Erna van Doorn hade ett väldigt framgångsrikt 2010 - både som ägare och uppfödare.
– Ett fint exempel på skandinaviskt samarbete, säger Erna själv och syftar på att den lovande unghästen är danskuppfödd, norsktränad och svenskägd.
– Michael Taylor har gjort ett jättejobb med Edge of Eternity, som inte är helt okomplicerad, och Chris Cordrey var den som red in henne. Hon kom till Norge först i mars, så vi trodde inte att hon skulle bli så tidig som hon blev.
– Vi kommer att försöka få upp henne i distans och hon kommer att starta i några större gräslopp, men inte på dirttrack. Hon var tvåa i Breeders’ Juvenile men fick verkligen slita där och det är uppenbart att hon, liksom sin mor, inte hanterar det underlaget särskilt bra.
– Jag har känt Michael i uppåt 30 år, sedan han tränade hästar på Prammsholm, och han jobbade senare på min gård i England. Han är en riktig hästkarl, exeptionellt bra på utfodring, och han tar tillvara potentialen i varje häst.
Vill se bredden
Hur kommer det sig att Erna, som själv föder upp så många framgångsrika hästar, ändå köper hästar utifrån?
– Jag har inte blinkers på utan vill gärna se bredden på sporten, så jag brukar försöka köpa en eller ett par hästar per år. Ebianca Nera, som jag köpte på Breeze Up-sale i Newmarket i fjol, har superhärstamning men är ”ett hår av hin” och jag börjar nu förstå varför hon var så billig.
– Hon börjar dock lugna ner sig och nu finns hon hos Ylva Brandt på Angarn och kommer att starta när grässäsongen börjar.
– Angarn är underskattat av många; ett superställe att träna hästar på, fin miljö, en utmärkt bana, god ridterräng och så alla dessa hagar som hästarna kan gå i.
Sprider gracerna
Erna har hästar hos flera olika tränare. Hos Mikael Tjernström på Täby finns elithästen Eldfote kvar, och där finns även treåringen Exodus, som Erna välvilligt sålde till Riksgaloppen nyligen. Tre starter i fjol gav två segrar och tredjeplats i Auktionslöpningen.
– En lovande häst som har visat att han kan springa och kan passa bra i konceptet med Riksgaloppen. Roligt för Micke också att ha honom kvar i stallet.
Några av Ernas äldre hästar finns hos Sofie och Johan Möller i Vellinge.
– Det är sådana hästar som folk har sagt till mig att göra mig av med, eftersom de aldrig kommer att prestera något, så det är som ”sista anhalten”. Men Sofie och Johan gör ett gediget arbete med mycket grundträning. Hästarna står ute på familjens gård på landet och tränas nere på stranden, och de vinner lopp!
Själv har Erna också tränarlicensen kvar, och den använder hon främst till unghästarna.
– Lotta Lundberg, som har jobbat hos mig i 25 år, är mycket duktig på att rida in hästar, så vi behåller ett halvdussin hemma och tränar igång dem här.
Funambule i frihet
Hemma på gården i Nykvarn bedrivs också avel i ganska omfattande skala. För dagen finns här elva ston, varav sju dräktiga, och mångfaldige championhingsten Funambule.
– Han betäckte bara ett sto i fjol – Baby Dancer, och hon är dräktig – och i år kommer han att få gå i hagen med stona, så får vi se hur mycket han orkar.
– Det är synd att man inte kan få ge naturen ett handtag när de äldre hingstarna får problem med knäna, konstaterar Erna och syftar på att möjligheten med artificiell inseminering inte finns på fullblodssidan.
– Jag har i dagarna skickat några ston till England för betäckning med Avonbridge (far till bl a Exodus). Vi kan ju inte ha en åringsauktion med enbart avkommor till Gloria de Campeao, säger Erna med glimten i ögat.
– Jag försöker få Avonbridge till Sverige; jag tror att vi skulle ha mycket nytta av honom här. Avkommorna blir tidiga, går på alla underlag och är snabba, men kan även stå distans.
Många idéer
Erna har många idéer om saker som skulle kunna berika hästägandet och underlätta för uppfödarna. Hon tycker också att det borde finnas en livaktig hästägarförening, och att banorna skulle bli bättre på att bjuda in till olika events.
– När det till exempel är storloppsdagar, skulle hästägare välkomnas till särskilda sammankomster, oavsett om man har starthäst i just något av de stora loppen, bara så att folk får träffas och ha trevligt.
– Det betyder mycket bara att få sitta och äta gott i trevligt sällskap, få gå på en guidad tur och kanske få lära sig något nytt om sporten och de aktiva.
– Man skulle kunna ha en gemensam förening för ägare och uppfödare, som ju också per definition är hästägare. Många mindre uppfödare känner sig väldigt ensamma och försummade, som om deras arbete inte har någon betydelse. Det är viktigt att vi inte tappar bort några ägare, oavsett storlek.
– Inrättandet av en blodbank, det vill säga ett ställe där man kan mata in sitt stos härstamningsuppgifter och matcha henne mot tillgängliga hingstar, skulle också vara ett värdefullt verktyg för stoägarna när de väljer hingst, påpekar Erna, som tillhandahåller denna service kostnadsfritt för Chinese Mandarin, som står uppställd på Stuteri Laser i Danmark.
– Och så skulle galoppsporten ha ett museum! Tänk att kunna få se gamla foton, dressar, två- och fyrbenta profiler och levande historia – som ständigt ska uppdateras – och att låta allmänheten få veta mer om galoppen på ett sådant tillgängligt sätt, som till exempel på National Horseracing Museum i Newmarket. Detta är något som jag hoppas att Svensk Galopp tar med sig till den nya anläggningen, avslutar Erna van Doorn.
Nadja Bellander
