Köpeskillingen för vår nya mark på Önsta diskuteras en del på olika håll. Dock har ingen ställt någon direkt fråga till mig eller styrelsen, för i så fall hade vi enkelt kunna svara. Hela processen runt köpet har förts i full öppenhet med alla de olika galoppsällskapens styrelser.
Jag förstår att det finns en del tveksamheter som beror på att en del gör misstaget att jämföra priset som betalats för marken på Önsta med priserna på jordbruksmark. Men - det är inte jordbruksmark vi har köpt. Man kan inte köpa jordbruksmark och tro att man ska få, eller ens kan, bygga en galoppbana på den.
När det bestämdes att Täby Galopp skulle flytta kontaktades samtliga kommuner i Stockholmsområdet. Ett antal av dessa sa att de var intresserade av att bli hem för den nya huvudstadsbanan och pekade på områden som de ansåg kunde vara lämpliga. Olof Karlander och en grupp gick igenom de förslag som kom in och gjorde ett urval som sedan detaljgranskades. Totalt granskades ett 60-tal områden.
Det är viktigt att inse att kommunerna alltså inte gav ett generellt intresse, utan de angav ett antal specifika platser där en galoppbana skulle kunna komma ifråga. Knappt i något fall ägde kommunerna själva den mark de föreslagit.
Platser utanför de föreslagna kom inte på tal från kommunernas sida. Och att försöka bygga en galoppbana i en kommun på ett område där kommunen inte vill ha en galoppbana är dödfött. Att köpa mark av en bonde och tro att man skulle få bygga en bana där är naivt.
Under processen med att leta mark för eventuell ny bana i Skåne har man till exempel hittat många lämpliga platser med billig mark som föreslagits av kommuner och där även markägarna varit intresserade. Hittills har dock Länsstyrelsen sagt blankt nej till alla - just för att det är jordbruksmark eller att andra restriktioner berör.
Det gäller alltså att hitta mark som både kommun och länsstyrelse anser är lämplig, och där markägaren vill sälja. Samt där kostnaderna för att skapa infrastruktur är vettiga. Och inte minst - dit folk vill åka för att se galopp.
Efter en hel del faktainsamling återstod fyra kommuner som var och en hade föreslagit en plats: Haninge, Upplands Bro, Sigtuna och Södertälje.
Södertälje föreslog dock två olika platser. Under resans gång försvann Haninge och Sigtuna samt det ena området i Södertälje då de områden som kommunerna föreslog inte var intressanta.
Då Dag Johansson tog en ny runda med ett antal kommuner tillkom Ekolsund i Bålsta, en lösning på vår egen mark på Angarn och ett annat område - Örnäs - utanför Kungsängen i Upplands Bro Kommun som alternativ.
Kvar fanns då inte bara fyra kommuner utan fem olika markområden.
Styrelsen betygsatte dessa utifrån dussintals parametrar och sedan kostnadsbedömdes varje område utifrån vad det skulle kosta att lösa ut eventuella grannfastigheter, markens lämplighet att anlägga bana på, kostnader för att skapa infrastruktur och inte minst - risken för fördröjning. Örnäs försvann under sommaren 2011 då det såldes med en prislapp på ca 1 miljon kronor per hektar vilket ger en indikation på markvärdet i attraktiva delar av Upplands Bro Kommun.
Billigast i inköp var givetvis Angarn som vi redan ägde. Men kostnaden för att bygga en ny motorvägsavfart, tunnel under motorvägen, dragning av kommunalt vatten och avlopp flera kilometer gjorde att detta område ändå slutade på en hög kostnad. Dessutom fanns det flera oklarheter gällande trafikverkets eventuella tillmötesgående, samt ett antal närboende som hade varit tunga sakägare i en detaljplaneprocess.
I Södertälje gjorde ägaren till ett slott mitt i området klart att han skulle slåss mot byggplaner till högsta instans och även här krävdes kompletterande och kostsam infrastruktur.
I Ekolsund krävdes också att vi byggde en motorvägsavfart, drog om allmänna vägar och en stor risk för problem då ett antal privatbostäder skulle behöva lösas in.
När all information var insamlad kvarstod Bro som vinnare, och styrelsen hade enats om ett maximalt markpris som skulle göra Bro kostnadsneutralt mot de andra områdena. Jag och Dag Johansson fick i uppdrag att köpa marken för ett pris UNDER detta pris.
Önsta var det enda av de områden vi tittade på som redan var översiktsplanerat som hästsportområde. Dessutom fanns här ett antal användbara byggnader som de andra alternativen saknade. Men markägarna hade helt andra uppfattningar om markens värde än vad vi hade. Utgångsbudet var ca sex gånger högre än vad vi i slutänden betalade.
Efter förhandlingar var priset nere på den nivå som vi hade mandat för. Från detta drogs sedan av en del av det vi blev tvungna att betala för att lösa ut de lantbrukare som hade långtidsarrende på marken. Slutsumman blev 64 miljoner kronor.
Kontentan är att vi har köpt det enda område av alla de alternativ vi tittat på där det är realistiskt att bygga en galoppbana inom utsatt tid och utan stora externa kostnader. Ett område som de flesta verkar enliga om har flest fördelar av de som varit på tal.
Vi har dessutom betalat ett belopp som gör att den samlade markkostnaden kommer att vara konkurrensneutral mot de andra områden som var med i slutfasen av markköpet.
Den som har frågor får gärna höra av sig.
Hans Hansson
Ordf Svensk Galopp
