| Vad är det som händer? (4) | |
[111010] Av Benny Carlsson, ordförande i Svensk Galopp 2001-2009, samt ledamot i JTG styrelse från 1988 några år framåt, Sportchef Galopp vid JTG 1992-1994 mm, uppfödare, hästägare och spelare.Det har blivit en hysterisk debatt kring framtiden i Svensk Galopp, och i synnerhet vad som gäller samarbetet mellan trav och galopp vid Jägersro. SG:s ledning har agerat klumpigt och med dålig” timing” i några frågor, det kan även jag hålla med om, men nu gäller det att komma ihåg vad vi var överens om i Svensk Galopp. Vi var eniga om att bilda en gemensam organisation för galoppen i Sverige, föreningen Svensk Galopp, med tre medlemmar, Stockholms Galoppsällskap, Skånska Fältrittklubben och Göteborgs Galoppsällskap. Om detta enades vi under 2009 och tog vid två tillfällen beslut i fullmäktige om nya stadgar för denna förening. Dessutom var det klart att denna förening skulle ha ett bolag, Svensk Galopp AB, i vilket den operativa verksamheten skulle bedrivas. I detta bolag bedrivs idag verksamheten vid Täby Galopp och i Göteborg. Säkert finns det mycket att förbättra i dessa verksamheter och det skall man naturligtvis arbeta med. Man kan också ha synpunkter på personer både i styrelsen i SG och i anställda befattningar, men detta får man hantera i demokratisk ordning när det är val till styrelsen samt att styrelsen kan hantera anställda som inte uppfyller de krav man kan ställa på dem. Men man skall inte ta den rådande situationen som intäkt för att vår valda form för att driva en gemensam verksamhet för galoppen i Sverige är fel. Det finns några personer som nu gör vad de kan för att så split och oroa inom galoppleden. Men dessa har antingen en position så att de känner ett hot av galoppens nya struktur eller så är de oinformerade och bara sprider oroande och felaktig information till höger och vänster. Galoppen har tagit tag i sin verksamhet och inlett ett arbete för att effektivisera och spara pengar. En liten sport kan t ex inte ha tre uppsättningar av administrationer, VD, Sportchefer och annan personal samt ett Centralförbund osv. Med bara tre galoppbanor i Sverige är det självklart att en gemensam administration och ledning av sporten innebär mindre kostnader och som en följd av det mera prispengar till hästägarna. När galoppen, tillsammans med travet, förhandlar med staten (Finansdepartementet) och begär att skatten på spel på hästar borde minskas, så får man direkt till svar att ”gå hem” och effektivisera och rationalisera verksamheten innan de är beredda att diskutera totoskatten. Detta har nu galoppsporten kommit långt med. Det var många som inte trodde att galoppen skulle klara detta. Nu återstår några delar i detta arbete. En del är att hitta ett sätt att anpassa det 29 år gamla samarbetet vid Jägersro. Samarbetet är ju egentligen ännu äldre, faktiskt ända sedan banan startades år 1907, men JTG-samarbetet startades 1982. Detta har varit positivt för båda parter på många sätt, men nu har situationen förändrats så mycket för galoppen att det gamla avtalet måste förhandlas om i vissa delar. Som exempel kan nämnas att i JTG:s stadgar stipuleras att ledamöter till travets och galoppens fullmäktige på central nivå skall utses av JTG:s styrelse, en styrelse som består av sju travledamöter och tre galoppledamöter. En protokollsanteckning från ändringar i JTG -avtalet 2002 säger visserligen att ledamöterna skall i första hand utses bland trav- resp galoppledamöter för resp fullmäktige. En bestämmelse som travet dock gladeligen nonchalerade när galoppen i början av 2009 kallade till ett extra fullmäktigemöte ang våra stadgeändringar för det nya Svensk Galopp. Man skickade då tre ledamöter med travtillhörighet och en galoppledamot. Jag var ordförande vid det mötet. Vid den tiden drev travet vid Jägersro att det var JTG som borde vara medlem i galoppens riksorganisation SG, inte SFK, något som jag kraftigt motsatte mig. Från travet drevs också att man inte behövde några lokala sällskap eftersom JTG borde vara den organisation som hanterade allt vid Jägersro. Detta var naturligtvis en befängd idé eftersom då SFK, enligt JTG:s ordförande, kunde läggas ner och JTG skulle ta över allt enligt förslaget. Och i JTG styrelse satt då hela Travsällskapets styrelse (sju personer) och galoppen skulle på något sätt utse tre personer, som ju alltid skulle vara i minoritet. Ett riktigt uselt förslag. Som tur var så lyckades