Patricia Gordin med Surfers Paradise och Emma Nordin efter en seger på Bro Park förra året.
Patricia Gordin förverkligade sin hästdröm tack vare knäckebröd, frågor och envishet
5 juli 2021 19:37
Allt började när Patricia Gordin lärt sig cykla. Hon minns inte extra när det var, men hon gissar att hon kan ha varit fyra–fem år gammal. Fickorna var fulla med knäckebröd och sockerbitar, cykelturen inte speciellt lång – målet var det lilla privatstallet inte långt från bostaden. "Jag cyklade dit, satte mig utanför hagen och bara tittade på hästarna och bjöd dem på lite godsaker." Idag är Patricia proffstränare i både galopp och trav, lever för sina hästar dygnet runt och det där med arbetstider existerar inte.
– Nej, att vara proffstränare i både galopp och trav är inget jobb. Det är en livsstil.
Patricia har tagit sig så här långt trots att det inte fanns minsta hästintresse i släkten. Hennes kärlek till hästen, hennes frågvishet och kanske envishet har fört henne framåt. Och resan från den där hagen där hon tittade på hästarna till idag har också gett henne en helt egen syn på hästar och träning.
– Först och främst ska hästen tillåtas vara häst. Då är den glad och mår bra, det är grunden till att den ska prestera på tävlingsbanan också.
Första egentliga kontakten med hästar kom på en lokal ridskola. Då handlade det om hoppning och när det var tävling mötte man andra ridskolor och tävlade på ridskolans ponnier. Som i så många andra fall var det en ren slump att det först blev trav och sedan även galopp för Patricia.
– Jag hade en kompis som berättade att det fanns ett travstall där man fick rida och att det var gratis. Mina föräldrar gillade tanken på att det var gratis så där hängde jag mycket i början av tonåren.
Men det kom ett break i hästkarriären, fotbollen lockade och som 17-åring tog hon plats i AIK’s A-lag. Det blev fyra intensiva säsonger med fotboll minst sex dagar i veckan innan träningsnarkomanen Patrica fick nog.
– Det fanns inte tid för annat, så jag la av – tvärt. Det kändes som om jag fick försaka så mycket.
Och intresset för hästarna hade funnits där hela tiden och nu fanns tiden. Hon tänkte börja om lite försiktigt, köpte ett travföl – och insåg först i efterhand att hon inte visste ett smack om inkörning och uppträning av hästar. Nästa steg var kanske inte helt logiskt, men Patricia fick via en kompis veta att Stig H Johansson, på den tiden Sveriges framgångsrikaste tränare, sökte personal. Patricia fick jobbet, jobbade mer eller mindre halvtid där i 20 år.
– Det mesta jag kan inom travet har jag lärt mig där. När jag började hade jag knappt kört fort, men jag är bra på att iaktta och skäms inte för att fråga om det är något jag inte kan.
Samtidigt lockade galoppen. Hon brukade följa med en kompis till Täby, drömde om att någon gång få rida i full galopp på en tävlingsbana.
– Men jag kände ju ingen och galoppen kändes som en sluten värld.
Nu löste sig allt när hon gick travets proffstränarkurs, på samma kurs fanns också blivande galopptränare och Patricia fick kontakt med Julian McLaren. Hon började praktisera hos ”Julle” en dag i veckan och ställde givetvis massor av frågor.
Patricia Gordin tar emot Bear Angel och Cornelia Hartsmar efter segern på Bro Park den 30 juni - den första av dagens två segrar för Patricia Gordin.
Av alla frågor och svar hon fått genom livet så har Patricia skapat sig en egen filosofi. Ett eget sätt att träna sina hästar och i den filosofin finns det också en del hon lärt sig själv när hon spelade fotboll på toppnivå.
Nu är hon alltså dubbel proffstränare, hyr in sig på travkusken Örjan Kihlströms gård utanför Stockholm. Där tränar hon sina hästar och där blandar hon sina travare och galoppörer i stora hagar. De går ute hela dagarna och ibland även på natten.
– Det är väl inte något problem, häst som häst. Däremot är jag noga med att sätta samma hästar som är kompisar.
Galopphästar i stora hagar?
– Det går alldeles utmärkt, jag har inte några skador från hagarna. Däremot får de en naturlig motion. Jag behöver inte någon skrittmaskin utan mina hästar rör sig ute hela tiden. Och dessutom mår hovarna extra bra av det. Fullbloden kan ha känsliga hovar, men en häst som rör sig naturligt får bättre hovkvalitet eftersom rörelsen stimulerar blodflödet som gör hovarna starkare.
Däremot är det stor skillnad i att träna galopp- och travhästar. Hon har jämfört galopphästen med en sprinter som ska ha explosiv träning medan det på travsidan handlar om uthållighetsträning för distanslöpning.
– Det är ju två helt olika raser med olika mentalitet. Galopphästen är mer lättränad och med det menar jag att den tar till sig träning lättare – inte att den är lätt att träna. Snarare tvärt om.
Patricia har tidigare ridit de flesta jobben själv, men sedan hon ramlade av och bröt armen (hoppsatt med platta och skruvar) har hon inte samma styrka. Musse Hasselvall och Louise Pettersson brukar nu hjälpa henne. På travsidan använder hon sig av sk björntag (sätter tömmen vid handleden) för att klara av lite besvärligare hästar.
Det låter kanske som ett fulltecknat schema att vara dubbel proffstränare, men för att säkra sin ekonomi så jobbar Patricia natt också. Det ger en ekonomisk grund som inte är beroende på hur fort hästarna springer.
– Jag får väl erkänna att det är många som undrar hur jag orkar, men jag är nog rätt energisk av mig.
Men även Patricia själv tvivlar ibland. Som den där morgonen inför tävlingarna på Bro Park.
– Jag hade jobbat flera nätter, sov en stund och började sedan sko några hästar. Men den sista orkade jag inte sko utan steg istället upp klockan fyra på morgonen. Fodrade hästarna och skodde den sista. Sen började jag köra in mina hästar och eftersom jag skulle starta fyra hästar var jag tvungen att köra två gånger. När jag kom tillbaka och skulle lasta de sista var det en som inte ville gå ombord på transporten. Jag var ensam och då kände jag att nu ger jag upp, bara går och lägger mig.
Men naturligtvis gav Patricia inte upp, hästen klev tillslut upp i transporten och på Bro Park tog stallet sin första dubbelseger någonsin genom Bear Angel och Surfers Paradise. Alla hästarna sprang bättre än förväntat, tjänade pengar – och all trötthet var som bortblåst.
Dagen efter ringde vi henne vid 19-tiden. Då stod hon i stallet och skulle precis sko en travhäst som skulle starta på Solvalla dagen efter, sen skulle hon iväg och jobba natt innan lunchtävlingarna på travbanan.
Så intervjuen blev till på lördagen istället.
Hur var det nu?
En livsstil och ja – hon har uppfyllt drömmen om att rida i full galopp på en tävlingsbana.
