Camilla Nilsson skördade stora framgångar med sina arabiska fullblod under 2011. Här tillsammans med stoet Maggia.
Jovisst, det finns två engelska fullblod i stallet också, den egenuppfödde Big Star, som lyckades med en tredjeplats på fem starter trots en virusdrabbad säsong, och 3-åriga halvsystern Exciting Award, som inte kom till start ifjol på grund av att hon växte så mycket, men som Camilla tror mycket på inför 2012.
Men det är arabhästarna och samarbetet med Kerstin och Roland Ask på Vox Arabians och Dag och Helena Ulvegärde på Onsala Arabians som har gjort att Camilla nu har 12 hästar i träning och finns med i toppen av amatörtränar-ligan. Under 2011 vann stallet nio lopp och 26 av de 73 starterna slutade bland de tre.
Kommer från ridsporten
Alltihop började för snart 20 år sedan med att Camilla, som kommer från ridsporten och är utbildad dressyrdomare och C-tränare i dressyr, hjälpte till att träningsrida hos en bekant i Osby. Hon blev så småningom delägare i 5-åringen Big Foot, vilken som 3-åring vunnit iDag Cup (numera Sofierolöpning), och på hösten 1994 gick hon amatörtränarkursen för att kunna ta ut egen licens.
–Jag lånade pengar för att kunna köpa ut de andra delägarna, men på två starter hade jag fått tillbaka den summan. Under Big Foots fortsatta karriär sprang han in över 700.000 kronor, och han startade fram till att han var 13 år. Då drabbades han av näsblod, och då tyckte jag det var dags att lägga av, berättar Camilla.
Sammanlagt tjänade Big Foot nästan 1,3 miljoner kronor, och han avelsvärderades och ställdes upp som hingst. Detta innebar dock inte att stoägarna skyndade till Markaryd, och totalt har han hittills bara fem avkommor, varav tre har startat och en segrat två gånger, Big Exs, som är den äldre systern till de två engelska fullblod som Camilla tränar nu. Big Foot är 23 år numera men fortfarande still going strong och utlånad som avelshingst.
Första araben
Tiden med Big Foot gav givetvis mersmak och Camilla skaffade fler hästar och tävlade dem med varierande framgång. För åtta år sedan lärde hon känna Kerstin och Roland Ask genom sin hovslagare, och den första hästen man samarbetade kring hette Parlisha och debuterade 2004.
Arabstoets karriär blev blygsam men Camilla hade fått upp ögonen för arabhästen som ras – man ser inte så många arabhästar inom dressyrsporten – och fann att den var helt okay.
–Arabhästarna är roliga, tuffa, glada och lättsamma att arbeta med. Utbudet av lopp för dem är begränsat och det är ju en utmaning att hitta lopp till dem, och samtidigt undvika att matcha dem alltför mycket mot varandra, men det har gått skapligt.
–Om jag ska nämna någon inför årets säsong, så är jag spänd på vad Maggia kan uträtta nu som 6-åring, om hon visar hela sitt register. Jag har också fått in fyra mycket välstammade arabhästar från Onsala som har varit i träning i England, och det ska bli roligt att se vad de går för.
Dussinet fullt
Utöver de hästar som delägs, har Camilla också några egna arabhästar, och en egenuppfödd åring.
–Jag fick hit den meriterade hingsten Pribot från Holland för att han skulle starta i två Grupplopp här, och han blev trea i det ena och vann det andra, så det var ett godkänt utfall. Så tyckte jag att det skulle vara skoj att ha ett föl efter honom, så jag lånade avelsstoet Eldorana av familjen Scherling och lät betäcka henne när Pribot ställdes upp på station här i Sverige.
I träning finns nu tio arabiska och två engelska fullblod, och Camilla har fått trappa ner på tiden på sitt "riktiga" jobb på en lokal fabrik, som bland annat tillverkar termostater till element, till 12 timmar per vecka.
–Jag har jobbat där sedan jag slutade skolan som 15-åring, och jag kommer nog att jobba kvar där i någon mån tills jag går i pension, konstaterar Camilla, som fyller halvsekel i september.
Fin ridterräng
Camilla rider fortfarande själv varje dag, och har hjälp i stallet av amatörryttaraspiranten Milotte Samuelsson och av sin mor. Camillas sambo är hästrädd men delar hästintresset och ställer upp med transporter, hantverkshjälp och andra göromål.
–Jag har en 1400-metersbana som går delvis in i skogen och vi har en hel del backar att klättra i och fin ridterräng. Vi kör ofta till havet vid Halmstad och galopperar, och en gång i veckan åker vi till Jägersro.
–Som gammal dressyrryttare är jag angelägen om att hästarna ska ridas i en bra form i alla gångarter och söka sig framåt-nedåt. Jag tror att det är bra för deras hållbarhet och välbefinnande. Vi låter dem hoppa ibland också, bara som gymnastik och för att de tycker att det är roligt.
Framtiden ser ljus ut!
–Att få jobba med hästar på heltid är en gammal dröm som går i uppfyllelse, men att överträffa fjolårets resultat kan bli svårt, även om det ser bra ut i stallet. Man vet ju att det går upp och ner i sporten och det är små marginaler.
–Det finns en oro bland de aktiva angående hur det ska bli med de nya banorna, både i Stockholm och i Skåne, men jag tror att det kommer att bli jättebra! Man måste se det positiva och se möjligheterna, i stället för att beklaga att allting inte kan förbli som det alltid har varit.
–Jag känner en stor tacksamhet gentemot dem som engagerar sig i sporten på ett konstruktivt sätt och skaffar sponsorer och möjligheter, inte minst inom arabgaloppen där det finns flera eldsjälar, och jag vill gärna framhålla Mats Genberg, som har gjort mycket för vår sport.
–Att träna hästar ska vara roligt och det är det också, när man fokuserar på det positiva och förlitar sig på att sportens ledning har allas bästa för ögonen, summerar Camilla Nilsson, som vi kommer att följa med stort intresse under 2012.
Nadja Bellander