vi förhindra detta och det fick heller inget gehör i SG:s fullmäktige. Avtalet om samarbete vid Jägersro behöver ses över även av andra skäl än representationen i fullmäktige och vem det är som ”äger” galoppsporten i Skåne. Det kan ju rimligtvis inte vara travet som ”äger” galoppen i Skåne. Enligt den utredning som genomfördes under 2008 framkom det att det fanns anledning att se över en del fördelningar av kostnader i samarbetet mellan trav och galopp vid JTG samt regler för investeringar. Utredaren definierade totalt 14 projekt som skulle genomföras, varav ett projekt skulle vara att genomföra en översyn av samarbetet vid JTG som skulle ledas av ATG. JTG:s dåvarande ordförande lyckades dock övertyga ATG om att detta kunde ske lokalt, varvid ATG:s ledning accepterade detta. De följande förhandlingarna under 2009, som endast ledde till marginella förändringar, skapade stor oro och sådde split i SFK:s led, som fick till följd att SFK:s dåvarande ordförande fick lämna sin position. Jag var ordförande i SG och även i den Styrgrupp som ledda alla projekt som utredningen hade definierat, och jag hade all insyn i detta. Ungefär samma sak inträffade 1992, då dåvarande SFK ordföranden, nu bortgångne Staffan Svenby, upptäckte snedsitsar i JTG avtalet och försökte att ta upp detta till diskussion. Hot om uppsägning av avtalet från travets sida och skapande av oro i SFK:s led ledde då också till att Staffan Svenby efterhand fick/valde att lämna sin roll som ordförande. Detta vet jag eftersom jag råkade vara Galoppsportchef mellan 1992-94 vid Jägersro. SFK:s styrelse har försökt att förhandla om avtalet även efter att jag har lämnat min roll som ordförande i SG. Tyvärr har attityden hos travet varit att man inte är intresserad av att förhandla. För att komma till förhandlingsbordet måste man alltså säga upp avtalet. Det är alltså inte så att galoppen vill flytta från Jägersro, man vill bara förhandla om innehållet i avtalet. Som framgår har galoppen vid flera tillfällen försökt att få till stånd förhandlingar med travet, men mötts av kalla handen. Nu har utvecklingen inom Svensk Galopp, som ju har levt upp till de krav som staten ställer på vår sport, som också stöds av ATG, kommit till den punkt där man måste försöka hitta en lösning på denna fråga. SFK står med ett ben i Svensk Galopp och ett ben i JTG, med stadgar och regler i respektive verksamhet som inte längre korresponderar. Man kan alltid diskutera hur och vad som har gjorts, rätt eller fel, men nu gäller det att Svensk Galopp står enad och fortsätter att arbeta för en gemensam organisation i Sverige. Galoppen har en bra framtid, men skall se till att man själv får bestämma om den. Det får inte lämnas till någon annan. Och vid Jägersro måste man nu sätta sig med ett vitt papper och förhandla om hur framtiden skall se ut, med respekt för båda parters situation. Ett avbrutet samarbete är en förlust för båda. Det går säkert att hitta ett sätt att fortsätta ett samarbete om driften av galopp vid Jägersro som är bättre anpassat till dagens situation och framtidens krav. Båda parter har allt att vinna på det. Svedala 2011-10-10 [111016 - av Lars-Inge Hägglund] Läste med stort intresse Benny Carlssons inlägg. Mittemellan Täby och Jägersro vill jag reflextera följande:Det finns kunnande och visioner i såväl Stockholm som Malmö. Bland människorna - aktiva, funktionärer och publik. Jag är övertygad om att samtliga vill Galoppen väl. Jägersro har den goda ekonomin och de sportsliga framgångarna. Men också oftast små fält som spelmässigt ger ointressanta lopp och en bana som inte alltid ger 100%-ig sportslig rättvisa. För ingen tror väl att en Sadler´s Wells eller Nijinsky hade fått möjlighet att ge oss alla dessa underbara galoppörer om de sprungit runt på en sandbana på dryga kilometern? Täby är Nationalarenan nära vår huvudstad. Tävlingar året runt, stora kvalitativa fält och en tränarkår som i kunnande inte står efter den på Jägersro. SFK var som jag ser det tvungen att visa sin lojalitet. För galoppen! För de som önskar "status quo" är det aldrig rätt tid för motparten att agera. Upplever SFK´s styrelse, med Jacqueline Henriksson i spetsen, som såväl seriösa som måttfulla. Håller med Benny Carlsson i alla hans slutsatser. Gillar speciellt det vita pappret. Hälsningar [111016 - av Kristina Anderssson] Tack Benny för klara fakta - det behövs i debatten!
|
| Senast uppdaterad ( 2011-10-18 09:50 ) |