Kanal 75 exporterar svensk trav- och galoppsport till hela världen med hjälp av engelsktalande referenter. Annette Lennon, ursprungligen från Irland, är en av fyra personer som arbetar med detta vid Hästsportens Hus och eftersom alla loppen refereras live blir det hektiska arbetspass.
–Vissa dagar kan det vara tre travbanor som har tävlingar samtidigt och då hinner man precis ”zappa” mellan dem för att hinna referera alla loppen, som kan vara mellan 20 och 25 stycken, berättar Annette, som för det mesta formligen sprakar av energi och trivs med det höga tempot.
–Jag fungerar bäst under press och gillar att ta mig an utmaningar. Men visst blir det intensiva arbetsdagar, och det är anledningen till att vi bara arbetar varannan vecka, så vi hinner ladda batterierna mellan passen.
Rider även som referent
Annette har som bekant varit jockey och har sitt hjärta i galoppsporten. Erfarenheten av att rida många lopp är till hjälp när hon refererar.
–Min jockeykarriär kom aldrig riktigt så långt som jag hade hoppats, och nu är jag för gammal för att tävlingsrida, men att referera loppen är det näst bästa efter att rida dem, säger Annette, som har två år kvar till ett jämnt halvsekel.
–Faktum är att när jag refererar en galopplöpning, är det som om jag rider i den. Jag har koll på favoriten, men även på alla de andra hästarna och ryttarna, och jag ser hur mycket varje ryttare har kvar i sin häst i olika skeden av loppet.
–Varje häst som startar har någon som tror och hoppas på den, och jag försöker att nämna alla hästar åtminstone någon gång under loppet. Jag anser också att loppen ska refereras direkt från det ögonblick som starten går och ända in i mål, utan att det blir några ”döda” partier.
Vill engagera
–Det gäller att göra tävlingarna spännande, och att engagera publiken så att de verkligen tittar på löpningarna under de minuter som de rids, även om de är upptagna med att äta eller umgås för övrigt under dagen.
–Varenda lopp har en historia att berätta, och det är mitt jobb att se till att den blir levande och intressant, likaväl som informativ. Jag har insett att man som referent har ett stort ansvar, då publiken tar till sig kommentarerna som fakta och det gäller att man är påläst och lyckas läsa loppen rätt.
–Mardrömmen är om man skulle råka referera fel häst som vinnare, till exempel. I Sverige har ju hästarna samma startspår som startnummer, vilket är till stor hjälp när det gäller att plocka hästarna i början av loppet, men så är inte alltid fallet utomlands. På Irland, där jag fick referera ett lopp på Galway-banan förra året, är hästarna dessutom ofta utspridda över fler än två sidor i programmet, vilket försvårar ytterligare.
–Det är bra att dressfärgerna numera finns med i de svenska galopp-programmen, och på travet känner man igen kuskarna på deras egna dressar, eller på deras körstil.
Första kvinnan
Annette var den första kvinnliga professionella hinderjockeyn på Irland och hon är sannolikt den första kvinnliga professionella referenten av löpningar i en starkt mansdominerad bransch. Varför är inte fler kvinnor referenter?
–Jag tror att det kan ha att göra med att kvinnors röster ofta inte passar till den här typen av referat, då många blir gälla när tempot ökar. Min röst verkar hålla, men jag vill påpeka att jag har mycket kvar att lära, även efter närmare fyra år av refererande.
–Och även om jag kan ha en idé på förhand om hur ett lopp kommer att ridas, och jag har förhållandevis lätt för att läsa loppen, så kommer det alltid att hända saker som gör att jag blir tvungen att tänka om snabbt och improvisera. Ingen löpning är den andra lik och det är väl det som är utmaningen i det hela.
Bloggar på engelska
Annette skriver en blogg också, på atg.se under English site, där hon tar upp ämnen som spöregler och dopning. Hon skriver om både trav och galopp.
–Jag gillar att skriva om kontroversiella saker, som engagerar. Har jag inget att säga så låter jag hellre bli att skriva något alls.
Sex dagar per vecka rider hon fortfarande turer i träning, ute hos Roy Arne Kvisla på Angarn, för att bränna den överskottsenergi som trots det hektiska arbetsschemat ändå bubblar i kroppen.
–Mina vänner ser direkt på mig om jag av någon anledning inte har kunnat rida ut på några dagar, då har jag svårt att sitta stilla.
Och hur ser framtiden ut – får vi höra mer av Annette på våra svenska galoppbanor?
–Även om jag numera både förstår och pratar svenska, så skulle jag inte känna mig bekväm med att referera loppen på svenska. Jag har inte den ordrikedomen att jag kan uttrycka mig tillräckligt kreativt. Och den svenska publiken är nog inte riktigt mogen ännu för att höra alla referaten på engelska.
–Men jag har fått förfrågningar från England och Irland om att komma dit och referera lopp, så jag ska se framöver hur jag ska kunna passa in det med de uppgifter jag redan har.
Vi önskar lycka till med den internationella karriären, samtidigt som vi hoppas få höra mycket mer av Annette Lennon här hemma i Sverige!
Nadja Bellander
