängde upp honom på någon snäll häst i en paddock. Även hans två systrar lärde sig rida och jobbade med galopphästar i unga år.
Snart steg intresset för galoppen och Gary började hänga i Taffy Salamans stall. Taffy var en bra lärare och som fjortonåring började Gary rida snabbjobb. Efter avslutad skolgång började han att jobba i stallet och stannade där i ett år tills Salaman flyttade sitt stall från Lambourn.
Gary behövde ett jobb och hindertränaren Jenny Pitman var på jakt efter personal. Hon var känd för att vara en tuff arbetsgivare.
– Det var lite som att ligga i militären, Jenny var perfektionist och det var fler än en gång jag såg henne slänga kastruller efter folk som hon blev arg på, hon hade ett riktigt hett temperament, berättar Gary.
Även om personalen slet hårdare än i grannstallen så menar Gary att det var värt det då stallets hästar presterade så bra i loppen. Stallet var också känt för att presentera sina hästar i fint skick till lopp och oftast vann de ”Best turned out horse”.
– Jenny hade ett stort förtroende för sin personal. Vi fick ganska fria tyglar i träning och hon litade på att vi la upp snabbjobben på bästa sätt för hästarna. Hon stod alltid längst upp på banan så att hon hade bra översikt över hela banan.
I stort sett samtidigt som Gary började jobba hos Pitman så kom hästen Corbiere till stallet. Han hade varit bra som unghäst men tyvärr fått en senskada. Nu hade han vilat i 1,5 år och var redo att börja tränas igen. Gary fick Corbiere som sin passhäst då de andra mer erfarna i personalen inte ville. De trodde inte att han skulle hålla eftersom han var en ganska tung häst och redan hade haft en senskada.
– Corbiere var en stor personlighet. Ibland gick det inte att fånga honom i boxen och han avslutade alltid ridturen med att bocka. Om han inte bockade så var det definitivt något som var fel med honom. Men även om han var busig så var han en gentleman och bockade alltid rakt fram så jag föll faktiskt aldrig av honom, säger Gary.
Till slut var det dags för start och Corbiere gjorde sin comeback i ett häcklopp. Efter det vann han Welsh Grand National i december 1992. Fyra månader senare sadlades han ut som en av favoriterna till Grand National efter att ha värmt upp som tvåa under Cheltenham Festival.
– Corbiere var en mycket bra hoppare och han låg bland de tre främsta under hela loppet, placerad på insidan. Han hade fantastiskt självförtroende och när det var två hinder kvar så tog han täten. Jag var rädd att han hade fått fronten för tidigt men han höll undan attacken bakifrån och gick ifrån till en lätt seger, vilken känsla!
Han reds av 23-åriga Ben De Haan som inte var någon toppjockey men som Jenny tyckte passade hennes hästar. Jenny Pitman blev den första kvinnliga tränaren att vinna Grand National och hon fick fler hästägare i och med denna seger vilket gjorde att hennes framgångar blev större och större.
Det är en engelsk tradition att en Grand National vinnare firas i dennes hemby. Alla är ute och hyllar segraren som paraderar genom byn. Detta sker dagen efter loppet och när Corbiere vann var det tusentals människor ute med banderoller och vimplar i Lambourn. Några hade till och med väntat från klockan sex på morgonen vid stallet för att vara med när han gick av transporten!
– Det var en otrolig känsla att få leda honom genom Lambourn. Det är ju min födelsestad och jag känner många människor där. Särskilt stolt var jag att mina föräldrar var där! Segern innebar att jag blev lite av en kändis även i andra byar och folk jag inte kände kom fram och frågade hur det var med Corbiere.
För Gary innebar segern en hel del roliga upplevelser. Han reste runt under sommaren, tillsammans med stallets travelling head lad, och visade upp Corbiere i stort sett varje helg. De var på stora shower, hästtävlingar och fotbollsmatcher. Han var en idol, alla ville klappa och hälsa på honom.
– Corbieres ägare var också ägare till Beefeater Gin vilka hade lokaler i Londons hamn. I stort sett alla som arbetade där, vilket var flera hundra personer, hade vunnit pengar på Corbiere och ville gärna träffa hästen. Så det blev ett bejublat besök mitt i London för teamet, vilken succé!
Gary stannade hos Jenny Pitman i fyra år och en av hans kollegor var numera Sverigebaserade John Ricketts. John och Gary åkte tillsammans på semester till Danmark 1985 och red ut på Klampenborg hos dåvarande tränaren Robert Harrisson.
– Väl tillbaka i England bestämde jag mig för att jag ville se mer av världen och jag åkte tillbaka till Danmark. Planen var att jobba där ett tag för att sedan resa vidare ut i världen.
Men ödet ville annorlunda och Gary träffade svenska Marie och paret flyttade till Sverige. Gary jobbade först hos Lotta Rudert och sedan hos John Huber och Mischa Kahn. 1992 föddes dottern Kimberley och 1996 kom sonen Daniel till världen. Daniel hjälper ofta pappa Gary när han arbetar som funktionär på Täby Galopp och Kimberley är aktiv hos Stall Neuman och klarade amatörlicensen i fjol.
– Jag red aldrig lopp i England men jag har faktiskt ridit ett par amatörlopp i Sverige och Danmark utan framgång, mest för att ha provat på det, säger Gary.
Vad hände då med Corbiere efter hans bejublade seger i Grand National?
– Han startade i Grand National ytterligare två gånger. Då fick han bära toppvikt eftersom Grand National är en handicap. Han var mycket tapper och slutade trea bägge gångerna, tyvärr var det nog vikten som fällde honom i de loppen, avslutar Gary.
Lotta Malmborg
