Aase Marie Brown är numera stationerad på Täby.Hon är född i Sverige men uppväxt i Norge där hon som tioåring började att rida på en ridskola. Sedan fick hon kontakt med tränare Hallvard Soma och började hänga i hans stall när hon var 12 år. Ett år senare fick hon börja rida galopphästarna och parallellt med ridningen hos Soma gick hon även på NoARK:s kurser.
-Det blev en hel del kurser för mig. Jag gick på precis alla som de anordnade, skrattar Aase.
Aase Marie vann med Certo Cito på Nationaldagsgaloppen i år. Vid tygeln Nathalie Johnsson.
Som 15-åring åkte hon till Tyskland och tillbringade ett par månader i ett dressyrstall. När hon sedan kom tillbaka hem till Norge köpte hon galopphästen Wannabeawarded (Academy Award) tillsammans med sin morfar.
- Wannabeawarded var fyra år när vi köpte henne och hon vann tre lopp för oss, det var en jättefin häst , berättar Aase.
När Aase var 17 år tog hon ut sin amatörryttarlicens men fick ändå inga ritter.
-Då åkte jag till England i sex veckor under sommaren där jag arbetade hos både Rae Guest och Alan Bailey vilket var otroligt lärorikt.
Efter sin vistelse i England kom Aase tillbaka till Norge och fick då äntligen en hel del ritter. Första året fick hon sju ritter och året därpå, 2011, kom första segern med Lena Natt och Dags Zirkon. Totalt blev det 21 lopp med två segrar under det året.
Året därpå gick ännu bättre och Aase vann fyra lopp och blev norsk amatörchampion. Hon fick också chansen att representera Norge i EM i Bratislava och Budapest.
-Tyvärr fick jag inga bra ritter men det var en väldigt rolig och givande upplevelse, berättar Aase.
Aase Marie Brown vinner med Hans Adielssontränade Catch The Cider
Sedan kom vändningen. Vintern mellan 2012 och 2013 åkte Aase till Miami och Gulfstream Racecourse där hon jobbade i 3,5 månader. Det var tufft till en början men sedan lossnade det och hon fick rida hos Dana Green och Jimmie Devito. (Devito är för övrigt den tränare som Ines Karlsson jobbade åt under sin karriär i Chicago)
-Det var en tränare som satt i sin bil varje dag och studerade hästarna när vi red förbi. Jag tyckte att han såg lite otäck och skrämmande ut men så en dag kom han fram till mig och började prata. Han frågade om jag inte ville rida ett amatörlopp för honom och sedan bli lärling i hans stall. Tyvärr är jag för tung för att bli lärling i USA så det var inte aktuellt. Sedan fick jag reda på att det var Todd Pletcher, en av de allra bästa tränarna i USA. Då föddes tanken på att ta steget upp och bli lärling, menar Aase.
Väl hemma i Norge igen fick hon återigen representera Norge. Den här gången i en IFAHR löpning i Marocko där hon slutade fyra. Sedan blev det dags att skriva på lärlingskontraktet hos Hallvard Soma vilket hon gjorde 2013. I juli samma år åkte hon till Sverige och Roy Arne Kvislas stall vilket satte igång karriären på allvar.
-Min första seger i Sverige var på Hidden Fairytale för Mikaela Jahreskog på Göteborg. Sedan fick jag rida Addictive Star åt Roy Arne vilken gav mig första vinsten på Täby.
Sedan har det rullat på och Aase vinner löp i parti och minut. Hennes segerprocent har sedan januari legat runt 22 vilket ju är mycket bra.
-Jag vill verkligen tacka de tränare som stöttar mig med fina ritter. Speciellt Peter Jardby som är den tränare som jag har ridit flest vinnare åt och Vanja Sandrup som bland annat gav mig en otrolig chans att få rida Listedlopp i Berlin på Spykes Bay, en fantastisk chans! . Dessutom vill jag tacka Anette Lennon och flera av mina nära vänner för deras ovärderliga stöd.
Prince Hamlet och Åase på väg in i vinnarcirkeln. Vid tygeln Chris Nilsson och så "mannen med hatten", Peter Jardby.
-Mitt äventyr i Berlin då jag fick rida Spykes Bay är ett kapitel för sig. Jag reste dit själv och efter en del strul på vägen kom jag äntligen till Hoppegarten. Killarnas omklädningsrum var gigantiskt och tjejernas, där det bara var jag som bytte, om var cirka tio kvadratmeter. Men det stod en massör och väntade på mig, vilken service!
-Efter en massage gick jag banan och pratade med lite folk. Sedan var det äntligen dags att rida. Jag hade fått rådet att tänka som att det var ett vanligt lopp vilket var ett mycket gott råd. Jag kände därför ingen nervositet när jag hoppade upp på Spykes Bay i ledvolten vilket var skönt. Loppet gick bra och vi slutade trea, vann gjorde Alcohuaz. Jag vill verkligen tacka Vanja och hennes ägare för att jag fick chansen att rida loppet i Berlin, det betyder jättemycket för mig, poängterar Aase.
Spykes Bay med tränare Vanja Sandrup efter seger på Göteborg.
Nu arbetar hon hos tränare Tommy Gustafsson på Täby. Men självklart blir det mycket resande under huvudsäsongen då hon oftast rider både i Norge, Danmark och på banorna i Sverige.
-Jag satsar hårt och då gäller det att rida så mycket man får. Därför blir det inte så många dagar på Täby. Jag kompletterar ridningen med långsam löpning. Om jag tränar hårdare så lägger jag på mig för mycket muskler och ökar därmed i vikt. Men jag kan äta normalt och jag försöker att hålla mig till en nyttig kost även om jag unnar mig en glass då och då, skrattar hon.
Vad har du för mål och dröm med din jockeykarriär?
-Drömmen är att bli championjockey. En annan dröm är att knytas till en tränare, som jag har bra kemi med, till dennes stall som förstejockey, avslutar Aase.
Lotta Malmborg
