[110505] ”Det här skulle vi ha gjort för länge sedan!” Så lyder Pia Höioms spontana kommentar när vi talar om RiksGaloppen, som ju har fått en smakstart sedan de första hästarna debuterade på Jägersro den 17 april.

Västkusttränaren Pia Höiom har för närvarande 15 hästar i sitt stall i Åsa. En av dem är stall Poseidons Mossgorda.

– En fantastisk start på konceptet, och det är bara glada miner överallt. Här hemma har jag haft två visningar av Mossgorda med ett 80- respektive 50-tal personer närvarande, och telefonen går varm.

– Det är också rent märkligt vilka personliga individer vi har lyckats hitta som RiksGaloppörer – alla de hästar jag har sett hittills inte bara står ut med folkmassorna, utan tycks till och med trivas med uppmärksamheten och låter sig snällt klappas av så många människor på en gång.

Tränardubbel

Pia tog en fin stalldubbel med arabhästarna Siba och Al Harith på Jägersro den 17 april.

Pia var själv på plats och upplevde stämningen på Jägersro den 17 april. Hon passade också på att ta en snygg tränardubbel i arabhästloppet med Siba och Al Harith, båda ägda och uppfödda av Mohammed Al Nujaifi.

– Ja, det var verkligen roligt att de gick så bra, och att vi har fått Siba att lugna ner sig lite så hon kan använda sin kapacitet på rätt sätt.

Pia har 15 hästar i träning nu, fast egentligen har hon bara plats till 12 i sitt stall i Åsa.

– Så jag har fått låna tre boxar hos grannen. Men det är ju ett lyxproblem!

Alla hästarna går mycket i hagen, 5-6 timmar per dag året runt, och de går oftast två och två i samma hage. Treårige Mossgorda delar hage med en 5-åring men är inte särskilt underdånig.

Starkt psyke

Mossgorda går en lättare canter hemma på träningsbanan. Foto: Stall Höiom

– Han kan vara kaxig när det passar, men som individ är han mycket trevlig och lättsam att ha att göra med. Han är en otroligt vänlig själ som gillar att få sällskap i boxen och lägger sitt huvud under ens arm.

– När man rider kan man placera honom var som helst, framför eller bakom andra hästar, och han reser utan problem och har redan hunnit bada i havet.

– Han tycks ha ett otroligt starkt psyke och eftersom han är så cool så tror jag att det kommer att fungera att ta upp honom i lite längre distanser också, men årsdebuten är planerad till den 22 maj på Göteborg när vi har Kick-off här. Då är det 1400 meter gräs som gäller och jag vet inte om han kommer att försvara sitt tal på 77 direkt, men sträcka och underlag ska passa i alla fall.

Stor variation i träningen

– De hästar som rids på förmiddagen går först i skrittmaskin som uppvärmning, och sedan har vi några valmöjligheter på själva träningspasset. Jag har en 900-meters träningsbana hemma på gården där vi gör våra ”vardags-canters”. Grannen har en ridvolt som vi också använder mycket, och så har vi havet 5-10 minuter bort med hästtransport.

– Där skrittar vi i strandkanten med vatten upp över hasorna ungefär; det blir ett rejält träningspass fast hästarna uppfattar det mest som lek och kul. Det är en sträcka på cirka 200-250 meter som vi går fyra gånger fram och tillbaka.

– Vi kan också köra hästarna en kort sträcka till en skog med många bra klätterställen, så det gör vi ofta. En gång i veckan åker vi in till galoppbanan i Göteborg och galopperar på lite fortare.

– När man tränar så här ute på landet är man ju tvungen att köra transport så fort man ska tävla eller rida fort, och jag ser det som en fördel att hästarna är lastnings- och resvana tack vare våra korta, nästan dagliga utflykter.

Började hos Börje

Pia Höiom har varit verksam inom galoppsporten i hela sitt vuxna liv. I nionde klass var hon skoltrött och när hon fick erbjudande om ett jobb med hästar så nappade hon direkt och flyttade långt hemifrån, trots att den inbitna Stockholmstjejen då hamnade mitt ute i ”bushen”, hos Börje Olsson i lilla Gråbo på västkusten.

– Jag visste knappt att det var fullblod jag skulle jobba med och Börje höll på att avveckla sin träningsrörelse och skulle bara hålla på över sommaren. Men så kom ett samtal från Lennart Axhamre och plötsligt var stallet fullt med hästar.

Innan Pia (som då hette Johansson) visste ordet av hade hon blivit lärling och sattes upp för att rida lopp, utan att vara särskilt väl förberedd.

– När jag red mitt första lopp 1982 hade jag aldrig ens cantrat på tävlingsbanan, och när jag kom till startboxarna frågade en konkurrent om jag skulle rida dressyr; så långa var mina läder.

Lärlingschampion

Men Pia lärde sig snabbt och segrarna lät inte vänta på sig. Redan andra året blev hon lärlingschampion och fick rida i Lärlings-EM.

– Jag tror att det kan ha varit en fördel att jag red så många lopp i Norge i början av karriären. Man fick inte använda spöet och man fick lära sig att styra när man inte bara blint kunde följa en rail. Man fick rida mer med huvudet.

Pia har även jobbat hos Bruno Nilsson, Olle Stenström och Trond Hansen, och hon fick ofta resa med hästarna. Men det var mycket hårt arbete.

– Jag fick både köra hästarna till tävlingarna, rida några i lopp och träcka några andra. Dessutom fick jag alltid banta för att klara vikten i loppen.

Efter 6-7 år var det inte så roligt längre och Pia lade i princip sina tävlingsstövlar på hyllan, men sporten förblev hon trogen och hon stannade i Västsverige.

Sporten andas optimism

Som Göteborgstränare står man lite utanför räjong-snacket mellan nord och syd i sporten, men Pia har sin åsikt klar.

– Jag lägger inte energi på sådana oväsentligheter! Det mesta i sporten andas optimism och alla de nya, friska krafterna inom Svensk Galopp är mycket positiva och bra att ha att göra med.

– Jag tror att RiksGaloppen är hela sportens räddning, för hästägarna är det viktigaste vi har, och dem kan vi aldrig få för många av, sammanfattar Pia Höiom.

Nadja Bellander