Alex lärde jag känna på 1980-talet då jag arbetade som sportchef på Täby Galopp. Han var nyetablerad som tränare men var en känd profil sedan tidigare, framför allt som duktig hinderjockey. 1980 var han championjockey med åtta segrar.
Han skulle ha blivit champion också 1987, om vi inte sent på säsongen fick ett besök av fyra australiska hinderryttare, förmedlat av Olle Stenström. Så söndagen den 22 november lade vi in två hinderlopp, Australia-Sweden Handicap och Australia-Sweden Hurdle Cup, på dirt tracken. Det ena vanns av John Huber (på Alcatraz), som därmed fick lika många segrar som Alex men i kraft av fler andraplatser blev champion. Själv fick han som bäst nöja sig med en tredjeplats på Maria Anderssons Redford. Det tog ett tag innan Alex förlät mig för det initiativet.
Annars var det lätt att umgås med Alex, även om det skotsk-svenska idiomet ibland gjorde honom något svårtolkad. Han var positiv, vänsäll och ställde alltid upp när galoppsporten behövde honom. Han har haft många förtroendeuppdrag för sina tränarkollegor.
1987 var ett framgångsrikt år för Alex, trots det uteblivna championatet. Han vann då Jockeyklubbens Steeplechase på Björn Björkmans Tallballe, en häst som han också vann häckloppet Lindarängen Memorial med – samma år.
Som tränare fick Alex inte de storsatsande hästägarna i sitt stall, utan fick nöja sig med att ta för sig i vardagsklasserna. 1991 vann han dock SM för Stayers med trotjänaren Missing Whip. Fast mer stolt var han nog när hans 10-årige Majestic Sacc vann avdelning 2 i den internationella jockeyturneringen Lester Piggott Challenge 2. Alex var mycket nöjd med ryttarvalet. I sadeln satt nämligen den tidens mest vinnande jockey i världen, Laffit Pincay Jr, som var helt införstådd med Alex ridorder. Bakom sig hade ekipaget en imponerande samling ryttare: Mark Larsen, Pat Eddery, Gunnar Nordling, Olivier Peslier, Cash Asmussen, Kieren Fallon, Ken Desormeaux, Gary Stevens och Fredrik Johansson.
På listorna över ledande hindertränare var dock Alex ett ständigt återkommande namn. Och i år gjorde han lyckad comeback i den genren med True Elegance, som visade betydligt bättre takter över hinder än på slätt.
Tidigare hade Alex sitt träningsstall på en gård i Brottby men under 2000-talet har han huvudsakligen haft sin bas på Täby Galopp.
Han har tagit hand om många unga ryttare och utbildat dem till lärlingar. Några namn är Madeleine Norén (som vann SM med Missing Whip), Josephine Chini och Lisa Magnusson (nu Reuterskiöld).
Själv hade jag nöjet att som delägare för ett drygt år sedan stå i vinnarcirkeln på Täby Galopp med Red Haarth, i Alex träning.
Under alla år har Alex haft stark uppbackning av hustru Eva, en av galoppsportens mest kända profiler och under senare år också av sönerna Stuart (som nu är anställd på Weatherbys i England) och Julian, nybliven amatörtränare.
Farväl Alex
Björn Eklund
