[111111] Ninni Westerlund tillhör våra mer rutinerade jockeys, och nu i höst har hon prövat en annorlunda typ av kappridning – på travbanan! Första montéloppet red Ninni på Bollnäs den 28 oktober, och det blev seger direkt.

Ninni Westerlund debuterade i montésadeln på Bollnästravet i slutet av oktober. Och vann direkt tillsammans med hästen Moga Kannibalen! Foto: Tom Jönehag

–Tankar på att rida montélopp fick jag redan för tio år sedan, då jag bodde och jobbade i Malmö ett tag och det fanns krafter igång för att värva jockeys till montélopp på Jägersro.

–Man ville dock att ryttarna skulle rida i traditionella sadlar och med långa läder, och det hela rann ut i sanden innan det hade kommit igång.

–Men jag körde en del travhästar i träning på Jägersro och under de år som gått sedan dess har jag hälsat på mina travbekanta då och då.

–Så i somras var jag med Plastic Wonder på Solvalla i samband med Jubileumspokalen. I montern intill fanns Montéklubben, och en av de mest rutinerade ryttarna, som heter Carina Sköld, kom fram till mig och undrade om jag var den Ninni som hade visat intresse för monté tidigare.

–Hon berättade att en ny kurs för montélicens skulle börja dagen efter, så på stående fot anmälde jag mig, och lyckades sedan få låna hästar att rida i de provlopp som används för uppridning. Inom galoppen gör man ju bara en uppridning för licens, men för montélicens krävs inte mindre än nio godkända uppridningar!

Skulle rida på Solvalla

Ninni segerdefilerar med Moga Kannibalen efter segern den 28 oktober. Foto: Tom Jönehag

I början av oktober var Ninni klar för licens, och hon startanmäldes till Solvalla i mitten av månaden, men hästen kom inte med.

–Så därför blev det start på Bollnäs i stället, den 28 oktober, och Moga Kannibalen, som min ritt heter, var ganska betrodd (nästfavorit), så det var ingen sensation att den vann, men det var förstås jättekul att få vinna direkt i första ritten.

För en ryttare som är van vid att galoppera fort måste det kännas konstigt att inte få galoppera när man tävlar om vem som rider den snabbaste hästen?

–Det finns både likheter och skillnader mellan monté och galoppsport, men jag tror att ryttarens inverkan ger ännu större utslag i montén. Det gäller att vara stark och orka hålla ihop hästen, och att kunna känna av och hinna parera i tid om hästen är på väg att slå över i galopp.

–När travhästen blir trött så galopperar den, om den blir störd så galopperar den, och den kan också slå över till passgång, vilket inte heller är tillåtet.

Fördel för jockeys

Ninni Westerlund som vi är vana att se henne på galoppbanan.–Galoppryttare har fördel mot andra ryttare genom att vi är vana vid att använda hela kroppen för att hålla ihop hästen och då blir man starkare än om man bara använder armarna.

–Man skiljer inte på amatörer och proffs inom monté, utan alla har helt enkelt montélicens. Majoriteten av ryttarna rider bara ett fåtal lopp per år, men det finns en kärna av ryttare som rider i nästan alla lopp och de rider bra och med rätt korta läder. Sporten har utvecklats en del de senaste åren och loppen är numera ganska tighta.

–När loppen går med autostart (startbil) är det max 10 hästar i fältet och uppkäkningsrem är obligatoriskt. Jag rider i träningssadel och har då en läderrem mellan ringarna fram på sadeln, som jag kan fästa käkremmen i. Svanskappa måste man också ha, och brösta eller förbygel. Om gjorden bara har ett spänne så måste man även ha övergjord.

–Man har en minimivikt om 65 kg och många av ryttarna rider med bly. Det gäller att ha bra kondition, för innan man kommer till själva loppet är det värmning och defilering, så det blir en god stund i sadeln, betydligt längre än när man rider ett galopp-lopp.

Debutsegern gav mersmak och Ninni tror att det kan bli fler ritter framöver.

–Travet har fått upp ögonen för jockeys som lämpliga montéryttare efter att ryttare som P-A Gråberg och Peter Jarvén har prövat på sporten, och det finns säkert plats för några fler som vill testa något nytt, avslutar Ninni Westerlund.

Nadja Bellander