Hans lungor gav upp natten till den 23 juli på ett sjukhus i Norge där han vårdats och hållits vid liv i respirator de sista veckorna efter ha varit inlagd för intensivvård de sista 4 månaderna. Han efterlämnar livskamraten Elle Bitte Ihlen och dottern Bettina från sitt tidigare äktenskap med Anne Beth (f Reinert). Han blev 75 år.
Åges tävlingskarriär såg dagens ljus i hemlandet Norge som "young rider" i banhoppning då han efter att ha suttit i ponnysadeln sedan 6-årsåldern, valdes in i det norska landslaget för ungdomsryttare när han var 11. Snart sneglade han även mot galoppen och tre år senare fick han amatörryttarlicens som troligen den yngste någonsin i Norge. Han var då knappt 14 och redan första säsongen red han friskt även över hinder. Championaten som amatörryttare följde slag i slag och 1961 tog han ut proffslicens som hinderjockey.
I början av 60-talet övergick han till tränarskrået och när en grupp svenska storhästägare med Herbert Sachs (Stall Saratoga) i spetsen erbjöd honom att först assistera och sedan ta över ungraren Stefan Kajaris verksamhet på Täby, var han inte sen att tacka ja. Hedersmannen Kajari, som även fortsatte att rida som jockey under sin tränartid, hade blivit partiellt förlamad efter en svår omkullridning på Täby i juli 1964 och hans tränarrörelse övertogs senare under året av Paus.
En enastående karriär inleddes i Sverige för Åge Paus och på hans meritlista blickar ett drygt 50-tal storloppsvinster inkl tre Diana, två Jockeyklubbens, ett Derby och ett Oaks, två Stockholm Cup, två Kapps Stora och tre Stockholms Stora. Bland vinnarna hittar vi sådana som Twist, Kreta, Happiness, Spot, East Wind, Charlie Boy, Clovenford, Triumph och Manesco, bara för att nämna några.
Sin största insats i svensk galopp har dock Åge Paus gjort som ordförande i Täbys tränarförening i slutet av 60-talet. Då den ekonomiska situationen för galoppsporten allvarligt förvärrades 1971 ingick föreningen via det s k "Kungabrevet" direkt till Jordbruksdepartementet med äskande av en statlig utredning. Denna beviljades som enmansutredning (Bengt Resare) och som allom känt ledde den i sin tur till bildandet av ATG, sedan även travsporten inlemmats i utredningen.
Paus tillhör de verkligt stora namnen som tränare och opinionsbildare i Skandinavien i "modern tid". För honom inträffade den mest lysande aktiva epoken under senare delen av 60-talet och början av 70-talet. Två ingredienser i övrigt kan även framhållas.
För det första hans 33 (!) 1-2-3-placeringar i franska Black Type-löpningar i Gr1, Gr2 och Gr3 åren 1976-1980 då han tränade i Chantilly, Frankrike, och för det andra hans viktiga roll i en framgångsrik massage- och laserbehandling av galoppörer, såväl som av både travare och hoppehästar (inom ridsporten). Härvid skall särskilt omnämnas svensken Sven Hansons supersto Pride (2003-2004), vilket kom att innebära att stoet överhuvudtaget kunde tränas och även lyckas med en av de mera spektakulära internationella karriärerna i
modern galoppsports historia. Bl a med Gr1-segrar både i Europa och Hong Kong.
1998 valdes Åge Paus in i prestigefyllda Jockeyklubben som aktiv medlem. Han var en fin representant för sin sport.
Björn Zachrisson
